16 september 2017

MTB-tur med tur...

Ikväll var jag ute på en liten MTB-tur. Har känt mig lite smårisig sedan förra torsdagen, så jag tog det lugnt. Kom iväg ganska sent så jag hade en ny LED-lampa från Kjell & Co på styret. Den gav ett bra sken, men det är ingen höjdare på stigar att bara ha styrlampa. Betydligt bättre att ha hjälmmonterat som man kan"peka" med. Nåväl, i det tempo jag körde funkade det bra ändå. Körde en tur som följde det gamla 5km-spåret vid I15 i största möjliga mån. Delar av spåret används inte längre och var rätt igenvuxet och rejält vattensjukt. Det var ändå härlig cykling och jag njöt av turen.

När jag hade kommit hem skulle jag klä av mig, började med mobilhållarna jag hade på armarna - en för min mobil, en för jobbets beredskapsmobil. Beredskapsmobilens hållare var en chock - ingen mobil i fickan! Det var bara att ta på skor, skoskydd, hjälm och handskar igen och köra ut på mobiljakt. Tänkte att jag borde ha tappat mobilen i någon studsig backe, så jag började med sista backen jag hade kört. Där låg den, i gräset vid sidan av spåret precis vid foten av backen, i skenet av en lampa. Snacka om tur!

Funderar på om jag kanske skulle köpa ett par Triss-lotter? Eller kanske jag har gjort slut på min tur för ett tag framöver...

16 augusti 2017

94 kilometer njutcykling!

Som man kanske kan ana av rubriken genomförde jag i helgen Cykelvasan 90 - och tyckte om det. Tänkte försöka ge en liten rapport såhär ett par dagar senare när jag har börjat komma ikapp mig själv igen...

Hur börjar vi då? Jo - resan upp och hur det blev som det blev.
Jag har en vän som är rätt vass på att åka skidor långt - han har kört ett antal(14) Vasalopp, Birkebeiner, Nordenskiöldsloppet(lite drygt en dubbel Vasa - han gjorde det på 10h:23min och var med det 52:a av 330!!) och han har även kört en hel del långa cykellopp. Cykelvasan 4 gånger t.ex.
Förra året körde han inte men vi satt någon gång sent förra året och pratade om Cykelvasan, vi så bilder på hur han och hans fru hade haft en härlig stugvecka före själva loppet och där föddes en idé att vi skulle göra likadant tillsammans 2017. En vecka(eller kanske bara några dagar) i stuga före CV och se'n skulle vi kunna få lite hjälp av Qvinnorna med logistiken på själva dagen.
Detta upplägg gick i stöpet under våren. Först fick Annette en förfrågan om att sjunga på en väns bröllop på samma dag som Cykelvasan, sedan fick Kalle ge upp då han har fått problem med ena axeln.

Där stod jag alltså själv och skulle köra Cykelvasan. Vad gör jag nu? Startplats hittade jag lätt och smidigt på startplatser.se, men var skulle jag bo? Detta var i juli månad, alla hotell och stugor verkade vara fullbokade och jag var inte jättesugen på alternativet att ligga i en stor gymnastiksal med massor av andra. Frågade lite vänner på Facebook hur de skulle göra och fick napp hos Anki och Lars, som hade en stuga med 6 sovplatser alldeles själva från onsdag till söndag. Jag var välkommen att utnyttja en plats, inga problem.

Okej, allt klart, vad nu? I bekräftelsemailet från Vasaloppet var jag placerad i startgrupp 58. Lite långt bak, kände jag spontant, då det troligen skulle innebära att jag skulle köra snabbare än de flesta och därmed få problem att köra ostört i ett tempo som jag trivdes med. Jag hade under våren kollat igenom tävlingskalendern för att hitta ett lopp som kunde användas för "seedning", vilket innebär att arrangörerna baserat på resultat placerar en i en startgrupp längre fram. Av alla tillgängliga seedningslopp hittade jag ett enda som passade - Alingsås MTB Challenge. Jag kämpade mig igenom det (läs hur här) på en skaplig tid och kunde därigenom flytta fram till startgrupp 17.

På onsdagen innan Vasan åkte jag, hustrun och sonen upp till vänner i Huddinge, tanken var dels att de skulle ha något att göra medans jag var borta, dels att jag skulle ha lite kortare resväg. Det senare blev väl sådär - från Huddinge till Sälen var det 5½ timmas resväg i stället för 6½ hemifrån Borås. Hem på söndagen blev det sedan först 5½ timmar till Huddinge, sedan ytterligare 4½ timmar hem till Borås. Inte helt optimalt och inget jag gör om nästa gång.

Vi hade i alla fall trevligt i Huddinge på torsdagen, på fredagen körde jag sedan upp till Sälen. Följde exemplarisk skyltning mot nummerlappsutlämning uppe vid Lindvallen, stod en stund i kö och fick sedan ut nummerlapp, tidtagningschip m.m. Sedan ner till Garpsätra stugby 12-13 km från Vasaloppsstarten. Där välkomnades jag av Lars och Anki, fick lite god mat - pasta såklart - och tog sedan en liten MTB-sväng för att rulla bil-milen ur benen. Nåla fast nummerlapp på tröjan, packa väska att lämna i starten för transport till målområdet, sedan ganska tidigt i säng.

Lördag morgon och dagen D - eller snarare dagen CV - var igång. Efter en gröt- och äggfrukost tog vi bilen bort till ett stort gräsfält strax innan starten, där vi blev anvisade parkering. Därifrån fanns fin led att cykla till startplatsen. Vi kom fram en knapp halvtimme innan min startgrupp skulle iväg och jag rullade dit och lade in min Allebike i fållan. Efter 20 minuter rullade föregående grupp iväg och vi i startgrupp 17 fick rulla fram till startsnöret. Klockan 09:30 avbröt sig speakern i sitt prat och räknade hastigt ner "3 - 2 - 1 - kör!" och vi var iväg.

Cykelvasan börjar med 4,5 km uppför, jag hade hört om många som knäckt sig redan på första backen så målet var att ta det försiktigt. Det var fler som tänkte så, så jag hamnade ganska tidigt långt till vänster för konstant omkörning. Kastade ett getöga på pulsklockan då och då för att inte gå för hårt, och lyckades faktiskt hålla mig under 90% hela vägen upp. Efter 4,5 km bar det av lätt nerför på helt underbara stigar där jag var lite tryggare än många andra och låg på konstant omkörning och bara njöt av cyklingen. Från 6 till 7 km var det lite uppför igen, sedan 2 km härlig nerförsåkning fram till första kontrollen i Smågan. Denna kontroll åkte jag rakt igenom då det bara hade gått drygt 20 minuter och jag hade gjort åt väldigt lite av min sportdryck.
Från Smågan var det sedan ganska mild åkning, lite blandat mellan lätt uppför, lätt nerför och några kortare klättringar som var lite brantare. Det flöt på bra och plötsligt var vi framme i Mångsbodarna.
Där sänkte jag farten ordentligt och plockade till mig både sportdryck, banan och saltgurka. Tuggade i mig och rullade iväg, tänkte ta det lugnt men då det gick nerför blev det fullt blås direkt. Underbara nerförslöpor igen där farten var upp över 40 km/h emellanåt. Det var lättåkt och ingen vidare trängsel, så det kändes helt odramatiskt.
Kom igenom den omskrivna 90-graderssvängen där det låg en kille som hade åkt av och skadat sig rätt illa. När jag passerade var där en fyrhjuling med släp framme och han låg på rygg och såg ut att ha ont men han var i alla fall vid medvetande och omhändertagen. De två hjältarna som hade räddat hans liv hade redan åkt vidare. När jag läste om olyckan efteråt var jag mest tacksam att jag slapp uppleva den - vare sig som offer eller hjälpare. Det gick snabbt förbi - man hade precis kommit nerför i en rasande fart, sett skyltar om tvär sväng, bromsat ner och sett till att inte krångla ihop sig med någon annan samtidigt som man tog den tvära svängen, så såg man killen som låg där. Jag hann tänka "oj, behöver han hjälp? Nej, han ser OK ut och där är folk till fots som är i närheten men inte känner sig tvungna att ta hand om honom" och "trångt här, stannar jag hastigt kanske jag orsakar något". Även den lite mer själviska bedömningen "men jag har ju precis åkt om så många i nerförsbacken, jag vill inte tappa alla dom" fanns med. Den stora grejen var dock att det redan var en fyrhjuling där och att han låg på ett sätt som signalerade att han var vaken men hade ont. Alltså inget som jag behövde agera på. Hur det hade varit om jag hade kommit mer direkt efter olyckan vet jag inte. Jag vill gärna tro att jag hade stannat, men om man är med i en stor grupp där alla stressar och ingen stannar är det nog lätt att dras med. Lätt att sitta och döma från utsidan efteråt. Sluta med det - beröm i stället hjältarna som stannade och räddade ett liv!

Resten av Cykelvasan var en njutning och fröjd. Vissa uppförsbackar var lite jobbiga, då det kändes svårt att hitta en lagom växel. Ena växeln för låg, snabbtrampad och därmed långsam, nästa växel för hög, segtrampad och därmed långsam. Boten på det problemet är att välja den högre växeln och ställa sig upp. Då får man lite mer kraft och kan få upp farten så det blir lite mindre segt. Sedan sätter man sig igen och hoppas att man orkar hålla den farten. Annars får man resa sig igen. Efter 60 km började den lösningen dock bli svår, eftersom det smärtade till i lårmusklerna av kramptendenser när jag ställde mig och tryckte till, så där fick det bli den lägre växeln och lägre fart. Tyvärr är det lätt hänt att farten då sjunker så att även den växeln är för hög. En nerväxling till, plötsligt står man nästan stilla.

Vad är det för backar efter drygt 60km då? Jo: de berömda Lundbäcksbackarna. Långa, rätt branta backar med ganska löst underlag. Tunga. Men efter dom kommer Oxberg och man har mindre än 20 km kvar. Den sträckan kör man ju vartenda pass man är ute, det är ju ingenting.
Den typen av tankesätt hjälpte mig rätt bra ända från Evertsberg. 1 km efter att jag hade rullat ut från kontrollen kom skylten att det var 42 km kvar. Så lång är rundan jag oftast kör. "Bara Gädderedsrundan kvar" tänkte jag, vilket gjorde att det kändes enklare.
9 km efter Evertsberg kom Hökberg, där tog jag min sista banan och lite dryck och raskade på vidare. I Eldris var det bara 9 km kvar, så där kändes det inte som jag behövde stanna.

Sista kilometrarna från Eldris var rätt jobbiga, här åker man i ganska mjuk sand som suger lite kraft och det är väldigt många små kullar att forcera. Sista 2 kilometrarna ligger jag på hög puls men låg fart, trots att det inte är några direkta backar att tala om. Jag går i mål efter 3 timmar 34 minuter och 12 sekunder och känner mig riktigt bra. I vimlet efter målgång hinner lite trötthet ikapp och låren värker lite en stund. Men totalt sett är jag nöjd redan då, och 4 dagar senare är jag fortfarande fantastiskt nöjd med hur jag genomförde loppet.

Jag är imponerad av maskineriet runt Cykelvasan. Det märks att man har en organisation med vana att hantera stora arrangemang. Tydliga markeringar överallt, klockren logistik och gott om personal som gör sitt jobb bra. Enda problemet för mig var väl att veta vart jag skulle ta vägen efter målgång, men det var ju inte så svårt att hitta folk att fråga. Se'n blev det lite struligt att först ta sig 1,5km från målområdet till idrottsplatsen för att hämta sin väska, sedan de 1,5 km tillbaka för att lasta cykeln och ta bussen tillbaka till Sälen. Lite tydligare skyltning så hade det gått bra också. - Ja, skyltningen var egentligen tydlig nog, det var bara det att man inte riktigt såg den bland allt folk.Men nästa gång vet jag vart jag ska, då kommer det gå bra.

Jodå, ni läste rätt. Det blir en nästa gång. Minst en till, gärna fler. Detta var så himla roligt och välarrangerat. Till nästa år ska jag ge mig själv förutsättningarna attt gå under 3:30. Hur? Jo. jag ska göra min träning mer strukturerad. Backintervaller för att orka ligga på den där högre växeln, högintensitetsintervaller för att lyfta syreupptagningen, distanspass på längre distanser. I år har mina distanspass varit runt 45-50 km, några har gått upp till 60 och ett pass var så långt som 70 km. Nu är det inte distansen i sig som avgör, utan tiden. De flesta passen är under 2 timmar, några runt 2:30 och det där 70 km långa passet tog lite under 3 timmar, uppdelat på två 1½-timmarspass med en lång vila mellan. Inte konstigt att jag får problem när jag kommer över 3 timmar. Dessutom är ansträngningen på ett träningspass aldrig densamma som när man har fått en nummerlapp på ryggen och en på cykeln. Därför måste jag styra upp träningen lite mer, utan att gå vilse i det övriga livspusslet.

Vi får väl se hur det går. Jag vet vad jag behöver göra, återstår att se hur jag klarar av det.

Facit kommer nästa år!
Här går det undan, tungan rätt i mun...

Fokus!!!

Det blev en medalj...

1 augusti 2017

Ny startplats, lite längre fram!

Japp - då har seedningen funkat. Enligt tabellen skulle jag seedats in i startgrupp 16 - men det gäller "i mån av plats", så jag antar att 16 var full. Inget problem för mig.Jag startar alltså 09:30, Lars och Anki som jag kommer dela boende med startar 5 minuter senare i gruppen efter. Passar alltså väldigt bra. Se'n får vi se hur det går i mål. Jag känner mig lite otränad, framförallt gällande distansen, men mina "sambos" säger sig vara än mer otränade. Vi får väl se vem som tar det mest lugnt :)

31 juli 2017

Race Report Alingsås MTB Challenge 60km

Jahapp, igår begick jag långloppspremiär. I de kretsar jag tidigare cyklat skojar man gärna om långlopp och antyder att det skulle var enklare än de kortare s.k. XCO-tävlingarna, där man kör med extremt hög intensitet i 45min - 1 timma. Jag vill härmed avrätta alla sådana myter. Den som fortfarande tror att långlopp är en lek har inte kört AMC 60km.

Det började rätt OK, vi rullade ut ur Alingsås i ganska högt tempo efter en MC. Efter 2km lämnade MC:n oss och vi började första klättringen. Började lite lätt men övergick i en elak backe, knappt 100 höjdmeter på strax under 2 km. Sedan kändes det som det bara kom backe efter backe, hela tiden. När det väl gick nerför och började kännas som man fick lite flyt - ja då kom en jäkla uppförsbacke igen.
När jag nu tittar på banprofilen ser jag att det var en sträcka på 2 km som nästan bara gick nerför - den märkte jag aldrig av...
Det var såpass tekniskt att det inte riktigt gick att slappna av i nerförslöporna, så trots att de där 2 kilometrarna innebar nästan 5 minuter som man slapp trampa, sjönk inte pulsen lägre än till 170. Ingen vila där inte!
Runt 15km kom en ny mastodontklättring - 90 höjdmeter på 1 km - som sedan följdes av lite jobbiga nerförsåkningar, från 20 till 30 km är det sedan "nästan platt" så det gick rätt bra. Jag kom runt första 30km på 1 h 21 min, en snittfart på 22 km/h och en fortfarande rätt bra känsla. Pulsen hade dock stadigt legat runt 180, med många toppar uppåt 188-190 vilket inte är långt från min maxpuls på ca 200 och framförallt över min mjölksyratröskel. Jag hade helt enkelt gått lite för hårt hela tiden.

Andra varvet började med kättring igen, denna gång var höjdmetrarna lite mer utspridda men delar var väldigt branta. I en backe såg jag två killar som gick , en kille till framför dom gick också. Jag tänkte först att jag skulle trampa hela vägen, men det tog stopp rätt fort. Blev omcyklad av en riktig bergsget, Magnus Thomasson från Ulricehamn. Jag åkte om honom lite senare och hade honom bakom mig i en annan klättring där jag också fick kliva av. Han trampade uppför där med. Magnus kör i H60 när sådan klass finns och är alltså minst 9 år äldre än mig.
Nåväl, efter de jobbiga klättringarna följde åter ett långt parti där det gick ömsom upp, ömsom ner men hela tiden var JOBBIGT. Här åkte vi en bit på samma sträcka som första varvet, inkluderande den 2 km långa nedförsbacken som inte var ett dugg avslappnande. En stund efter denna backe kom vi till ett vägskäl där funktionärerna sade att det var bara 45 km kvar. Här höll jag på att bryta ihop. När jag lite tidigare passerade markeringen som visade att det var 20 km kvar, hade jag på något vis i min trötta hjärna fått det till att det bara var 10 km - så när de då sa "15 km" när jag trodde på 5 - ja då var det inte lätt...

Direkt efter denna chock började en 5 km lång klättring på 120 höjdmeter, på toppen av den började det kännas riktigt tungt. När vi sedan kom ut på en studsig åker och jag var tvungen att stå upp och trampa (går inte sitta när man inte har bakfjädring...) var det kört. Sista 3 km gick pulsen stadigt neråt - finns helt enkelt inget kvar när väggen är nådd.
Efter målgång hade jag svårt att veta om jag skulle stå, sitta, ligga eller dansa - låren värkte av mjölksyra och det gick inte vara still, samtidigt som det inte gick särskilt bra att röra på sig heller. Efter 5-10 minuter stapplade jag iväg till ett tält där man fick en fralla, en banan, en dricka och en pastasallad med kyckling. Lagom till jag fick min mat började det regna ordentligt, så jag stod under ett träd och åt, samtidigt som jag trampade av och an för att på något vis lindra smärtan i låren.

Efter  gissningsvis en halvtimma hade mjölksyran lämnat låren och jag rullade i ösregnet bort till bilen, gick och duschade - i varmvatten!!! - och kunde sedan köra hem.

Resultatet då? Well - jag kom runt på 3 timmar och 16 minuter, vinnaren Emil Lindgren var en timme snabbare. Placeringsmässigt hamnade jag på plats 101 av de 190 män som kom i mål. Jag hade även 5 damer före mig - 4 av de 5 som kom i mål i damelit och en till.

Enligt mina beräkningar bör en tid på 3h 18 min räcka till startgrupp 12 i Cykelvasan - återstår att se om arrangörerna håller med. På hemsidan står det att seedingstabellen ska vara uppdaterad senast på tisdag, så vi får väl se i morgon. Jag bör väl i alla fall lyckas komma fram en bit ifrån min nuvarande startgrupp 58.

Edit: Jag upptäckte nyss att jag har räknat fel på just startgrupp 12. 3:14:45 skulle man nog ha klarat, jag missade alltså med knappt 2 minuter...
Men det gör mig inget, jag kommer ändå köra om många och bli omkörd av många. Bara jag slipper stå längst bak.

Har tyvärr inte hittat några bilder ännu, så det får bli länkar till Strava och Relive i stället.
Strava:
Relive (en liten film som visar bansträckningen)

24 juli 2017

Det närmar sig - hur laddar man?

Ja, nu närmar det sig verkligen.
Vad som närmar sig? Jo - Cykelvasan! Tänkte jag skulle pröva detta lopp någon gång. Från början var planen att jag skulle köra tillsammans med en kompis som jag cyklat en del med, han har kört den förut och planen var att både han och jag skulle ha med våra fruar upp, hyra en stuga och ha det mysigt tillsammans ett par dagar innan och att damerna sedan skulle njuta av varandras sällskap medan jag och Kalle skulle trampa de 90 kilometrarna från Sälen till Mora. Det upplägget sprack redan rätt tidigt i år då Kalles fru Annette fick förfrågan om att sjunga på en väns bröllop, något hon inte gärna ville tacka nej till - och att byta datum för bröllopet var inte heller aktuellt. Sedan fick Kalle problem med rygg/axel och har inte cyklat många rundor i år. Han ville gärna, och höll in i det längsta dörren öppen, men till slut fick han erkänna sig besegrad. Ingen cykelvasa för honom.

Där stod jag utan resesällskap, och inte hade jag bokat något boende. Jag letade lite efter övernattningsmöjligheter i Mora men det såg lite tunt ut, hittade vänner som ska cykla och har plats över i Sälen så det är så det får bli.

Nu kom hustrun på en idé; vi har bekanta i Huddinge (minns ni min tanke om Lida Loop?) och det är ju "närmre" från Huddinge till Sälen än från Borås(enligt Google maps är det drygt 5½ timmar från Huddinge, 6½ från Borås - så jo visst skiljer det lite). Så frugan tyckte vi kunde åka upp till Huddinge ett par dagar innan Cykelvasan, sedan åker jag själv upp till Sälen på fredagen, kör mina 90 km på lördagen och kör ner till Huddinge på söndag morgon. Hustrun börjar jobba på måndagen, så vi måste åka vidare hem till Borås på söndag eftermiddag/kväll. Det kan bli en småtung söndag för min del med 10 timmar i bil, dagen efter gissningsvis 4 timmar MTB-cykling... Nå - vi vill gärna hälsa på i Huddinge och det är då tillfället bjuds. Bara att gilla läget - jag är ledig veckan efter så jag kan ju ta det lugnt på måndagen.

Hur förbereder jag mig för Cykelvasan då? Well - jag har tänkt skaffa mig en bättre startplats genom att ta mig runt Alingsås MTB Challenge 60km på söndag och förhoppningsvis seeda mig till ett led lite längre fram. I övrigt vet jag inte riktigt vad som kan behövas. Det serveras Enervit-sportdryck under Vasan så jag tänkte köra med det under en lång runda helgen innan, så jag vet att magen klarar det. Har använt Enervit gel och deras små energikickspåsar innan, det har gått bra så drycken bör funka - men det skadar inte att testa en gång.

Det ska bli riktigt spännande det här. Har aldrig kört långlopp innan, så 60km i Alingsås kommer vara en intressant erfarenhet bara det. Återkommer med rapport nästa vecka!

10 maj 2017

Lida? Nej, inte jag inte...

Rubriken är tvetydig. Dels syftar den på att jag igår var ute på en cykeltur som var allt annat än ett lidande, dels syftar den på att min idé om att kombinera Lida Loop med ett besök hos vännerna i Huddinge föll pladask i hemmet. Fel helg, helt enkelt - plus att hustruns möjligheter att sluta tidigt på fredagar är i det närmaste obefintliga.
Så jag får väl köra mina egna loopar på hemmaplan och hoppas kunna köra en eller flera av Cykelvasan, Bockstensturen och Västgötaloppet.

8 maj 2017

Bra cykelvecka + säsongsfunderingar

Den gångna veckan blev en riktigt bra cykelvecka - ja, en bra träningsvecka överhuvudtaget.
Det började med en vilodag den första maj, sedan blev det bra.
Tisdag 2/5: MTB-träning med Borås CA - årets först utecykling i kort-kort. Lite sen till träningen så fick mest köra själv men fick i alla fall ihop 20km , varav 5km var av teknisk karaktär med stigar och backar.
Onsdag 3/5: löpträning med en kollega som laddar för Göteborgsvarvet. Fick ihop 2 varv runt sjön hemma, 2 st 2.1-kilometers "intervaller" med ett snittempo under 5 min/km. Med tanke på att jag den 19 april sprang första gången sedan september 2014 får det anses mer än godkänt.
Torsdag 4/5: Hård press på Gädderedsrundan - min näst bästa tid hittills på varvet - 34 km på 1:19 vilket är 2 min över mitt personbästa. Helt OK.
Fredag var vilodag.
Lördag 5/5: Knappt 6 mil MTB-distans där den första delen, drygt 4 mil på 2 timmar,  var stig och grusväg med en kompis i ett ganska högt tempo. Sista 2 milen körde jag ensam och utforskade lite nya stigar som jag länge varit nyfiken på.
Söndag var åter vilodag.

Inalles drygt 7½ timma träning, 125km. En riktigt bra vecka. Hoppas på fler sådana veckor!

När det gäller planeringen av säsongen ser det rätt mörkt ut med alla lopp jag velat köra...
Kommande helg blir en familjehelg. Ville kört Billingeracet, men känner mig inte redo för de distanserna i race-tempo ännu. Tror inte hustrun är redo heller, hon har inte riktigt hämtat sig efter min krasch i Varberg.
Långa Lugnet 28 maj kanske? - well...det är långt till Falun, trist att åka upp ensam. Det är dessutom under Kristi Himmelsfärdshelgen och en söndag - söndagarna är nästan lite heliga i familjen av olika skäl.
Lida Loop 11/6? Vet inte, det verkar vara ett rätt kul lopp. Skulle kanske kunna kombineras med ett besök hos kompisar i Huddinge - de bor c:a 13 km cykelväg från start- och målområdet. Starten går kl 11, lagom uppvärmning är kanske att cykla dit i riktigt lugn takt, lämna kompisarnas bostad vid 9-9:30 så man efter c:a 40 min är på plats och hämtar ut nummerlappar och hittar en startplats osv. 65 km bör jag sedan klara på 3-3½ timmar, då är jag alltså i mål vid 14:30. Lite mat och återhämtning så kan man ta nedrullningen 13 km tillbaka på trekvart och vara "hemma" vid 16-tiden - om benen vill. Annars får man väl ha familjen redo att komma dit och hämta upp...
Hindret för Lida skulle väl vara om vi behöver delta i något studentfirande - är inte säker på när sådana infaller i år.
17-18/6 går BCA-racet, hemmadeltävlingen i Västgötacupen. Hade tänkt köra den, men satsar jag på Lida Loop kanske jag satsar på BCA-racet som funktionär i stället.
Ränneslätt 2/7 kommer mitt i min första semesterperiod och blir stressig att hinna med. Tveksamt.
Mörksuggan 9/7 är inte alls möjlig då det finns andra semesteraktiviteter inlagda.
MTB-SM 19-23/7 sammanfaller med beredskap på jobbet. Svårt att byta bort då de flesta kollegorna har semester då.
Alingsås MTB Challenge 29-30/7 skulle kunna vara aktuellt, någon dag eller båda dagarna. Det ligger dock alldeles för långt bort för att planera. Dessutom bara 2 veckor före Cykelvasan, som jag hoppas köra även om det just nu ser lite mörkt ut med resesällskap.
Bockstensturen 2/9 kan vara aktuell men även det är väldigt långt bort - och långt...
Västgötaloppet 23/9 vill jag gärna köra. Det har jag velat köra ända sedan jag inte kunde vara med på testrundan året innan första officiella loppet. Varje år har något kommit i vägen - vi får se hur det går i år...