28 juni 2013

Rapport om träning och vurpa...

Det var kanske ingen som blev chockad av mina grymma sår efter dagens vurpa. Det var inte meningen heller. Tyckte det var lite kul bara efter att GT hade bloggat om sitt pass under rubriken Vurpar man inte kör man för sakta, och så vurpar jag - för att jag inte kör för sakta. Jag kom fram till en trädstam som jag hade hoppat över igår, lätt som en plätt. Idag skulle jag göra samma sak men kom fram till stammen i lite högre fart. Eftersom jag ännu inte kan göra s.k. "Bunny-Hops" ännu - man lyfter framhjulet först, hoppar sedan över hindret med framhjulet fortfarande i luften - så lyfte jag framhjulet över trädet, satte ner det - och se'n hann jag inte med mer innan bakhjulet var framme vid stammen. Tvärstopp, alltså. Jag gjorde en snyggdykning över styret, roterandes runt framhjulet, och landade liggande på rygg med händerna på styret och cykeln ståendes upp och ner ovanför mig. Bara att rulla åt sidan, klicka ur en pedal så jag kunde komma upp på rätt köl igen, för att därefter cykla vidare och komma ut på stigen framför ett främmande par(mor med dotter) som såg rätt lättade ut när dom förstod att rabaldret i skogen inte hade lett till något allvarligt.
En film på den vurpan hade vunnit priser...
Träningen i övrigt då? Ja - det var väl sådär. Benen kändes inte särskilt pigga men jag försökte smiska ur dom lite grann ändå. Personbästa(med 1s) på en liten asfaltsbacke på väg ut till sköna skogen, 3:e bästa på rotbacken osv. Jag kände att det inte var rätt dag för backintervaller, så i stället tog jag långa backen upp på Rya Åsar. Såg till att inte gå ner på lillklingan och inte låta mig själv tappa farten och växla ner i korta eller flacka motlut. Det blev en del stående trampning för att klara det - och lite mjölksyra. Det är bra, för det behöver jag vänja mig vid igen.
Dagens Garmin:
Edit: har rättat till ett litet språkfel /cykelbror

27 juni 2013

"Vurpar man inte kör man för sakta"

Precis så skrev Gunnar Töjrén tidigare idag.  Så jag körde väl inte för sakta idag då...
Utförligare analys kommer senare,  när jag hinner läsa in data från Garmin.

24 juni 2013

Träning som startade bra men kom av sig

Idag körde jag mitt första pass sedan förra helgens tävling. Jag kände mig inte jätteladdad och hade redan på förhand nästan låtit den inre rösten - veklingen - övertala mig att ta en lugn tur och bara njuta av cyklandet. När jag satte igång tog dock någon annan kraft över och jag drog upp ett högre tempo än på länge. Inte race-tempo, men ändå rätt högt. Det var bra flås och jag kände att jag jobbade rätt bra. Tog en repa i Halénsbacken, kändes ganska bra, jag försökte ta i men det är inte helt enkelt. Tror den är en väldigt bra värdemätare på hur tränad man är - det går inte fuska sig till en bra tid. Försökte ställa mig upp men för att inte slira fick jag stå så långt bak att det blev jobbigare än att sitta. Så det var bara att kämpa på. När det blev som tyngst gav jag mig f-n på att inte växla ner utan i stället hålla farten. Det betalade sig - det blev nytt personbästa på den första, branta delen. Visserligen bara 2 sek snabbare än tidigare PB, men ändå. Närmaste tid före mig är 4 sek snabbare, sedan är det ytterligare 6 sek till näst bäst och ännu 1 sek till KOM(King Of the Mountain). Det känns som det finns inom räckhåll. Det känns också som att det är en bra värdemätare när det gäller klättringsstyrka. Ska bli spännande att se hur det går.
Nå - jag hade inte tänkt att dagens träning skulle vara ett hårdpass så jag fortsatte bort mot Björbobacken. Tänkte ta första delen av grusbacken och sedan fortsätta bort i långa backen upp norrut. Jag hann dock inte långt upp i backen innan det började slira och kugga över på alla möjliga konstiga vis i kassetten. Jag fattade ingenting mer än att det inte gick att fortsätta. Det blev till att avbryta passet och sikta in sig på att komma hem. Det var inte det lättaste då frihjulet hade låst sig, samtidigt som det släppte efter så fort jag tog i för mycket.
När jag kom hem plockade jag av bakhjulet och knyckte bort bodyn. Det var ingen vacker syn jag möttes av. Missljudet jag har haft kvar i baknavet verkar ha berott på att sätena för ingreppsklorna var deformerade. Detta innebar att klorna rörde sig felaktigt. Till slut har en klo havererat igen och en flisa har åkt runt och gröpt ur ingreppen i bodyn. Det betyder att detta baknav är historia. Bara att köpa nytt. Jag har inte bestämt mig än om jag ska köpa ett nytt hjulpar eller bara ett nytt bakhjul - eller kanske ett nytt hjulpar nu och senare ett nav, så kan jag lämna in det för byte. Då har jag ett extra hjulpar, vilket kan vara mycket praktiskt vid olika tillfällen - på tävling kan man ha reservhjul i händelse av punktering, på senhöst och tidig vår kan man ha ett dubbat och ett odubbat par. Möjligheterna är oändliga. Frågan är vilket jag ska göra.
För ögonblicket har jag åter knyckt dotterns bakhjul så jag kan köra igen när det passar. Det är dock inte en lösning jag gillar - när vädret blir bättre skulle jag vilja ta med hela familjen på cykeltur, då måste cyklarna vara kompletta.
Tja - så är det. Ibland verkar det bara som saker ska strula. Inget att hänga läpp för.
Jag fick i alla fall en go' halvtimme innan raset.
Garmin-data:

17 juni 2013

45s per km - hur kommer jag dit?

Jag utlovade en plan för min framtida träning.

En snabb tanke som dyker upp är att ha minst ett pass i veckan där jag kör Halénsbacken ett par gånger och verkligen tar i. Varvet är 1,5km långt så 3 varv blir 4,5km vilket motsvarar ett "normalt" MTB-varv. Tidsmässigt ligger ett sådant 1,5km-varv för mig idag på c:a 7min och skulle enligt tidigare uträkning behöva bli lite drygt 1 minut snabbare. Då "retur"-delen är nerför ett motionsspår vill jag inte göra några höjningar där - och det ger inget bidrag till träningen - så jag får fokusera på att minska tiden uppför. Detta är lätt mätbart via Strava - jag har 20s till backrekordet, där är ett tydligt delmål.
5km-spåret på I15 är också en bra värdemätare, tyvärr är den livligt trafikerad av andra motionärer så inte heller där kan man satsa för hårt utför. Men jag kan dock ha som mål att korta min tid på den 2.8km långa uppförsdelen med 45s per km, vilket blir ungefär 2min. Det känns spontant som en närmast omöjlig uppgift, men ska jag ha någon chans att nå topp 5-10 är det dags att jobba lite. 

Jag vet inte om jag har förmågan att pressa mig tillräckligt för att nå ens halvvägs till något av de här målen, men jag kan ju alltid försöka...

Jag börjar såhär,  på en rätt låg och diffus målnivå, så får vi se vad som händer framöver. 

Snabb resultatuppdatering

Nu har jag hittat lite resultat - tack vare Oscar Ekstam, som även gjorde ett bra jobb som kommentator.
Från http://mobilcrosscar.blogspot.se/
Vad man kan utläsa är:
1) Jag var långsammast i klassen, slagen med 30s av näst långsammaste.
2) Dick Samuelsson som ropades upp som 14:e har sedermera strukits eftersom han bröt på söndagen. Jag var därmed sist i totalen.
3) Jag var 11:15 bakom Gunnar Töjrén på söndagen.
4) Gunnar snittade varven på 12 min, jag 15. Alltså 3min skillnad på 4km = 45s per km. Där har jag ett mått på hur mycket snabbare jag behöver bli till nästa år om det ska vara idé att köra.

Återkommer med en plan för det - den kan jag inte lägga upp på arbetstid ;)

16 juni 2013

BCA 2-dagars - min version...

