Idag följde jag med sonen på orienteringsträning. När jag insåg att han klarade sig utan min hjälp tog jag chansen att springa lite på egna kontroller. Riktigt kul. Kan vara ett bra sätt att få igång löparbenen kanske. Nästa gång blir det med pulsklocka.
29 april 2014
28 april 2014
Bergscykling i Palma, grusväg och backar i Borås -- och tävling!
Har varit lite tyst här ett tag...
Jag började på ett inlägg för en vecka se'n men det kom av sig, försöker avsluta det nu - med lite tillägg:
--------------------
Lördagen den 12 april kl 16:15 lyfte SK1816 från Landvetter med mig, hustrun, barnen och svärmor på (ja - och en massa annat folk också förstås, men inga jag kände). Vi landade på Mallorca drygt 3 timmar senare och möttes av ett rätt OK klimat. Lite svalt kanske - vi frös en del första kvällen när vi gick en promenad utan jackor...nå, nästa dag sken solen och temperaturen var tidigt över 20 grader. Underbart. Efter ett par dagars utflykter följt av två dagars lågaktivitet p.g.a en magsjuk son, fick jag på långfredagen chansen att på hyrd landsvägsracer pröva mig på en liten portion av Mallorcas berg. Portionen jag valde kallas militärbacken då den går upp till- och förbi - en militärbas (som jag för övrigt aldrig såg till) på nordsidan av Palma de Mallorca. Övriga resesällskapet gick in på Sea Aquarium och jag hade fria tyglar i minst 3 timmar. Till foten av militärklättringen tog det en halvtimme. Jag hade kollat in lite tider på Strava i förväg och visste att KOM(backrekordet för män) låg på 19:44 och QOM(backrekordet för kvinnor) på 24:46, så jag räknade med att jag skulle ta mig upp på något mellan 25 och 30 minuter.
Jag tuffade på i rätt lugnt tempo för att inte knäcka mig, lyckades bra med det. Körde om lite folk på vägen upp men ingen som orkade hänga på. Väl uppe rullade jag ner till en korsning där man antingen kunde köra vidare mot Calvia eller tillbaka mot Palma. Eftersom jag nu hade varit i gång i en timma och inte var säker på hur lång tid det skulle bli om jag fortsatte mot Calvia blev det en högersväng tillbaka ner mot staden. Det var en skön sväng ner, höll igen i nerförsluten för att inte riskera något och bara njöt av turen. Var tillbaka vid cykeluthyrningen efter totalt 2 timmar och 20 minuter, jag hade då kört lite under 50km. Det var precis lagom för mig.
På påskafton bar det åter av hem till Svearnas Rike, det var rätt skönt att komma hem - särskilt som vädret passade på att bli bra.
Det utnyttjade jag på Påskdagen genom att ta en tripp ner till Storsjön, dagen till ära på min hustrus Trek 4500 då min cykel är på verkstad för vevlagerbyte. Det var intressant att köra annan cykel. Den har t.ex. bredare styre än min Cube, sedan är det lite annan geometri i övrigt vilket gör att det känns som man kommer mer i attackposition på den cykeln. Det känns snabbt...
Påföljande tisdag tänkte jag se hur snabbt det verkligen gick genom att ta ett par svängar uppför Halénsbacken. Det var inte så snabbt...
Eftersom jag skulle köra flera gånger vågade jag inte ta i för hårt, resultatet blev som bäst 4:20 - knappt 40 sek över min bästanotering. MEN!!! jag orkade med 4 gånger- och egentligen kunde jag orkat fler också. Men jag hade siktat in mig på 3, så redan den 4:e var bonus.
Jag tror jag ska försöka få in lite fler turer i den backen framöver - den har ett rätt bra upplägg med 400m 15-20% stigning innan den planar ut lite grand. Och det är en riktigt skön känsla varje gång man kommer upp på toppen.
----------------
Så långt det tidigare påbörjade. Nu lite "facit". Jag körde nämligen tävling i helgen. Varbergs MTB 2-dagars, första deltävlingen i Västgötacupen. Nu hade jag ju bestämt mig för att köra H Sport, där man inte räknar någon cupsammanställning - likväl kör vi i samma tävling.
Lördagens tävling gick öster om Varbergs lasarett, en ganska flack bana som man hade knixat till med lite drops och stenkistor. De sistnämnda fick jag kläm på men droppet gick bara inte. Det kostade mig säkert 10-15 sekunder på första varet och gjorde att jag tappade kontakten med täten. Synd - det kändes annars bra när jag fightades om ledningen i början. Det blev ett race i eget tempo i ingenmansland och jag slutade på 4:e plats. Rätt OK - jag hade inte velat riskera att göra bort mig i droppet och skada mig.
Söndagsracet ägde rum ute vid Varbergs MK:s cross- och folkraceområde Anneberg intill Trönninge, på norra sidan av Varberg. En nostalgiupplevelse då jag har tillbringat mycket tid där som barn - först som åskådare när storebror tävlade, sedan när jag själv körde som 12-16-åring.
En liten del av slingan gick på gamla crossbanan, resten gick i skogarna runt om. Om lördagens bana var flack och kompliceradaes av konstruerade teknikhinder var söndagsbanan det motsatta - mycket backar med naturliga hinder. En bana jag trivdes bra på. Jag gick förbi två hinder - det ena tappade jag ytterst lite tid på, det andra kostade 5-10 sekunder. Nu spelade detta ingen roll i racet då jag efter att ha lett första slingan fick se Jörgen Torin försvinna sakta men säkert i skogen framför mig långt innan vi kom till några av hindren. I stället gjorde mina teknikmissar att jag fick en kul duell genom hela racet med 23-åriga Mikaela Hellström från Uddevalla. Jag var starkare uppför, hon var bättre på det tekniska. Jag spurtade om henne upp mot målet men det var kul att ha någon att köra mot.
På torsdag kör jag igen, förstamajloppet i Kvänum. Spännande!
Jag började på ett inlägg för en vecka se'n men det kom av sig, försöker avsluta det nu - med lite tillägg:
--------------------
Lördagen den 12 april kl 16:15 lyfte SK1816 från Landvetter med mig, hustrun, barnen och svärmor på (ja - och en massa annat folk också förstås, men inga jag kände). Vi landade på Mallorca drygt 3 timmar senare och möttes av ett rätt OK klimat. Lite svalt kanske - vi frös en del första kvällen när vi gick en promenad utan jackor...nå, nästa dag sken solen och temperaturen var tidigt över 20 grader. Underbart. Efter ett par dagars utflykter följt av två dagars lågaktivitet p.g.a en magsjuk son, fick jag på långfredagen chansen att på hyrd landsvägsracer pröva mig på en liten portion av Mallorcas berg. Portionen jag valde kallas militärbacken då den går upp till- och förbi - en militärbas (som jag för övrigt aldrig såg till) på nordsidan av Palma de Mallorca. Övriga resesällskapet gick in på Sea Aquarium och jag hade fria tyglar i minst 3 timmar. Till foten av militärklättringen tog det en halvtimme. Jag hade kollat in lite tider på Strava i förväg och visste att KOM(backrekordet för män) låg på 19:44 och QOM(backrekordet för kvinnor) på 24:46, så jag räknade med att jag skulle ta mig upp på något mellan 25 och 30 minuter.
Jag tuffade på i rätt lugnt tempo för att inte knäcka mig, lyckades bra med det. Körde om lite folk på vägen upp men ingen som orkade hänga på. Väl uppe rullade jag ner till en korsning där man antingen kunde köra vidare mot Calvia eller tillbaka mot Palma. Eftersom jag nu hade varit i gång i en timma och inte var säker på hur lång tid det skulle bli om jag fortsatte mot Calvia blev det en högersväng tillbaka ner mot staden. Det var en skön sväng ner, höll igen i nerförsluten för att inte riskera något och bara njöt av turen. Var tillbaka vid cykeluthyrningen efter totalt 2 timmar och 20 minuter, jag hade då kört lite under 50km. Det var precis lagom för mig.
På påskafton bar det åter av hem till Svearnas Rike, det var rätt skönt att komma hem - särskilt som vädret passade på att bli bra.
Det utnyttjade jag på Påskdagen genom att ta en tripp ner till Storsjön, dagen till ära på min hustrus Trek 4500 då min cykel är på verkstad för vevlagerbyte. Det var intressant att köra annan cykel. Den har t.ex. bredare styre än min Cube, sedan är det lite annan geometri i övrigt vilket gör att det känns som man kommer mer i attackposition på den cykeln. Det känns snabbt...
Påföljande tisdag tänkte jag se hur snabbt det verkligen gick genom att ta ett par svängar uppför Halénsbacken. Det var inte så snabbt...
Eftersom jag skulle köra flera gånger vågade jag inte ta i för hårt, resultatet blev som bäst 4:20 - knappt 40 sek över min bästanotering. MEN!!! jag orkade med 4 gånger- och egentligen kunde jag orkat fler också. Men jag hade siktat in mig på 3, så redan den 4:e var bonus.
Jag tror jag ska försöka få in lite fler turer i den backen framöver - den har ett rätt bra upplägg med 400m 15-20% stigning innan den planar ut lite grand. Och det är en riktigt skön känsla varje gång man kommer upp på toppen.
----------------
Så långt det tidigare påbörjade. Nu lite "facit". Jag körde nämligen tävling i helgen. Varbergs MTB 2-dagars, första deltävlingen i Västgötacupen. Nu hade jag ju bestämt mig för att köra H Sport, där man inte räknar någon cupsammanställning - likväl kör vi i samma tävling.
Lördagens tävling gick öster om Varbergs lasarett, en ganska flack bana som man hade knixat till med lite drops och stenkistor. De sistnämnda fick jag kläm på men droppet gick bara inte. Det kostade mig säkert 10-15 sekunder på första varet och gjorde att jag tappade kontakten med täten. Synd - det kändes annars bra när jag fightades om ledningen i början. Det blev ett race i eget tempo i ingenmansland och jag slutade på 4:e plats. Rätt OK - jag hade inte velat riskera att göra bort mig i droppet och skada mig.
Söndagsracet ägde rum ute vid Varbergs MK:s cross- och folkraceområde Anneberg intill Trönninge, på norra sidan av Varberg. En nostalgiupplevelse då jag har tillbringat mycket tid där som barn - först som åskådare när storebror tävlade, sedan när jag själv körde som 12-16-åring.
En liten del av slingan gick på gamla crossbanan, resten gick i skogarna runt om. Om lördagens bana var flack och kompliceradaes av konstruerade teknikhinder var söndagsbanan det motsatta - mycket backar med naturliga hinder. En bana jag trivdes bra på. Jag gick förbi två hinder - det ena tappade jag ytterst lite tid på, det andra kostade 5-10 sekunder. Nu spelade detta ingen roll i racet då jag efter att ha lett första slingan fick se Jörgen Torin försvinna sakta men säkert i skogen framför mig långt innan vi kom till några av hindren. I stället gjorde mina teknikmissar att jag fick en kul duell genom hela racet med 23-åriga Mikaela Hellström från Uddevalla. Jag var starkare uppför, hon var bättre på det tekniska. Jag spurtade om henne upp mot målet men det var kul att ha någon att köra mot.
På torsdag kör jag igen, förstamajloppet i Kvänum. Spännande!
 |
| På prispall. Kul! |
 |
| Stenkistan på lördagen |
7 april 2014
Favorit(?) i repris
Då vi i den kommande veckan har mycket inplanerat ser jag en risk att det inte blir många cykelpass. Därför gick jag ikväll ner i källaren för ett pass på crosstrainern. Då jag känner att det just nu saknas styrka och jävlar anamma bestämde jag mig för att köra ett intervalpass med 15 st 1-minutsintervaller på maskinens maxlast. Sagt och gjort - efter 15 min uppvärming ställde jag in ett program som gav 5 omgångar av vardera 1 minut 120 resp 400 W. Detta upprepade jag 3 gånger. Den inre rösten som brukar vilja lägga av så fort det går lite tungt gjorde sig hörd ungefär halvvägs igenom andra omgången och tyckte 10 intervaller var jättebra. Jag höll inte med utan fortsatte med de sista 5. Det gick jättebra. Tror att veklingen svimmade...
 |
| Dagens pulskurva. Topparna på 190(95%), snitt på 160(80%) |
2 april 2014
...och så var man mer tveksam till cupstart!
Förra året betalade jag licensavgift och körde en MTB-tävling i H40-klassen. I år har jag åter betalat licensavgift men hade tänkte köra lite fler tävlingar. Då träningen kom av sig helt i mars p.g.a. förkylning har jag dock varit lite vankelmodig, men eftersom licensen är betald tänkte jag att jag kan i alla fall köra vårens tävlingar i Västgötacupen.
Igår uppäckte jag dock att just VG-cupen har bestämt sig för att vara först inom MTB med att tillämpa tidtagningschipet som SCF beslutat om. Det innebär att nu blir alltså säsongen ytterligare 990:- dyrare, om jag vill ställa upp och slåss om de sista placeringarna i H40-klassen. Det känns mycket tveksamt.
Missförstå mig rätt - jag är inte helt emot chip, jag har bara lite svårt att motivera mig själv - och hustrun - att det ska kosta en tusenlapp till att tävla i år, när jag misstänker att jag ändå mest kommer att utgöra kökarl.
Har precis varit ute på ett 1-timmaspass i skogen igen och även om det gick bättre än i söndags har jag en bra bit till den form jag hade hoppats ligga på när säsongen börjar.
Exempel 1: Björbobacken. Mitt personbästa är 3:35, jag vill under 3 min. Backrekord 2:23. Min tid idag 4:01.
Exempel 2: Rotbacken i Hestra - min egen lilla övningsbacke. Personbästa 2:21, dagens tid 2:35. Inte lika illa men där har jag heller ingen att jämföra mig med. Tror en tid runt 2 min är en nödvändighet om man ska platsa i övre halvan av H40-fältet.
Och på den vägen är det. Jag har alltså med min vinterträning och massa timmar på racer runt löparbanan i Ryahallen inte uppnått någon förbättring jämfört med 2013, snarare tvärtom. Då har jag svårt att tänka mig att jag skulle kunna hävda mig särskilt bra i H40-klassen. Varför då lägga en tusenlapp på ett chip? Nej - det blir nog H Sport för mig i år.
Dagens Garmin:
Igår uppäckte jag dock att just VG-cupen har bestämt sig för att vara först inom MTB med att tillämpa tidtagningschipet som SCF beslutat om. Det innebär att nu blir alltså säsongen ytterligare 990:- dyrare, om jag vill ställa upp och slåss om de sista placeringarna i H40-klassen. Det känns mycket tveksamt.
Missförstå mig rätt - jag är inte helt emot chip, jag har bara lite svårt att motivera mig själv - och hustrun - att det ska kosta en tusenlapp till att tävla i år, när jag misstänker att jag ändå mest kommer att utgöra kökarl.
Har precis varit ute på ett 1-timmaspass i skogen igen och även om det gick bättre än i söndags har jag en bra bit till den form jag hade hoppats ligga på när säsongen börjar.
Exempel 1: Björbobacken. Mitt personbästa är 3:35, jag vill under 3 min. Backrekord 2:23. Min tid idag 4:01.
Exempel 2: Rotbacken i Hestra - min egen lilla övningsbacke. Personbästa 2:21, dagens tid 2:35. Inte lika illa men där har jag heller ingen att jämföra mig med. Tror en tid runt 2 min är en nödvändighet om man ska platsa i övre halvan av H40-fältet.
Och på den vägen är det. Jag har alltså med min vinterträning och massa timmar på racer runt löparbanan i Ryahallen inte uppnått någon förbättring jämfört med 2013, snarare tvärtom. Då har jag svårt att tänka mig att jag skulle kunna hävda mig särskilt bra i H40-klassen. Varför då lägga en tusenlapp på ett chip? Nej - det blir nog H Sport för mig i år.
Dagens Garmin:
30 mars 2014
Yrsel, blodsmak, prologhosta...
Efter förra söndagens halvdistans ner till Storsjön har jag haft en vecka med lite oro över smärtande benhinnor. Inte för att jag har haft någon direkt panik över själva tillståndet då benhinneinflammation är något som jag upplevt förut och som jag vet går över. Orosmomentet har mer varit hur lång tid det skulle ta innan jag kunde cykla igen. Framåt slutet av veckan kändes dock benen OK, så det såg lovande ut inför helgen.
Helgen började dock med en utflykt. Lördagens fina väder tillvaratogs genom ett besök hos brodern som fick tillbaka sin lvg-cykel. Det är ju den jag har lånat för innecyklingen i vinter. Efter ett par timmars njutning i solen med grillad korv och kaffe åkte vi hem igen. Väl hemma drabbades jag av yrselsymptom som var så jobbiga att jag till slut gick och la mig på sängen för att vila. Efter någon timmes vila kände jag av väldigt mycket snuva, som jag löste upp med nässpray, varvid yrseln lugnade sig. Senare på kvällen blev jag åter väldigt snuvig, fick nysattacker och fruktade ännu en förkylning. Hustrun kom dock på att det kanske kunde ha med pollen att göra, så jag tog ett allergipiller. Inom en kvart var snuvan nästan helt borta. Intressant - jag har tidigare inte haft några större problem med pollen.
Idag sken solen från en klarblå himmel, så MTB-cykling stod i planen. Ihop med frukosten intogs därför en Clarityn, varpå den snuva som hade börjat smyga fram åter avtog.
Dagens tur skulle vara av det försiktigare slaget för att inte överbelasta benen, så jag hade igår kväll monterat en billig actionkamera på hjälmen. Inspirerad av det faktum att min åkning filmades råkade jag nog ta i lite mer än jag hade tänkt, så efter knappt 10 min kände jag blodsmak och flåsade ordentligt. Jag sänkte tempot lite men fortsatte ändå. Det blev en runda med mina favoritbackar ovanför Hestra och bort mot Björbo. Vi Björbobacken kunde jag till min glädje konstatera att spåret höger om Ekövägen var röjt så man åter kunde försöka sig på lite Strava-tider. Nu gick det inget bra, då jag fastnade i första branten p.g.a. "chain suck". När jag nyligen bytte drivlina gjorde jag bedömningen att lillklingan inte var så sliten att den behövde bytas - verkar som det var fel. Resten av turen försökte jag undvika lillklingan, men uppför sista branten på Björbobacken var det nödvändigt. Där gick det dock bra och jag klarade mig hela vägen upp. Kändes bra.
Det blev en stunds vila på toppen, med värkande lungor, innan jag dök iväg nerför liftspåret. Idag såg jag till att sträcka mig ännu längre bak, och se- det gick kanon! Det var knappt att backen kändes läskig. Tänk att det krävs så lite ibland.
Som slutsummering kan jag konstatera att dagens tur gick utan benproblem. Det lovar gott. Tempot idag var dock mycket lågt, men det blir bättre :)
Dagens Garmin:
Helgen började dock med en utflykt. Lördagens fina väder tillvaratogs genom ett besök hos brodern som fick tillbaka sin lvg-cykel. Det är ju den jag har lånat för innecyklingen i vinter. Efter ett par timmars njutning i solen med grillad korv och kaffe åkte vi hem igen. Väl hemma drabbades jag av yrselsymptom som var så jobbiga att jag till slut gick och la mig på sängen för att vila. Efter någon timmes vila kände jag av väldigt mycket snuva, som jag löste upp med nässpray, varvid yrseln lugnade sig. Senare på kvällen blev jag åter väldigt snuvig, fick nysattacker och fruktade ännu en förkylning. Hustrun kom dock på att det kanske kunde ha med pollen att göra, så jag tog ett allergipiller. Inom en kvart var snuvan nästan helt borta. Intressant - jag har tidigare inte haft några större problem med pollen.
Idag sken solen från en klarblå himmel, så MTB-cykling stod i planen. Ihop med frukosten intogs därför en Clarityn, varpå den snuva som hade börjat smyga fram åter avtog.
Dagens tur skulle vara av det försiktigare slaget för att inte överbelasta benen, så jag hade igår kväll monterat en billig actionkamera på hjälmen. Inspirerad av det faktum att min åkning filmades råkade jag nog ta i lite mer än jag hade tänkt, så efter knappt 10 min kände jag blodsmak och flåsade ordentligt. Jag sänkte tempot lite men fortsatte ändå. Det blev en runda med mina favoritbackar ovanför Hestra och bort mot Björbo. Vi Björbobacken kunde jag till min glädje konstatera att spåret höger om Ekövägen var röjt så man åter kunde försöka sig på lite Strava-tider. Nu gick det inget bra, då jag fastnade i första branten p.g.a. "chain suck". När jag nyligen bytte drivlina gjorde jag bedömningen att lillklingan inte var så sliten att den behövde bytas - verkar som det var fel. Resten av turen försökte jag undvika lillklingan, men uppför sista branten på Björbobacken var det nödvändigt. Där gick det dock bra och jag klarade mig hela vägen upp. Kändes bra.
Det blev en stunds vila på toppen, med värkande lungor, innan jag dök iväg nerför liftspåret. Idag såg jag till att sträcka mig ännu längre bak, och se- det gick kanon! Det var knappt att backen kändes läskig. Tänk att det krävs så lite ibland.
Som slutsummering kan jag konstatera att dagens tur gick utan benproblem. Det lovar gott. Tempot idag var dock mycket lågt, men det blir bättre :)
Dagens Garmin:
23 mars 2014
Tillbaka i sadeln!
Igår monterade jag ju ihop min trogna Cube Reaction. Idag var det dags att känna på resultatet. Det var fantastiskt!
Efter den vanliga uppvärmningsrundan i skogen runt Byttorpssjön rullade jag över motorvägen och bort till Pickesjön. Planen var att köra väster om Pickesjön ner till Storsjön - min vanliga "distansrunda" som jag körde ett par gånger förra året. Det visade sig dock vara lite svårt. Det byggs ny väg i skogarna väster om Borås, så vilken väg jag än försökte så tog den slut. Det blev att återvända mot Pickesjön och föja motionsspåret runt sjön. Vid sydändan av sjön kunde jag sedan komma vidare söderut. På vägen passerade jag en del av min älskade "militärrunda" - 5km-spåret jag har haft som värdemätare och Strava-utmaning. Det spåret är nu totalförstört av nya vägen och där kommer inte sättas några nya KOM. Sorgligt.
När jag närmade mig Storsjön kom en gammal bekant obehagskänsla i högerknät krypande. Ingen höjdare när det är minst en halvtimme cykling kvar. Jag upptäckte dock att det kändes nästan ingenting om jag stod upp och trampade i motluten, så det fick bli tekniken som gällde för att komma hem. Får se hur det känns i morgon.
Trots knäsmärtan är jag ändå nöjd med dagens tripp. Jag höll lagom högt tempo och växlingarna gick som smort, vädret var fint och humöret på topp. Underbart att äntligen vara ut och cykla igen.!
Dagens Garmin:
Efter den vanliga uppvärmningsrundan i skogen runt Byttorpssjön rullade jag över motorvägen och bort till Pickesjön. Planen var att köra väster om Pickesjön ner till Storsjön - min vanliga "distansrunda" som jag körde ett par gånger förra året. Det visade sig dock vara lite svårt. Det byggs ny väg i skogarna väster om Borås, så vilken väg jag än försökte så tog den slut. Det blev att återvända mot Pickesjön och föja motionsspåret runt sjön. Vid sydändan av sjön kunde jag sedan komma vidare söderut. På vägen passerade jag en del av min älskade "militärrunda" - 5km-spåret jag har haft som värdemätare och Strava-utmaning. Det spåret är nu totalförstört av nya vägen och där kommer inte sättas några nya KOM. Sorgligt.
När jag närmade mig Storsjön kom en gammal bekant obehagskänsla i högerknät krypande. Ingen höjdare när det är minst en halvtimme cykling kvar. Jag upptäckte dock att det kändes nästan ingenting om jag stod upp och trampade i motluten, så det fick bli tekniken som gällde för att komma hem. Får se hur det känns i morgon.
Trots knäsmärtan är jag ändå nöjd med dagens tripp. Jag höll lagom högt tempo och växlingarna gick som smort, vädret var fint och humöret på topp. Underbart att äntligen vara ut och cykla igen.!
Dagens Garmin:
22 mars 2014
Klart för träning!
Så har man tillbringat ett par timmar i garaget. Två nya framklingor, ny kedja och ny kassett. Plus rengöring. Det som var jobbigast var att få loss skruvarna som höll lillklingan. Den som jag inte ens skulle byta! Det var dock omöjligt att få av mellanklingan med lillen på plats, så det var bara att kämpa på. När jag väl fick loss skruvarna var det lätt att se varför det hade tagit emot; de satt med grön LocTite, dvs gänglim. Det fyllde sin funktion, kan man säga...
Nå, nu är det avklarat. Tyvärr kommer jag få plocka ner vevpartiet en gång till snart, eftersom jag inte kunde byta vevlagret idag. Men den dagen den sorgen. I morgon ska jag äntligen ut i skogen igen. Första turen på tre veckor. Tar det nog lite försiktigt eftersom jag fortfarande är lite snuvig. Känns det bra mot slutet kanske jag letar upp någon backe att fresta lite i...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)