Skillnad mellan känsla och verklighet...

Den senaste tiden har det inte varit mycket hårdträning för min del. Jag har haft annat för mig, prioriterat familjen osv. Idag kom jag till slut iväg på ett pass. Jag struntade i uppvärmningen och rullade direkt ner till Haléns för ett ryck upp till Ryssby Klint. Kände mig ruskigt stark, stod upp i början och trampade hårt så låren brände, gjorde sedan allt för att inte tappa farten helt när orken tröt. Tyckte verkligen jag jobbade bra men efteråt visar klockan något helt annat. Rekordet är 3:08, min bästa tid är 3:43. Idag tog det 4:13 . Men det är inte så konstigt när man rivstartar på låg puls.
Nå, jag fortsatte kämpa på resten av passet, lyckades hålla en rätt hög puls genom hela. När jag kom till Björbobacken tog jag i där också och lyckades förbättra mitt personbästa från 3:43 till 3:39. Fantastisk höjning, särskilt med tanke på att en raket vid namn Simon Gabrielsson i Juli satte ett nytt rekord på 2:40. Känns helt utom räckhåll. Men om jag bara kan fortsätta bättra mitt eget pb är jag nöjd.
Nerfarten i liftspåret gick idag för första gången utan stopp och avstigningar. Se där - en positiv utveckling!
Totalt var jag ute i lite drygt en timma och snittade c:a 80% av min maxpuls. Får man väl vara lite nöjd med.

Igår var jag ute på en MTB-tur med junior, han har den senaste tiden börjat visa lite mer tåga och vilja att anstränga sig på cykeln än jag sett tidigare. Bl.a. kämpade han igår med en backe som han hade bestämt sig för att klara. Det gick - på åttonde försöket. Sen åkte han ner och skulle klara den igen. Denna gång tog det ungefär 20 försök...
När sonen är så pigg på att cykla får jag ta alla chanser att ta med honom ut - även om det innebär att jag tränar mindre. Spelar inte så stor roll - jag har inget träningsprogram att följa ändå och cyklar för att det är kul. Att ta i så man får blodsmak är ett sätt att få extra krydda på det, ett annat sätt är att njuta av hur sonen utvecklas. Och i valet mellan dessa vinner alltid alternativ 2!

Den lille kämpen under Hallby-stafetten förra året

Ny bakbroms monterad och premiärkörd!

Japp, så var den kassa Formula-bakbromsen bortplockad och en Avid Elixir 5 monterad i stället. Jag hade ju planer på Shimano XT, men det gick enklare att få tag på Avid-bromsen. Premiärturen blev en liten upptäcksfärd i skogarna norr om Hestra-området. Nya bromsen kändes kanon. Lite längre slag på spaken från ingrepp till låsning, lite mer kraft för låsning, men skön känsla och lättdoserad efter ett par bromsningar.
Garmin från turen:

Dålig fart...

Just nu är det ingen vidare fart på vare sig mitt bloggande eller cyklande. Bloggandet har jag kommenterat tidigare, det mindre cyklandet har hängt ihop med semesteraktiviteter och tekniska problem.
I lördags skulle vi hälsa på ett par vänner i Viskafors, en liten ort strax utanför Borås. Jag tyckte det kunde passa med en cykeltur dit medan hustru och son åkte bil. Jag har åkt i skogarna två gånger, ledsagad av en annan vän. Tänkte jag skulle klara att hitta stigar på egen hand denna gång. Det gick - nästan... Turen var 17km lång och tog 1h 22min, varav 1.5km tog 30min - en "promenad" genom en blandning av tät barrsnårskog och myr. I båda miljöerna var det bra att ha cykeln med - i snårskogen sköt jag cykeln framför mig för att bana väg, på myren hade jag cykeln som stöd för att inte sjunka ned. Tack vare det tog jag mig praktiskt taget torrskodd över.
Nåväl - fram kom jag, till slut. Det var dock jobbigt då jag endast hade frambroms. Igår tog jag mig därför an uppgiften att än en gång lufta bakbromsen, något jag fått göra lite väl tätt senaste tiden. Nu fick jag förklaringen; ett membran i huvudcylindern har pajat så när jag tryckte i bromsolja nere vid bromsoket läckte det ut vid handtaget. Lite studier på nätet visar att det är ingalunda unikt när det gäller Formula R1. Det tycks dessvärre inte som det är vare sig billigt eller enkelt att åtgärda så det lutar åt en ny bakbroms. Då är frågan vad man ska ha. Tror det blir en Shimano XT - verkar ge bra stopp för pengarna. Återkommer när bromsbytet gjorts.

Avslutar med att bjuda på Garmin-info från min vilse-tur:

Om prioriteringar

Om någon har tänkt på det vet jag inte,men det var ett tag sedan sist jag bloggade. Det handlar om att prioritera vad man lägger sin tid på. Jag är ute på mina MTB-turer, registrerar dom på Garmin, Funbeat och Strava. Sedan sätter jag mig och skriver blogginlägg om dagens tur. Totalt lägger jag ofta 2 timmar vid datorn efter 1 timmas cykling. Känns lite överflödigt. Därför har jag bestämt mig för att blogga betydligt mindre. 

Den som till äventyrs undrar hur det går med min cykling kan ju kolla Strava-länken.

Trevlig Sommar!

Lugnt pass runt I15 med bra bromsar

I fredags fick jag ett paket från Rose i Tyskland. I paketet fanns ett Shimano XT-baknav, som jag idag har lämnat bort tillsammans med mitt bakhjul med det rasade DT Swiss-baknavet. Det visade sig nämligen att nya delar till det rasade baknavet hade kostat över 1000 SEK, medan ett nytt XT-baknav kostade 323 SEK. Så det blir billigare att ekra upp bakhjulet med nytt nav än att reparera det befintliga.
I paketet fanns även en luftningssats för mina Formula-bromsar, så i förmiddags luftade jag bakbromsen - en ganska enkel uppgift. Därmed kände jag mig redo för en cykeltur senare idag.
Ett par minuter innan kl 18 stack jag ut. Till en början var jag lite osäker på vart jag skulle ta vägen men då en kompis hade satt ett rekord i en grym backe vid I15, tänkte jag den kunde vara intressant. Jag började dock med en lugn sväng runt 5km-spåret, där jag stannade till och plockade undan lite rester efter vinterns skogsarbete. Sedan fortsatte jag varvet. När jag kom runt tog jag mig an mördarbacken. Det var en grusbacke med väldigt löst grus så man hela tiden var tvungen att leta grepp. När man kom en bit upp och väntade sig att se krönet, såg man bara mera backe. Tungt...
Jag kämpade mig uppför hela backen, se'n rullade jag in på 5km-spåret och halvvilade lite. När jag kom runt till foten av mördarbacken kände jag mig stark nog att ta den en gång till. Denna gången gick jag ut lite lugnare eftersom den var så lång - plötsligt var jag uppe...in på 5km-spåret igen, när jag kom ner tyckte jag det räckte med mördarbacke för idag och tog i stället ett varv runt 5km-banan. Se'n körde jag hem, väldigt nöjd med dagens tur. Det var fantastiskt kul.

Och det är ju det som är huvudorsaken till mitt MTB-cyklande: att ha roligt!
Dagens Garmin:

Kanske lite på gång?

Tog en sväng på Hestra / Rya Åsar idag igen. Började lite annorlunda - hoppade över uppvärmningen runt Byttorpssjön och körde rätt upp till Hestra Parkstad i stället. Detta gjorde jag för att komma från rätt håll in på en liten Strava-sträcka. Det hjälpte - med en tid på 50 sek var jag bara 4 sek från KOM...
Se'n fortsatte jag till min rotbacke som jag också tänkte försöka ta rekord i. Det gick nästan - 19 sek från gällande rekordtid 2:21. Och då kändes det ändå som det gick lite dåligt på sina ställen. Finns hopp!
Fortsatte sedan bort mot Björbobacken, på vägen försökte jag mig på en brant som jag klarade med lätthet i måndags - idag var det omöjligt. Blev tvärstopp på första tramptaget, båda gångerna jag försökte. Det var lika bra att fortsätta bortåt. Innan jag gav mig på Björbobacken tog jag en tur nerför lilla stigen till höger om vägen. Den brukar vara rätt rolig att "bomba" nerför lite lagom. Idag fanns dock inget självförtroende så jag smög nerför och höll därför på att stå på näsan. Nåja, ner kom jag och drack lite vatten innan jag vände uppåt i jakten på backrekord. Denna backen har jag beskrivit förut - först en liten brant, stenig del, se'n lite lättare, därefter lite brantare och stenigare igen. Första försöket tog det stopp direkt på första stenarna. Sur som ättika vände jag ner och började om. Denna gången kom jag ungefär 3 meter längre innan jag fick klicka ur. Jag bestämde mig dock direkt för att inte vända igen utan springa upp i stället. Det funkade. När det planade ut hoppade jag på cykeln igen och fortsatte upp. På den lättare, flacka delen lyckades jag småklanta ett par gånger så jag fick klicka ur, men jag höll ändå igång. Sista branten tappade jag fort men var åter snabb med beslutet att springa upp - det kan ju vara bra att träna på det också, när man ändå är ute och tränar...
Det blev faktiskt nytt rekord i den backen, med löpning och allt. Fast nästa gång ska jag sätta rekord med fötterna på tramporna hela vägen!
Väl uppe där var det dags för Björbobacken. JAg rullade fram och satte igång. Rullgruset såg jag till att klara genom att ta lite extrafart varje gång jag skulle passera ett stråk. Gick utmärkt. Se'n var det bara att fortsätta upp, jobbandes ordentligt så det sved lite lagom i låren. När jag sedan kom till hällarna fokuserade jag på att trampa ordentligt och att hela tiden bestämma vart jag skulle styra. Det gick klockrent. Och se - det blev rekord där också.

Nu vet jag ju inte att jag sätter rekord medan jag är ute på rundan - det är något jag med spänning kollar in efteråt, nyfiken på om känslan jag har haft syns på klockan. Och det gjorde den idag. Kändes faktiskt bra i kroppen idag. Tekniken var inget vidare, självförtroendet i stenpartier var uruselt, men kroppen var pigg. Skönt.
Dagens Garmin:

Oengagerat skitpass - som ändå blev rätt bra

Idag var kroppen inte ett dugg sugen på träning. Egentligen brukar jag försöka strunta i det och köra på ändå, men jag har varit dålig på det den sista tiden. Den där satsningen för att bli 45sek snabbare per kilometer har liksom inte tagit fäste i psyket. Det verkar snarare ha blivit tvärtom.
Nå, jag försökte göra ett par ryck idag i alla fall, men det gav inte så mycket. Rotbacken gick rätt sakta och se'n fick jag för mig att något lät konstigt, så jag stannade mitt i backen och började studsa cykeln - utan att hitta något, såklart. Fortsatte på en tur i rätt lugn takt där jag emellanåt tog i lite grand. Jobbade mig uppför Björbobacken på en tid som bara var 2 sekunder över mitt rekord. Hade jag inte slirat till när jag nästan var ända uppe hade det varit ny bästatid. Och nerför liftspåret tog jag mig nästan också. Som jag har misstänkt var det inte lika skrämmande efter att man har klarat Tallbacken på Kransmossen. Hade jag inte fegat till och gått överstyr på ett ställe skulle jag klarat hela backen. Men det gick bra, jag gick vidare ner och kände på backen och kunde konstatera att den inte alls är särskilt brant.
Jag var även ute i skogen till höger om asfaltvägen, på den där backen som jag brukar tycka är så svår. Jag klantade till det på 3 ställen idag, men jag kunde konstatera att egentligen är den inte särskilt brant. Det är bara i mitt psyke den är svår. Den första delen är inte brantare än pulkbacken, och den branta delen är mycket kortare - bara ett par meter. Det är bara lite stenar i biten före som lurar till det för mig. Andra delen är ganska brant, men inget som egentligen ska vara omöjligt. Och tredje delen, som jag har sett som i det närmaste en vägg, såg idag inte alls särskilt brant ut. Den är dock lite stenig, så jag har inga problem att hitta nå't att fastna på...
På vägen tillbaka hemåt var jag inne på en annan brant stigning, som jag med svårighet klarat tidigare. Nu när jag såg den var jag inte ett dugg oroad utan trampade bara på och såg till att sätta framhjulet rätt så att bakhjulet inte skulle fastna. Gick hur bra som helst.
Så trots att det fysiskt inte var en hård dag idag, och trots att jag gjorde många klantmissar - som ledde till totalt 4 ofrivilliga vilopauser i det gröna - kändes det ändå som dagens tur ger ett positivt intryck i efterhand. Och då är det ju bra!
Dagens Garmin: