2 februari 2014

Mer bekant träning

Söndag brukar såhär i vintertid betyda innecykling i Ryahallen men redan förra helgen var jag sugen på att köra utomhus. AV olika anledningar blev det inte så, men hela denna veckan har jag halvt ångrat att jag inte tog chansen att cykla ute i så härligt väder. Så idag var det dags. Förra helgen hade förstås varit enklare eftersom det då låg ett tunt lager snö över en frusen markyta. Idag, med någon plusgrad och blötsnö, var det inte lika enkelt. Dagens före påminde mer om gårdagens skidföre - bakhalt i motluten och trögt utför. Det var riktigt svårcyklat. De enda gångerna det gick någotsånär bra var när jag hittade områden med otrampad snö, c.a 5cm tjockt. Då kunde jag ta mig uppför, om jag såg till att trampa mjukt. Tog jag i och tryckte till spann jag loss och då blev det stopp direkt.
Det var alltså en rätt jobbig stund, men oj så kul. Underbart att vara ute i friska luften. Om vädret tillåter blir det fler sådana turer. Onsdagarna kommer jag dock fortsätta inne i hallen - jag tror den sortens uthållighetsträning är viktig för mig också. Det är väl som det sagts: den bästa träningen är den som blir av.

Dagens Garmin:

1 februari 2014

Annorlunda träning - för mig

Idag åkte jag längdskidor för första gången sedan 1987. Det kändes ganska vant och bekant, men tekniken var väl lite rostig. Det var mindre lämpligt med tanke på att föret var sådant att de flesta hade svårt att hitta balans mellan glid och fäste. Mycket bakhalt - såpass att det var svårt att diagonala på plan mark. Motlut var inte att tänka på - i alla fall inte de första 40 minuterna. Det var så lång tid jag höll ut innan jag tog en paus med fika och Kexchoklad.
Efter fikat hade utetemperaturen
stigit till strax över nollan och fästet var lite bättre - tillräckligt för att jag skulle kunna hitta lite teknik och undvika bakhalkan i de mindre motluten. Jag lyckades dock inte glida särsklt långt på varje diagonal men det kändes i alla fall lite bättre.
Efter knappt 30 min tyckte jag det räckte för dagen och skulle gå bort til bilen, när jag plötsligt insåg att kortfickan med mitt spårkort inte satt på armen. Måste ha tappat den någonstans utmed spåret. Det fick bli ett varv till i jakt på kortet. Tyvärr hittade jag det inte, men jag tror det ska gå att få ut ett nytt om jag kan få tag på köpbevis. Och jag lämnade in ett sådant till löneavdelningen i december för att få ut lite friskvårdsbidrag, så med lite flyt kanske jag får till det. Hoppas kan man.
Nå, jag tänker inte låta detta påverka min totalkänsla, nämligen att trots bakhalka och dåligt glid gillade jag att åka skidor igen. Det kommer definitivt att bli fler gånger i vinter.

Den som mot förmodan är intresserad av kartbild och pulskurva kan kolla på stravalänken till höger.

I morgon blir det cykel igen - tänkte dock troligen inte köra i Ryahallen utan i stället ta en sväng i snön på min MTB. Satte på dubbdäcken igår kväll så nu är den redo. Rapport följer...