Efter att ha läst ett par "success stories" tänkte jag lämna en snabb redogörelse för hur det är i andra ändan av startfältet.
Jag har ju haft på känn ett tag att jag kanske hade längre upp till täten än jag tidigare trott. I vinter har jag ju tränat relativt ofta och tyckt att jag har skött mig bra. Och jag har kanske utvecklats, men inte mycket. Mina tider på I15 och i Björbobacken har ju varit bättre än mina tidigare personbästa, men inte mycket bättre. Och förra veckan blev jag ju avställd av Henrik Lord på träning, så jag var ju beredd på att det skulle bli tufft. Men ändå...när jag kom upp mot mål-loopen idag var Gunnar Töjren redan på väg tillbaka från depån med sina reservhjul. Då lär han ju redan ha stått i mål ett tag och snackat med Tommy, Benny, Kjell och andra snabbingar ett tag.
Hur gick det till att komma så långt efter då? Tja - jag började båda dagarna med att starta uruselt. Jag tyckte det var otäckt trångt med så mycket cyklar överallt så jag vågade inte ta i något nämnvärt. Och eftersom alla andra gjorde det hamnade jag rätt långt bak direkt. Se'n trampade jag på så hårt jag orkade och plockade lite folk under första varvet. På andra varvet plockade jag också ett par, blev omåkt av någon men kände mig rätt bra. Och på slutet av lördagens andra varv var det färdigåkt p.g.a. en bakhjulspunktering.
På söndagen kom jag dock igenom hela andra varvet, som annars såg likadant ut som på lördagen. Långsam start, jobbade mig framåt under varv 1 och 2. På tredje varvet kände jag mig rätt stark, trampade på uppför pulkabacken och rullade ner mot nästa backe. Började trampa uppför den - och kraften var slut. Men det var på ett konstigt sätt det var slut - jag kände mig inte helslut i benen, inte i lungorna heller - ingen blodsmak på hela helgen - men ändå ville kroppen inte leverera. Det var bara att plåga sig igenom varvet. När sedan damerna som hade startat 5 minuter efter oss kom ikapp mig hade dom med sig två av dom jag passerat tidigare. Då ryckte jag upp mig lite och kämpade ikapp dom innan 4:e varvets pulkabacke. Där tog det slut igen. Efter 5 meter var det bara att kliva av, och att springa upp var i det läget inte aktuellt. Jag gick, sakta, uppför och såg de andra försvinna. Ner från backens topp var det snudd på att jag hade kört ut i det gröna av ren trötthet. Nere på plan mark tog jag det riktigt lugnt, drack lite vatten och fick tillbaka lite krafter så jag orkade ta mig vidare. Kämpade mig uppför långa backen, hörde hur någon närmade sig bakifrån så när det planade ut lite ställde jag mig upp och hittade lite nya krafter i benen. Jag kroknade snabbt igen och började göra massor av små misstag. Valde fel spår stup i ett så jag slirade på rötter, fastnade på stenar och vinglade nästan av, allt i en salig röra. Men på något vis lyckades jag ändå ta mig till nerförsbackarna, där jag trampade på för att få lite lucka till den flåsande mannen bakom. Det fick jag, och i sista nerförsbacken satsade jag allt för att ytterligare öka avståndet. Det funkade, så när jag sedan vände mig om på sista slätten var det god marginal till den jagande. Jag borrade ner huvudet och trampade på, uppför backen mot målsvängen. När jag rullade i mål var den jagande mannen hela målrakan bakom. Skönt.
Så nu vet jag hur det känns att köra ett helt lopp i H40-klassen. Smärtsamt! Och ska man ha en chans att mäta sig med det övre skiktet måste dessutom varje träningspass på vägen vara lika smärtsamt.
Den insikten tar jag med mig och ser om jag kan omvandla i praktik.
Resultatet då? Tja - eftersom jag bröt lördagens race blev jag tilldelad en tid som var 5 min mer än den sämsta tiden. Jag ropades upp som 13:e totalt och tyckte någon anan ropades upp efter mig, vilket måste betyda att jag slog någon stackare med mer än 5 minuter. Eller så hörde jag fel...får se när resultatlistan dyker upp på nätet. Då lovar jag dela med mig.
På jakt - gentlemannen med röd hjälm kom jag förbi.
Före pulkabacken
Efter pulkabacken - 5 sek före punkan...

14 juni 2013

Bättre prognos

Ser ut som vi kan få lite bättre väder i alla fall!
 
Lördag: molnigt men inget regn Banan vattnas mellan lördag och söndag...
Söndag: inget regn under loppet
Så nu är det bara att hoppas att mina delar kommer idag. Posten försökte leverera dom till dörren i onsdags kl 14:30, när det inte gick blev det sortering i Härryda för utkörning till vårt lokala ombud. Igår när jag gick dit visade det sig dock att paketet blivit felsorterat i Härryda och hamnat på ett annat ombud i Borås och därför gått tillbaka till Härryda för omsortering. Bara att hoppas att det blir rätt denna gången, annars får jag köra tävlingen med dotterns bakhjul, vilket jag egentligen inte vill.

13 juni 2013

Bra förutsättningar för helgen...

Jahapp, efter en period med riktigt underbart sommarväder utan regn bestämmer sig vädergudarna för att sveriges MTB-cyklister ska få sina fördomar om Borås förstärkta. Alla som tjatar om att det regnar i Borås ska bokstavligen få vatten på sin kvarn. Enligt prognoserna ska det regn som började inatt hålla på i varierande skala en bit in i nästa vecka. Idag ska vi enligt SMHI få 5mm utöver det som redan har kommit (3-4mm?), fredag 6-7mm, lördag 1-2mm och söndag 23mm!!! Söndagens skyfall ska börja vid 14-tiden, dvs precis lagom till starten för veteranklasserna. Tillsammans med en temperatur runt 10 grader ger det förutsättningar för en MTB-upplevelse utöver det vanliga...
Fast alla som var på MTB-SM i Borås 2011 vet hur det blir, eftersom flera dagar under den veckan bjöd på samma härliga förutsättningar.
Huvaligen...
En föraning om hur helgen kommer att bli...

12 juni 2013

Backträning med insikter

Igår var det tisdag, det betyder MTB-träning. Jag åkte bort till Kransmossen till kl 18 och trodde vi skulle öva på varvet. Fel hade jag. Dagens träning fokuserade på backar. Vi körde ett varv som rundade pulkabacken innan vi körde uppför den. Detta varv körde jag 4 gånger innan jag i stället bad Kjell Olsen visa mig vägen runt SM-banan, som vi ska köra en av dagarna den kommande helgen. Kjell hade redan varit runt ett varv men ställde villigt upp. Han lovade vänta på mig om jag blev efter. Jag slet som ett djur för att hänga med men blev efter i princip hela tiden, trots att Kjell gav intrycket att vara ute och "slö-åka" lite.
Det kändes först lite irriterande att skillnaden är så stor - jag har ju varit så nöjd med min träning i vinter och vår. Men när vi stod och pustade ut på toppen av pulkabacken (jodå- jag tog mig uppför den även på SM-varvet!) kände jag den välbekanta blodsmaken i munnen och den brännande känslan i benen som jag inte känt särskilt mycket av under vårens träningar. Då insåg jag varför jag inte har blivit starkare, snabbare och bättre med min träning: jag har inte tagit i tillräckligt. De första åren brukade jag gå ut stenhårt på varje pass och kämpa mig igenom bultande lungor och blodsmak i munnen, i år har jag "värmt upp" på lägre fart, jobbat lite grann på vissa partier, men annars gjort åt mycket tid på att träna på trekvarts intensitet. Det har räckt ganska bra för att konservera formen från tidigare år, men inte till att förbättra den.
Nu när jag vet detta, kommer jag försöka hitta tillbaka till den där viljan att verkligen ta i, så att jag fortsätter utvecklas. Då kanske det kan vara lönt att köra någon tävling nästa år också.
Annars kändes det bra igår. Jag hade lånat dotterns bakhjul i väntan på reservdelar till mitt frihjul, som vid söndagens skärskådning visade sig vara snubblande nära totalhaveri med låsning. Ett låst frihjul hade ju passat fint i en utförslöpa i 50 km/h...
Med dotterns bakhjul kändes det fantastiskt bra att ta sig fram på stigar som förra veckan kändes otrevliga. Konstigt så stor inverkan ljudet har.
Så nu hoppas jag bara på nya delar till bakhjulet, så ska jag nog kunna ta mig igenom helgen ordentligt. Rapport följer...
Tisdagens Garmin:

2 juni 2013

Personbästa på en dålig dag...

Idag tänkte jag jobba i lite backar, så efter en lätt uppvärmning tog jag mig an branten upp från Haléns mot utsiktspunkten vid Ryssby Klint. Jag har försökt med lite mental förberedelse för denna backe och lyckades undvika dom absoluta fartsänkningarna. Det kändes som det gick rätt bra och jag har mycket riktigt satt personbästa. Lite kul att kolla min utveckling:
Jag har lyckats bättra mig lite för varje gång jag har kört där i år. Kul!
Mindre kul blev det längre fram. Jag trampade bort mot Björbobacken för min vanliga sväng ner i skogen vid sidan av asfaltvägen, för att vända och jobba mig uppåt igen. Det kom dock av sig pga ett hiskeligt träd som låg tvärs över stigen.
Inget att Bunny-hoppa över...

Efter en stunds fundering om jag skulle lyfta cykeln över, rulla ner och vända och sedan lyfta cykeln över igen, bestämde jag mig för att hoppa över den delen och i stället vända vid detta träd. Det verkade dock som denna störning hade rubbat mmig totalt, för jag fastnade i första branten, redan innan det egentligen är svårt. Sedan fastnade jag ett par gånger på den flackaste delen, och självklart även i sista branten.
Lätt irriterad på mig själv styrde jag vidare till grusbacken och började trampa på. Det tog stopp halvvägs uppför första branten då jag valde ett spår med ett löst ytskikt på ett löst mellanskikt - plötsligt stod jag still och trampade.
Än mer irriterad trampade jag vidare. Nu klarade jag resten, men naturligtvis sätter man inga personliga rekord när man kliver av i backar som normalt går att trampa uppför.
Efter Björbobacken kände jag att det räckte för dasgen, så det blev en ganska lugn tur hem via rotbacken som naturligtvis gick rätt dåligt.

På eftermiddagen var jag sedan på Kransmossen och hjälpte till att röja banan inför racet vi kör 15-16 juni. Det ser ut att bli en bra bana om vädret håller sig. En elak pulkabacke och ett lite läskigt drop är väl det som sticker ut. Med lite fokuserad träning hoppas jag klara båda!
Dagens Garmin: