30 mars 2014

Yrsel, blodsmak, prologhosta...

Efter förra söndagens halvdistans ner till Storsjön har jag haft en vecka med lite oro över smärtande benhinnor. Inte för att jag har haft någon direkt panik över själva tillståndet då benhinneinflammation är något som jag upplevt förut och som jag vet går över. Orosmomentet har mer varit hur lång tid det skulle ta innan jag kunde cykla igen. Framåt slutet av veckan kändes dock benen OK, så det såg lovande ut inför helgen.
Helgen började dock med en utflykt. Lördagens fina väder tillvaratogs genom ett besök hos brodern som fick tillbaka sin lvg-cykel. Det är ju den jag har lånat för innecyklingen i vinter. Efter ett par timmars njutning i solen med grillad korv och kaffe åkte vi hem igen. Väl hemma drabbades jag av yrselsymptom som var så jobbiga att jag till slut gick och la mig på sängen för att vila. Efter någon timmes vila kände jag av väldigt mycket snuva, som jag löste upp med nässpray, varvid yrseln lugnade sig. Senare på kvällen blev jag åter väldigt snuvig, fick nysattacker och fruktade ännu en förkylning. Hustrun kom dock på att det kanske kunde ha med pollen att göra, så jag tog ett allergipiller. Inom en kvart var snuvan nästan helt borta. Intressant - jag har tidigare inte haft några större problem med pollen.
Idag sken solen från en klarblå himmel, så MTB-cykling stod i planen. Ihop med frukosten intogs därför en Clarityn, varpå den snuva som hade börjat smyga fram åter avtog.
Dagens tur skulle vara av det försiktigare slaget för att inte överbelasta benen, så jag hade igår kväll monterat en billig actionkamera på hjälmen. Inspirerad av det faktum att min åkning filmades råkade jag nog ta i lite mer än jag hade tänkt, så efter knappt 10 min kände jag blodsmak och flåsade ordentligt. Jag sänkte tempot lite men fortsatte ändå. Det blev en runda med mina favoritbackar ovanför Hestra och bort mot Björbo. Vi Björbobacken kunde jag till min glädje konstatera att spåret höger om Ekövägen var röjt så man åter kunde försöka sig på lite Strava-tider. Nu gick det inget bra, då jag fastnade i första branten p.g.a. "chain suck". När jag nyligen bytte drivlina gjorde jag bedömningen att lillklingan inte var så sliten att den behövde bytas - verkar som det var fel. Resten av turen försökte jag undvika lillklingan, men uppför sista branten på Björbobacken var det nödvändigt. Där gick det dock bra och jag klarade mig hela vägen upp. Kändes bra.
Det blev en stunds vila på toppen, med värkande lungor, innan jag dök iväg nerför liftspåret. Idag såg jag till att sträcka mig ännu längre bak, och se- det gick kanon! Det var knappt att backen kändes läskig. Tänk att det krävs så lite ibland.

Som slutsummering kan jag konstatera att dagens tur gick utan benproblem. Det lovar gott. Tempot idag var dock mycket lågt, men det blir bättre :)
Dagens Garmin:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar