29 maj 2013

Svag men stark - träning bra för psyket

När jag stack ut på träningen idag kändes det som kroppen inte alls ville köra MTB. Det ville dock jag, så jag struntade i känslan. Den enda hänsyn jag tog var genom att avstå från backnötning Haléns - Ryssby klint. I stället körde jag bort till I15 och tänkte mig ett par varv. Även det tog emot nå't kolossalt, men jag ignorerade den inre rösten som försökte få mig att bara ta ett lugnt varv och se'n köra hem. När jag slog undan känslan av att inte orka och i stället analyserade vad muskler, hjärta och lungor sa, kom jag fram till att jag skulle köra så hårt jag kunde, åtminstone första varvet. Jag var rätt säker på att det gick långsamt, för så kändes det. När jag hade laddat upp rundan i Strava blev jag därför rätt förvånad. På hela varvet var jag 1(!)sekund från rekordet, på uppförshalvan var jag 14 sekunder snabbare än monstret som har totalrekordet. Detta monster är f.ö. samma person som har rekordet i backen från Haléns till Ryssby Klint - det är en "lite" brantare stigning där jag har betydligt mer att hämta in.
Kanske det händer någon gång, det blir en annan historia. Idag är jag i alla fall väldigt nöjd med att ha presterat bra trots att det inte kändes som jag kunde det. En erfarenhet jag tar med mig.

Och "den lille veklingen" fick storstryk :)
Dagens Garmin-data:

27 maj 2013

Mysigt med lilleman igen!

Egentligen hade jag behövt ett riktigt träningspass idag men jag kände efter torsdagens härliga tur att det kanske var läge för en sväng med Junior igen. Jag nämnde det vid frukosten idag och han var med direkt. När jag kom hem från jobbet var han fortfarande lika positiv, så efter kvällsmaten stack vi ut på en sväng. Idag fick jag välja väg, det gjorde jag med torsdagens runda i tankarna. Lyckades hitta lite backar där han fick pressa sig men där det ändå fanns en chans för honom att komma upp. Han fick en så'n boost i självförtroende att han t.o.m. gav sig f-n på att han skulle försöka i en backe som jag bara klarade ungefär 4 tramptag i. Han hade inte en chans, tack vare backens svårighetsgrad lyckades han dessutom ramla och hade oturen att slå sig lite mot en sten. Det var dock inte värre än att jag kunde övertala honom att fortsätta, och efter lite vila och prat med en passerande hund var humöret på topp igen. Mer backar, mer stigar och mycket lite protester. Så'na här dagar är det bara underbart att vara ute med avkomman. Att träningen blir lidande får jag helt enkelt stå ut med.
Såhär var dagens tur enligt Garmin:

25 maj 2013

Envishet funkar ibland...

Idag var det dags att plåga benen lite - jag hade ju "lovat" efter träningen med BCA att jag skulle ta minst 3 svängar i Halénsbacken. Sagt och gjort. Jag hoppades på ett personbästa, det kändes också väldigt bra och visst blev det så. 2:57 mot tidigare 3:00. Stor skillnad :) Jag är framförallt nöjd med att jag lyckades övertala mig själv att verkligen genomföra de andra två turerna, om ock i lägre tempo, 3:31. Detta gällde första, brantaste delen. Hela vägen upp gick på 4:58 mot mitt personbästa 4:52.
Det va ett bra pass i alla fall. Mer ska det bli.

23 maj 2013

Härligt i skogen!

Idag tog jag med sonen i skogen. Jag hade förberett honom på det igår och i morse, så han var helt med på det efter kvällsmaten. När vi kom iväg sa han "får jag välja väg idag?" "Javisst" sa jag och väntade mig lite små lätta stigar och en dryg halvtimmes cykling. Tänkte för mig själv att jag kanske kunde ta en kort träningssväng efteråt. Så fel jag hade...
Den lille vännen hade varit ute i skogen på "hajk" med klassen häromdagen och då tyckt att stigarna de gick på var perfekta för MTB-cykling, så nu skulle vi köra där. I stort sett hade han rätt, det var bara det att en del svårare terräng hade han kanske inte noterat när han var till fots. Han var dock ovanligt envis när det gällde att ta sig uppför brantare backar och över lite jobbigare rötter och stenar. Men emellanåt fick jag ändå bära cykel åt oss båda. Efter trekvart var vi framme där klassen hade lagat mat på hajken. Där gick vi runt och tittade lite innan vi begav oss hemåt. Nu var junior inte helt säker på vägen så det blev inte riktigt kortaste vägen hem, men rolig var den - även om jag fick bära en del till.
Totalt sett var detta en riktigt trevlig stund med en god son som inte en enda gång beklagade sig. Det gjorde mig absolut ingenting att jag inte hann med ett "riktigt" träningspass - det kan jag göra en annan dag. Kvalitetstid ska man ta vara på!
Så här såg det ut idag, enligt Garmin:

21 maj 2013

Mycket träning nu...

Ja, så är det med mina mått mätt. I lördags en timme i rätt hård takt, måndag en knapp timme i lite lugnare takt men ändå rätt OK. Idag fick jag chansen att träna med BCA på Kransmossen. Intervaller i backe var planen. Försökte haka på två ruskigt snabba tonåringar och en seniorcyklist. Klarade väl ungefär 10 sekunder innan dom ställde av mig...nå, jag körde på i mitt tempo men det blev ingen attack. Jag känner styrka i benen men det känns inte som den räcker så länge. Och jag vet ju att jag kan köra länge på hög puls, men det ger för dålig utdelning. Får fortsätta jobba på. Nästa träning blir ett backpass vid Haléns. Ska försöka ta mig upp minst 3 gånger, fler om jag kan. Helst ska jag slå mitt personbästa - som jag satte i lördags. Bara jag får ordning på bakväxeln eller kassetten eller kedjan, vad som nu är fel - idag när jag tog i uppför en liten brant smällde det till och plötsligt var kedjan ute på 9:ans drev, fast växelreglage och växel var på 4:an. Nästan som om växeln har flexat på nå't vis. Fattar ingenting. Efteråt körde vi en stafett och där funkade växlarna bra. Får kolla på det i morgon. Nu är det dusch och säng.

17 maj 2013

En av två är inte så illa!

Så har årets MTB-världscup startat. Som jag hoppades var de svenska damerna i en klass för sig. Tyvärr lyckades en överentusiastisk schweizisk dam förstöra dagen för sig själv och Jenny Rissveds i semifinalen, annars hade 2 av 4 tjejer i finalen varit svenska. Nu blev det "bara" Alexandra, men det räckte för en svensk seger. Hon är helt fantastisk i den grenen. Nu får vi se hur det går i den "vanliga" Cross Country på lördag.

Själv ska jag ut på en liten sväng i morgon. Värmer upp med lite småmys på vägen mot Björbo, se'n ska vi se om jag kan klara hela skogsspåret en gång. I onsdags klarade jag första branten men var då så trött att jag gjorde en idiotmiss på ett ganska enkelt parti och fick kliva av. Efter att ha hämtat andan lite där fortsatte jag vidare och klarade till min förvåning sista branten, som jag trodde var för svår för mig. Nu vet jag bättre!
Jag var även uppe på toppen av Björbobacken en gång, det gick ganska enkelt dit upp även om jag irriterande nog var tvungen att gå ner till lillklingan fram. Jag kunde nästan ha svurit på att Bosse på Sportson bytte mittklinga till en med 2 tänder mer när han luftade min frambroms...
...eller så var jag bara svag i onsdags. Det har varit lite si och så med träningen ett tag, med långhelger och försök att få med junior i MTB-leken osv. Så jag har tappat nå't hekto muskler och fyllt på med ett par av annan sort. Då blir det lite motigare, men det blir snart bättre igen. Extrahekton är bra under träning då det ger extra belastning. Och då blir det resultat av träningen. Vilket gör att extrahektona minskar - och muskelhektona kommer tillbaka. I sinom tid. Och tid har jag gott om. Visst - jag har tänkt tävla i mitten på juni, men det går som det går. Det kommer bli roligt att pröva på. Och primärmålet är att komma runt hela loppet utan att totalkrokna. Om jag kan undvika att komma sist är det en bonus. Tätstriden kommer jag inte vara i närheten av.
Så jag har inte bråttom att komma i bättre form. Bättre att ta det pö om pö och se hur långt det kan gå.

Spännande racing utlovas!

Såhär vill vi ha det ikväll igen...
Idag är det dags för första avgörandet i årets första deltävling av världscupen i MTB. Dagens tävling är sprint, eller som det heter i cykelvärlden, XCE - Cross Country Elimination. Sveriges hopp står till Alexandra Engen och Jenny Rissveds i damklassen, i herrklassen tror jag inte vi har någon som ställer upp. Däremot får vi på söndagens tävling i "vanlig" Cross Country se hur det går för Emil Lindgren, som var stadig inom topp-20 förra året. Hoppas han har lyckats lyfta sig en nivå till i år. Startsnabb är han i alla fall - flera gånger förra året var han topp 5-10 de första varven innan han gled ner mot 15-20. Har varit en väldig inspiration under vinterns pass på crosstrainern i källaren, jag har säkert sett varje lopp 5-10 gånger.
Men ikväll är det alltså sprinten som gäller, då håller vi tummarna för damerna. De kör för övrigt också på söndagen i Cross Country. Eller ja - Alexandra kör då. Jenny är ännu för ung för elitklassen så jag vet inte riktigt när hon kör. Vi får i alla fall tyvärr inte se hennes race då det bara är elitklasserna som visas.
Var man kan se dom? På RedBull Live hittar ni racen. Man kan även se dom i efterhand om man skulle missa dom.

7 maj 2013

Lugnt med inslag av styrketest

Idag var jag och sonen på MTB-träning med vår nya klubb BoråsCA. Grabben var orolig för att han skulle vara långsammast av alla(vilket han inte var), vad nu det skulle spela för roll. Det gick rätt bra, tyckte jag, han själv var dock inte lika övertygad. När det efter en dryg halvtimme blev stopp mitt framför honom i skogen så han åkte rätt ut i buskaget blev det inte roligare...
Nå, han fick hämta sig och se'n fortsatte vi träningen. I slutet kördes en liten improviserad stafett,  varvid sonen hängde upp sig på att han blev frånåkt av några ungefär jämnåriga som tydligen har mer cykelvana. Suck...
Nå - en kul grej i alla fall; efter ett varv på nybörjarbanan på Kransmossen kom vi förbi den berömda pulskbacken. Jag bestämde ig för att göra ett försök. Sist jag gjorde det, innan SM 2011, kom jag ungefär 5 meter upp. Idag kom jag nästan ända upp. Det var bara ett par meter kvar när jag stirrade mig blind på ett djupt spår och inte kunde bestämma mig vart jag skulle. Tvekan finns inte plats för i ett så'nt läge, så det blev stopp. Retligt, men ändå - jag kom nästan upp! Lite mer jävlar anamma och kanske lite mer puls innan så man inte går på mjölksyra direkt, så borde jag kunna klara den. Om jag klarar den 4 gånger under en tävling blir en annan grej. Vi får se den 15-16 juni, då är det tävlingsdags och jag har tänkt pröva mina vingar i H40-klassen. Det blir ett par hårda veckor framöver för att försöka bygga lite mer benstyrka, se'n får vi se.

Tyvärr är det annat som kommer emellan lite då och då. T.ex. blir det nu ingen träning förrän tidigast på måndag - och då tror jag inte det blir av för jag måste få ordning på bakbromsen. Det verkar vara luft i systemet och det är inte jättemysigt att köra med...

Så från mitten på nästa vecka borde det kunna vara möjligt att börja trycka på lite igen. Då får vi se hur det går. Rapport kommer...

5 maj 2013

Igång igen!

Efter en vecka i Florida och ett par dagars vila för att bli av med jetlag, har jag i helgen fått till lite cykling.
Jag började igår med en dryg timme tillsammans med sonen. Ingen stor ansträngning för mig, men jag lyckades i alla fall jobba fram blodmsak och sätta personbästa i min favoritrotbacke medan sonen studerade vattenflödet i bäcken. Idag blev det trekvart med hustrun före lunch, efter lunch fick jag sedan chansen att ta en tur på egen hand.
Jag satte av i hög fart från början, besluten att jobba hårt genom hela passet. Körde bort till I15 där jag tog 3 varv på 5km-banan, 2 medurs och ett moturs. Underlaget var nu riktigt snabbt och benen pigga, så det kändes riktigt bra. Första varvet gick fort men tyvärr var hjärnan lite trött halvvägs upp i "slakmotan" så jag körde ner i en bäckfåra och fick ett litet stopp. Stoppet blev nog bara c:a 5 sek, men eftersom farten efter var betydligt lägre kan nog hela "fadäsen" ha kostat 20-30 sekunder. Det innebär att jag lika pigg och utan stopp skulle kunna klara rundan på 12:40, vilket är exakt vad Tobias Evertssons Strava-rekord ligger på. Nästa gång jag åker dit ska jag röja bort lite bråte på ett parti där man i vinter har kört med skogsmaskiner, efter det ska den branten säkert gå 5-10 sekunder snabbare. Då ska jag verkligen ha chansen att nå Tobias' rekord. Inte för att det är extremt viktigt, men när man nu känner att man har farten i kroppen och att man vill bli snabbare, är det en bra morot.
Andra varvet tog jag lite lugnare men fick inget stopp i fåran, det varvet blev då 40 sek långsammare men snittfarten låg ändå över den för mig magiska gränsen på 20 km/h.
Tredje varvet gick som sagt åt andra hållet, detta innebär att man börjar med ett par grymma uppförsbackar på låg växel. Tidigare har jag här varit tvungen att använda lillklingan fram, men inte idag. Vinterns slit har alltså burit frukt! Tyvärr var jag dpck lite slö och orkade inte riktigt trycka på i dessa branta backar, vilket gör rätt många sekunder i tid. "slakmotan" baklänges gick sedan duktigt fort, jag klarade de flesta motluten på 9:ans drev på mittklingan - det var riktigt kul att känna den kraften i benen. Jag lyckades också hålla blicken långt fram och planera körningen, så kurvorna gick riktigt bra också. Kort sagt är jag väldigt nöjd med dagens tur och önskar bara att jag hade haft möjlighet att hålla på längre. Men en dryg timme med "nästan tävlingsmässig" pulskurva är inte så dåligt det.
Dagens puls. Snitt 181(83% av max), Topp 194(92%)
Dagens kompletta Garmin-data: