Yrsel, blodsmak, prologhosta...

Efter förra söndagens halvdistans ner till Storsjön har jag haft en vecka med lite oro över smärtande benhinnor. Inte för att jag har haft någon direkt panik över själva tillståndet då benhinneinflammation är något som jag upplevt förut och som jag vet går över. Orosmomentet har mer varit hur lång tid det skulle ta innan jag kunde cykla igen. Framåt slutet av veckan kändes dock benen OK, så det såg lovande ut inför helgen.
Helgen började dock med en utflykt. Lördagens fina väder tillvaratogs genom ett besök hos brodern som fick tillbaka sin lvg-cykel. Det är ju den jag har lånat för innecyklingen i vinter. Efter ett par timmars njutning i solen med grillad korv och kaffe åkte vi hem igen. Väl hemma drabbades jag av yrselsymptom som var så jobbiga att jag till slut gick och la mig på sängen för att vila. Efter någon timmes vila kände jag av väldigt mycket snuva, som jag löste upp med nässpray, varvid yrseln lugnade sig. Senare på kvällen blev jag åter väldigt snuvig, fick nysattacker och fruktade ännu en förkylning. Hustrun kom dock på att det kanske kunde ha med pollen att göra, så jag tog ett allergipiller. Inom en kvart var snuvan nästan helt borta. Intressant - jag har tidigare inte haft några större problem med pollen.
Idag sken solen från en klarblå himmel, så MTB-cykling stod i planen. Ihop med frukosten intogs därför en Clarityn, varpå den snuva som hade börjat smyga fram åter avtog.
Dagens tur skulle vara av det försiktigare slaget för att inte överbelasta benen, så jag hade igår kväll monterat en billig actionkamera på hjälmen. Inspirerad av det faktum att min åkning filmades råkade jag nog ta i lite mer än jag hade tänkt, så efter knappt 10 min kände jag blodsmak och flåsade ordentligt. Jag sänkte tempot lite men fortsatte ändå. Det blev en runda med mina favoritbackar ovanför Hestra och bort mot Björbo. Vi Björbobacken kunde jag till min glädje konstatera att spåret höger om Ekövägen var röjt så man åter kunde försöka sig på lite Strava-tider. Nu gick det inget bra, då jag fastnade i första branten p.g.a. "chain suck". När jag nyligen bytte drivlina gjorde jag bedömningen att lillklingan inte var så sliten att den behövde bytas - verkar som det var fel. Resten av turen försökte jag undvika lillklingan, men uppför sista branten på Björbobacken var det nödvändigt. Där gick det dock bra och jag klarade mig hela vägen upp. Kändes bra.
Det blev en stunds vila på toppen, med värkande lungor, innan jag dök iväg nerför liftspåret. Idag såg jag till att sträcka mig ännu längre bak, och se- det gick kanon! Det var knappt att backen kändes läskig. Tänk att det krävs så lite ibland.

Som slutsummering kan jag konstatera att dagens tur gick utan benproblem. Det lovar gott. Tempot idag var dock mycket lågt, men det blir bättre :)
Dagens Garmin:

Tillbaka i sadeln!

Igår monterade jag ju ihop min trogna Cube Reaction. Idag var det dags att känna på resultatet. Det var fantastiskt!
Efter den vanliga uppvärmningsrundan i skogen runt Byttorpssjön rullade jag över motorvägen och bort till Pickesjön. Planen var att köra väster om Pickesjön ner till Storsjön - min vanliga "distansrunda" som jag körde ett par gånger förra året. Det visade sig dock vara lite svårt. Det byggs ny väg i skogarna väster om Borås, så vilken väg jag än försökte så tog den slut. Det blev att återvända mot Pickesjön och föja motionsspåret runt sjön. Vid sydändan av sjön kunde jag sedan komma vidare söderut. På vägen passerade jag en del av min älskade "militärrunda" - 5km-spåret jag har haft som värdemätare och Strava-utmaning. Det spåret är nu totalförstört av nya vägen och där kommer inte sättas några nya KOM. Sorgligt.
När jag närmade mig Storsjön kom en gammal bekant obehagskänsla i högerknät krypande. Ingen höjdare när det är minst en halvtimme cykling kvar. Jag upptäckte dock att det kändes nästan ingenting om jag stod upp och trampade i motluten, så det fick bli tekniken som gällde för att komma hem. Får se hur det känns i morgon.
Trots knäsmärtan är jag ändå nöjd med dagens tripp. Jag höll lagom högt tempo och växlingarna gick som smort, vädret var fint och humöret på topp. Underbart att äntligen vara ut och cykla igen.!
Dagens Garmin:

Klart för träning!

Så har man tillbringat ett par timmar i garaget. Två nya framklingor, ny kedja och ny kassett. Plus rengöring. Det som var jobbigast var att få loss skruvarna som höll lillklingan. Den som jag inte ens skulle byta! Det var dock omöjligt att få av mellanklingan med lillen på plats, så det var bara att kämpa på. När jag väl fick loss skruvarna var det lätt att se varför det hade tagit emot; de satt med grön LocTite, dvs gänglim. Det fyllde sin funktion, kan man säga...

Nå, nu är det avklarat. Tyvärr kommer jag få plocka ner vevpartiet en gång till snart, eftersom jag inte kunde byta vevlagret idag. Men den dagen den sorgen. I morgon ska jag äntligen ut i skogen igen. Första turen på tre veckor. Tar det nog lite försiktigt eftersom jag fortfarande är lite snuvig. Känns det bra mot slutet kanske jag letar upp någon backe att fresta lite i...

Det går bra nu...

...fast egentligen är det tvärtom. Jag har inte tränat cykel sedan 2 mars, p.g.a en jobbig förkylning som slog klorna i mig efter en kvarts simning den 5:e och sedan vägrat släppa taget. Nu börjar det äntligen kännas rätt OK, när jag pratar låter det inte längre som jag sitter i en konservburk, jag har dock fortfarande en lätt svidande känsla i halsen. Om den släpper lite till tar jag mig ett 1-2 timmars grusvägspass i helgen och se'n får vi se hur det går. 

Det har varit extremt frustrerande att tvingas avstå cyklingen när det har varit två helger med solsken. Lagom till jag blir lite bättre ska vi i stället få en kall, blöt helg. Nåja, prognosen ser bättre ut nu än i början av veckan - kanske det hinner rätta till sig så jag kan ta en sväng på söndagen. Time will tell.

I morgon ska jag hämta ut lite nya prylar till MTB:n, vad det handlar om rapporterar jag när de sitter på plats. Inga nyheter, bara slitage men av en typ som jag inte har mekat tidigare. Spännande - kan ju hända att det inte blir någon träning av tekniska skäl...

Nå, nu ska jag svabba rent pannkakslaggen och sedan i säng. Fredag i morgon, tjohoo!

Långt uppehåll!

Det var ett tag sedan jag skrev något här sist. Det beror dock inte på att jag har slutat cykla, bara på att jag har haft andra prioriteringar än att skriva blogg. Har en känsla av att det inte är så många som intresserar sig för mina rader ändå...

Nå - om det nu till äventyrs är någon som hittat hit kan du/ni få en liten rapport om mitt cykelliv. Jag har kört på med innecykling på onsdagar och söndagar hela januari och februari och endast missat ett par tillfällen. Idag var ett sådant, då jag i stället valde att ta en tur på min trogna Cube. Det var en härlig tur! Då vi skulle iväg på födelsedagskalas på eftermiddagen kunde jag inte köra för länge, men jag fick i alla fall en runda. Underbart var det, mer ska det bli.
Onsdag blir det inomhus i Ryahallen igen.
Turen på Strava(Garmin fick slut på batteri):

Mer bekant träning

Söndag brukar såhär i vintertid betyda innecykling i Ryahallen men redan förra helgen var jag sugen på att köra utomhus. AV olika anledningar blev det inte så, men hela denna veckan har jag halvt ångrat att jag inte tog chansen att cykla ute i så härligt väder. Så idag var det dags. Förra helgen hade förstås varit enklare eftersom det då låg ett tunt lager snö över en frusen markyta. Idag, med någon plusgrad och blötsnö, var det inte lika enkelt. Dagens före påminde mer om gårdagens skidföre - bakhalt i motluten och trögt utför. Det var riktigt svårcyklat. De enda gångerna det gick någotsånär bra var när jag hittade områden med otrampad snö, c.a 5cm tjockt. Då kunde jag ta mig uppför, om jag såg till att trampa mjukt. Tog jag i och tryckte till spann jag loss och då blev det stopp direkt.
Det var alltså en rätt jobbig stund, men oj så kul. Underbart att vara ute i friska luften. Om vädret tillåter blir det fler sådana turer. Onsdagarna kommer jag dock fortsätta inne i hallen - jag tror den sortens uthållighetsträning är viktig för mig också. Det är väl som det sagts: den bästa träningen är den som blir av.

Dagens Garmin:

Annorlunda träning - för mig

Idag åkte jag längdskidor för första gången sedan 1987. Det kändes ganska vant och bekant, men tekniken var väl lite rostig. Det var mindre lämpligt med tanke på att föret var sådant att de flesta hade svårt att hitta balans mellan glid och fäste. Mycket bakhalt - såpass att det var svårt att diagonala på plan mark. Motlut var inte att tänka på - i alla fall inte de första 40 minuterna. Det var så lång tid jag höll ut innan jag tog en paus med fika och Kexchoklad.
Efter fikat hade utetemperaturen
stigit till strax över nollan och fästet var lite bättre - tillräckligt för att jag skulle kunna hitta lite teknik och undvika bakhalkan i de mindre motluten. Jag lyckades dock inte glida särsklt långt på varje diagonal men det kändes i alla fall lite bättre.
Efter knappt 30 min tyckte jag det räckte för dagen och skulle gå bort til bilen, när jag plötsligt insåg att kortfickan med mitt spårkort inte satt på armen. Måste ha tappat den någonstans utmed spåret. Det fick bli ett varv till i jakt på kortet. Tyvärr hittade jag det inte, men jag tror det ska gå att få ut ett nytt om jag kan få tag på köpbevis. Och jag lämnade in ett sådant till löneavdelningen i december för att få ut lite friskvårdsbidrag, så med lite flyt kanske jag får till det. Hoppas kan man.
Nå, jag tänker inte låta detta påverka min totalkänsla, nämligen att trots bakhalka och dåligt glid gillade jag att åka skidor igen. Det kommer definitivt att bli fler gånger i vinter.

Den som mot förmodan är intresserad av kartbild och pulskurva kan kolla på stravalänken till höger.

I morgon blir det cykel igen - tänkte dock troligen inte köra i Ryahallen utan i stället ta en sväng i snön på min MTB. Satte på dubbdäcken igår kväll så nu är den redo. Rapport följer...