30 december 2010

Nytt år, nya föresatser (var har jag hört det förut?)

Så var året till ända. Ja, nästan i alla fall. Jag kommer inte blogga i morgon,så...
Året såg till en början ut att kunna sluta bra, med 5 MTB-träningar med klubben under senhösten , plus ytterligare två småpass(50 resp 35 min) på nya cykeln. Jag började nytt jobb i september och fick därmed loss tummen att börja cykla till jobbet. Tyvärr dök det upp lite störmoment under november och december som satte käppar i hjulet, så det blev alldeles för mycket bussåkning.
Förhoppningsvis börjar 2011 bättre. Förkylningen som slog ihjäl drygt 2 veckor i december verkar nu definitivt vara på bakåtgång. Det ser ut som nästa års första resa till jobbet blir per cykel. Härligt.

Gott Nytt År !

29 december 2010

Jomenvisst går det åt rätt håll!

Nog är jag på bätt- ringsvägen alltid. I morse var mina hals- problem reducerade till en lätt svidande känsla. Fortsätter utvecklingen åt samma håll ska jag nog kunna plocka fram cykeln nästa vecka. Tills dess får jag nöja mig med en liten bild på den. Bilden är från november men enda förändringen sedan dess är dubbdäcken - och dom syns ju ändå inte...
Cykeln är en Giant XTC från 2002 som jag ärvde av brodern när han köpte nytt inför 2010. Den var inte helt frisk då men med nya ledlager - inpassade i alltför stora lagersäten med en uppklippt Norrlands Guld - går den numera rakt fram även när man trampar ordentligt. Tyvärr är stötdämparleden också slut och där var godset uppslitet på ett sådant sätt att det inte riktigt gick rädda ens med Carlsberg(kompisen som hjälpte till ville inte offra en Norrlands Guld till - den var ju pant på), så den kära jätten har gjort sin sista tur i skogen och tjänstgör nu som pendlarcykel.
I skogen gäller numera den Cube Reaction som ligger som bakgrund på bloggen. Hardtail visserligen, men oj så lätt! Har bara hunnit med ett par turer på den men det var riktigt kul. Kan inte snön försvinna snart...

28 december 2010

På väg åt rätt håll?

I morse kunde jag svälja utan att först vrida huvudet ett kvarts varv åt vänster för att sedan i högervarv skruva ner det nyss intagna. Ett klart fall framåt. Jag firade detta med att inte ta bussen till jobbet. I stället tog jag på mig långkalsonger under jeansen och gick i rask takt. 21 minuter i 20 minusgrader, kändes faktiskt inte alls illa. Detta kan nog funka bra som motion tills halsen är helt bra och jag kan börja cykla igen. Jag saknar cyklandet.

Nystartad blogg

Jahapp - så har man hakat på då. Tanken med bloggen är att jag ska rapportera om mina vedermödor som nybörjare inom MTB. Förhoppningsvis motiverar detta mig att träna - det är annars så himla lätt att hitta ursäkter för att inte göra det.
Jag kommer faktiskt börja med en klockren bortförklaring: jag vågar inte träna alls just nu då jag äntligen börjar bli av med en otäck svidande boll i halsen. Som grabbens MTB-tränare uttryckte det: "det känns som om jag har ätit glödande kol och druckit frätande syra!"
Nu är väl jag inte riktigt så illa däran som stackars Anki var - kanske tack vare diverse tyska hokuspokusdroppar och kapslar - men ändå illa nog för att jag ska passa mig för att cykla i -20 grader...

Annars började jag riktigt bra i höstas: nytt jobb i sta'n, bara 7 minuters cykelväg. Lika långt som till gamla jobbet, men där var parkeringen gratis. I sta'n kostar det 30:- om dagen. Alltså började jag med att cykla till och från jobbet 4 veckor i sträck. På 20 dagar behövde jag bara dra på mig regnstället 2 gånger - så säger dom att det regnar mycket i min vackra stad. Dom vet inte vad dom pratar om.

Efter 4 veckor kom så första förkylningen - ont i halsen och bihålorna. Jag försökte cykla men då blev det värre. Försökte träna på crosstrainer i källaren - samma sak. Nåväl, det blev bättre efter ett par dagar, se'n cyklade jag igen. En vecka gick det bra, se'n har jag inte kommit igång mer. Jag är bedrövad.

MEN...bara halsen slutar svida ska jag börja cykla igen. Jag har ju slängt på dubbdäck och skärmar, klart att jag ska använda cykeln då.

Jag återkommer med rapport ....