Nå, jag fortsatte kämpa på resten av passet, lyckades hålla en rätt hög puls genom hela. När jag kom till Björbobacken tog jag i där också och lyckades förbättra mitt personbästa från 3:43 till 3:39. Fantastisk höjning, särskilt med tanke på att en raket vid namn Simon Gabrielsson i Juli satte ett nytt rekord på 2:40. Känns helt utom räckhåll. Men om jag bara kan fortsätta bättra mitt eget pb är jag nöjd.
Nerfarten i liftspåret gick idag för första gången utan stopp och avstigningar. Se där - en positiv utveckling!
Totalt var jag ute i lite drygt en timma och snittade c:a 80% av min maxpuls. Får man väl vara lite nöjd med.
Igår var jag ute på en MTB-tur med junior, han har den senaste tiden börjat visa lite mer tåga och vilja att anstränga sig på cykeln än jag sett tidigare. Bl.a. kämpade han igår med en backe som han hade bestämt sig för att klara. Det gick - på åttonde försöket. Sen åkte han ner och skulle klara den igen. Denna gång tog det ungefär 20 försök...
När sonen är så pigg på att cykla får jag ta alla chanser att ta med honom ut - även om det innebär att jag tränar mindre. Spelar inte så stor roll - jag har inget träningsprogram att följa ändå och cyklar för att det är kul. Att ta i så man får blodsmak är ett sätt att få extra krydda på det, ett annat sätt är att njuta av hur sonen utvecklas. Och i valet mellan dessa vinner alltid alternativ 2!
 |
| Den lille kämpen under Hallby-stafetten förra året |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar