28 april 2017

Att vara eller inte vara...

...på tävling första maj?
 Ja, det var ju en fråga jag hade att ta ställning till efter förra helgens äventyr i Varberg. Det var inte lätt att bestämma sig - helt. Jag hade nog egentligen bestämt mig redan när jag berättade om kraschen i Varberg, men helt och hållet hade jag inte accepterat det - och det har jag nog egentligen fortfarande inte. 
Jag älskar känslan att åka till en tävling och känna tävlingsnerverna spritta i kroppen, jag älskar känslan när man är på plats och provkör banan, när man träffar alla klubbkamrater och medtävlare. Känslan när man åker runt banan och försöker se var man kan försöka köra fort och var man kan passa på att återhämta sig utan att tappa för mycket fart, var man kan köra om osv - det är en skön kick redan innan själva tävlingen. Att gå runt och prata med folk man bara träffar på tävlingar. Att nåla fast nummerlappen på tröjan och spänna fast nummerplåten på styret. Att värma upp lite, bara för att sedan stå och kallna i startfållan. Och sedan - att köra själva racet.

Och jag tycker verkligen om banan i Kvänum. Men nu blev det inte så. Kanske senare i år - vår egen tvådagarstävling i Borås brukar jag köra, kanske är jag redo för race igen då.
Kanske blir det något längre lopp - planen var att åka Cykelvasan med en kompis men eventuellt kommer det annat i vägen för honom. Då får vi se vad som händer - kanske det inte blir något i år men det lär gå en Cykelvasa 2018 också. 
Kanske jag i alla fall kan få kört Västgötaloppet i år - jag har tänkt köra varje år, tänkte till och med varit med på deras testlopp året innan första "riktiga" loppet, men det har alltid kommit något emellan. Vi får se.

Jag tänker i alla fall fortsätta träna på min MTB, för det är den överlägset roligaste form av träning jag känner till. Se'n får vi helt enkelt se om det blir några mer tävlingar i år.

Kvänum får i alla fall vara utan mig i år. Jag möter våren med familjen i stället - det är inte fy skam det heller!

22 april 2017

Säsongspremiär!

Idag var det säsongspremiär i Västgötacupen. Arrangör var Varbergs MTB, en klubb som gillar att fixa tekniska utmaningar som stenkistor, hopp och drops. De är också schyssta med alternativa spår som man kan köra om man inte tror sig klara de tekniska utmaningarna. På träningen testade jag ett dubbelhopp, dvs två hopp efter varandra, på ett nära avstånd så man ska kunna hoppa i det första och landa i det andra. Mitt första försök i dubbeln gick ganska bra, enda problemet var att jag lyckades klicka loss från pedalen i landningen och nästan vurpade. Själva hoppet gick dock rätt bra, så på nästa varv gav jag mig på det igen - denna gången gick det mindre bra. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag landade helt utan kontroll och for rakt in i en ganska kraftig björk. Strax innan träffen var jag säker på att det skulle gå riktigt illa, typ ambulanstransport. Så blev det inte - cykeln tog en del av smällen och jag träffade stammen med bröstkorgen men inte huvudet. Resultatet blev några skrapsår och vad som nog blir en rejäl lårkaka på högerbenet. Jag rullade bort cykeln till BCA-gänget och fick hjälp att vrida styret rätt, sedan ställde jag cykeln och köpte mig en burgare och Cola. Jag hade en dryg timme på mig innan race så jag satt och kände efter så inte något skulle bli värre när  adrenalinet efter smällen släppte. Det blev inte värre, så jag körde tävlingen. Det var jobbigt - jag hade hjärnan full av spöken efter "trädkramarincidenten" så inget gick som det skulle. Orken var inget vidare heller - antagligen var jag tagen av smällen, kanske gick det också åt lite energi till läkning av lårkakan. Hur som helst, jag tog mig runt alla fyra varven, med många småvurpor då huvudet var fullt av spöken efter smällen. Placeringen blev inget att skryta med - sist i H50, men jag körde i alla fall om en av H60-gubbarna. I morgon får jag se hur benet känns. På tisdag är sista anmälningsdag till förstamajloppet - det är en tävling som jag tycker mycket om. Skulle gärna vilja köra, så vi får hoppas att benet är OK till tisdag.

16 april 2017

MTB-tempo med skapligt tempo

Målet idag var att försöka ta personbästa på Gädderedsrundan. Det lyckades inte men 4 min ifrån på 34 km är OK så tidigt på året. Jag kände hela tiden att jag inte lyckades plocka fram det sista klippet i benen. Snittfart 25,1 mot 26,5 för gällande personbästa, ändå ligger snittpulsen på 6 slag mer - 174 i stället för 168. Men det kändes bra hela tiden, det var inte jobbigt utan det gick liksom bara inte ta i hårdare. I något motlut lyckades jag hitta känslan där man trycker hårdare, den måste jag hitta mer. Kommer väl längre fram på säsongen. Det är nu jag ser resultatet av att jag kört alldeles för få svettpass på crosstrainern i vinter.

11 april 2017

Kort om Stockholm

Jag pratade igår med en kollega som är invandrad från mellanöstern, och muslim. Jag uttryckte min oro att han och andra "synliga" muslimer (hans utseende matchar standardbilden av en muslim - minus turbanen) skulle få jobbigare efter Stockholmsattacken. Vi har pratat förut om IS och deras metoder och enligt honom finns det inget stöd i Koranen för pratet om att bli martyr i det Heliga Kriget genom att begå terrorhandlingar. Jag fick en länk av honom, som jag tyckte det kunde vara idé att dela vidare:

Huvudbudskapet i den texten är detta:
Enligt islam har alla friheten att tro, praktisera, predika och följa den religion som de själva vill. Den heliga Koranen beskriver: ”Det finns inget tvång i religionen”. (2:257).
Denna vers förklarar att människor i hela världen är helt fria att välja sin tro, beroende på vad de vill. Det finns ingen som kan tvinga någon att konvertera till religionen islam. Den heliga Koranen förklarar att trosfrihet är en grundläggande rättighet för alla människor.

Så, det var allt jag tänker skriva om Stockholm - tror jag.

3 april 2017

Att cykla i backar + lite formfunderingar

Snubblade på ett inlägg om backar i Helena Enqvists blogg och tänkte att det kunde vara ett bra ämne även för mig.
Jag har alltid gillat backar - tar gärna i så lungorna är på väg ut ut bröstet och det smakar blod i munnen. Jag har hittat lite smågrejer som jag inbillar mig gör att det går lite bättre. Att t.ex. i en brant backe sitta framme på sadelspetsen för att få ner fronten utan att vika ihop mig - blir nästan som att ställa sig men ändå inte. Sedan försöker jag känna efter vilka muskler jag använder och vad de gör så att jag lägger kraften och energin där den behövs - på att trycka/dra tramporna så vevpartiet går runt. Det har känts väldigt bra tidigare år, fram till 2015. I år har jag inte fått den positiva känslan ännu, men jag håller på att ta mig tillbaka efter en höst som blev helt träningslös på grund av långa, på varandra följande förkylningar. 2016 var överhuvudtaget rätt dåligt då även våren förstördes av förkylningar och en lunginflammation. I år har jag klarat mig från svåra förkylningar hittills - det har varit lite snuvigt hela tiden och emellanåt har det känts lite lurigt i svalget - men inte i halsen, så jag har vågat mig på att köra försiktiga pass. Nu börjar det dock dra ihop sig till säsong - licensen är betald, nummerlapp till Västgötacupen är beställd och årets första tävling går den 22/4 i Varberg - så det är dags att lyfta formen det där sista snäppet. Träningen med klubben börjar i veckan så där ska det nog bli bra - intervaller på tisdagar och inte sällan ganska hårda torsdagspass också. Och så får jag köra lite distanser på helgerna. Ska nog bli en bra vår!