Idag är det torsdag, vilket normalt sett betyder MTB-träning med Ymer för mig och sonen. Han har dock inte riktigt tänt på MTB-cyklingen ännu för i år - vill väl ha lite varmare - så han avstod. Då blev jag tvungen att vänta in hustruns hemkomst, vilket i sin tur ledde till att inte heller jag hann upp till Ymergården i tid. Kvart över 6 åkte jag i stället ut på en egen runda. Hade ingen riktigt plan när jag gav mig iväg och benen kändes inte särskilt pigga, men jag trampade ändå iväg uppåt Hestra och över till Rya Åsar. Eftersom det gick så segt tänkte jag att jag lika gärna kunde försöka mig på lite uppförsbackar, så jag svängde in på spåret som leder upp till baksidan av Björbobacken. Det blev stopp direkt. Normalt sett hade jag gått upp men nu blev jag lite sur och rullade ner och tog sats igen. Nu kom jag längre innan jag fick klicka ur, jag nöjde mig med det och tog ett par steg innan jag klickade i och trampade vidare. Lite längre upp blev det stopp igen och nu var varken hjärna eller hjärta inställda på att kämpa, så det blev urklickning och promenad en bit. Samma sak flera gånger på vägen upp. Hittade en stig ner från toppen med lite trånga ställen där jag fegade ur igen, men även ställen där jag vågade. Såg sedan en stig upp mot toppen igen, prövade en bit på den men den var nästan lodrät så efter att ha klättrat lite vände jag och rullade ner igen. Körde sedan runt till foten av slalombacken och tog en sväng uppför den. Kom hela vägen upp för första gången. Vände sedan neråt igen men när jag kom till vägen bort mot Rya Åsar vek jag av och började klättra igen. Här fick jag kämpa för att trotsa rösten som hela tiden ville få mig att sluta och vända om. Tog mig ändå upp och började sedan det härliga rullet ner mot Bredaredsvägen. Började nu bli lite sur på mig själv så när jag kom nerför alla backarna bestämde jag mig för att ändå lyssna på den där rösten och vände således - och tvingade den late jäkeln att kämpa uppför de där backarna som var så härliga att åka nerför nyss. Nu hade han fattat att det var inte lönt att klaga och höll tyst. När jag var tillbaka vid foten av skidbacken började jag rulla hemåt men på något lustigt vis blev det så att varje gång stigen delade sig lyckades jag välja den stig som gick uppåt igen, så efter en go slitstund var jag uppe på ryssby klint. Fin utsikt! Stannade inte och njöt av den utan rullade nerför mot Hestra. Väl där blev det ännu en liten avstickare till skogen vid Byttorps IP och lite backar igen. Kom så småningom hem, efter totalt drygt en och en halv timmes cykling. Känner mig just nu väldigt nöjd med mig själv, trots att jag fortfarande har lite kvar att lära innan jag klättrar lika bra som de värsta dårarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar