Hårda intervaller i härligt väder

Stämplade ut från jobbet i god tid för att cykla hem, byta om och rulla iväg till MTB-träningen. Trodde jag...Låste upp cykeln, satte mig och upptäckte att framdäcket var tomt. Jahapp...började gå hemåt men kom på att det finns ju en pump i cykelrummet. Gick dit och tryckte i lite luft. Psssss...låste cykeln, lät den stå i cykelrummet och gick ner till bussen i stället. Kom hem, bytte om och ut i garaget. Kom iväg 17:47, kändes lite svårt att hinna till träningen kl 18 då jag vet att det brukar ta drygt en kvart dit. Det tog 14:30, när jag kom fram hade ungdomarna redan dragit iväg men tränare Catharina var kvar och talade om vart vi skulle. Bara att fortsätta jaga på. Så min första halvtimmes uppvärmning klarades av på 22:30, med en snittpuls på 80% av max.
Efter den "uppvärmningen" var det så dags för intervaller runt Stenhuggarvarvet. Då ungdomarna hade tjuvstartat hann jag bara med 3 av tänkta 4 varv, men det gick ändå dåligt...varvet tar mig runt 6 min, jag gjorde mitt snabbaste varv idag 20 sek långsammare än för 3 veckor sedan. Jag som trodde jag körde snabbare. Skumt...
Nå, efter Stenhuggarvarvet rullade vi bort till en längre(c:a 4 min för mig) intervallbacke, kallad "snuttorpet". Där lyckades jag sätta personbästa - 1 sek snabbare än för 3 veckor sedan. Näst bästa var samma tid som förra PB. Se'n tappade jag 25 sek på 3:e, sista blev ytterligare 10 sek långsammare men det berodde på att jag släppte förbi en polisbil.
Summering för idag då: jodå, verkar finnas en form som börjar närma sig tävlingsbar. Det finns hopp för BCA-racet.
Dagens Garmin: 

Underbar försommarhelg utan EM men med "Happy Ending"

Min hundrafemtielfte bild från Storsjön...

Haha, med den rubriken blev ni allt nyfikna. Vad gör man inte för att locka besökare.
Efter en ganska dålig vinter och en nästan icke-befintlig vår hände det plötsligt denna veckan. Det började egentligen redan förra helgen med bra väder - fast lite kallt. På söndagens runda hade jag långbent och varmtröja. Tisdagens träning med BCA hade redan lite bättre väder, så då var det kortbent och kortärmat, plus en varmtröja som åkte av till tidtagningsrundorna. I onsdags slutade jag tidigt på jobbet och tog chansen att köra en kort hårdrunda på Rya Åsar, det ena lokala "berget" runt Borås. Den rundan gick i kortkort och allt var underbart.
Torsdagen var dock mindre underbar, då jag kände smärtor nedanför högra knäskålen. För mycket för fort alltså och en lätt överansträngning. Skit...
Nå, långhelgen var ändå till för familjen så torsdag - lördag var helt cykelfria. Idag söndag var planen att jag skulle åka upp till Huskvarna och titta på MTB-EM, men då mitt tilltänkta ressällskap fick stanna hemma med ryggproblem valde jag att prioritera familjen även idag. Såg herrarna via live-sändningen i stället och kunde glädjas åt hur Emil Lindgren jobbade sig uppåt i fältet från en dålig startposition. Härligt, nu är det bra för Emil att fortsätta jobba sig uppåt i rankningen så han får bättre startposition i världscuptävlingarna, och kan kämpa till sig ännu bättre placeringar. Då kanske han kan vara tillbaka i topp 10 nästa år.
Mitt "Happy Ending" då? Jo: när vi hade ätit middag med svärmor och fikat lite kaffe och äppel-/rabarberpaj och jag hade sett färdigt på MTB-EM, drog jag på mig ett kortkort ställ och stack ut på en "tempo-runda" på grusvägarna ner till Gäddered och hem igen. Jag hade egentligen tänkt ta det lugnt, men det kändes så bra i benen så jag började pressa lite i ett kort Strava-segment uppför en liten asfaltbacke. Det kändes också bra, så se'n bara fortsatte jag. Det var helt underbart att bara mata på, luften var bra och min Allebike är fantastisk. När jag tankade upp rundan till Strava, hade jag nytt personbästa på sträckan hem från Storsjön. Och jag som knappt har börjat efter det långa förkylningsuppehållet!
DÄR har ni mitt "Happy Ending" - jag är riktigt glad över min form och min cykel. Nu ska jag bara klara av att köra lite backintervaller i lagom mängd så jag inte överanstränger mig men ändå får upp styrka och syreupptagning så jag orkar köra race i mitten på juni. 6 veckor kvar, om jag skyndar långsamt ska det nog bli riktigt bra och jag ska kunna köra Borås 2-dagars i H50-klassen. Det ska bli riktigt kul!
Min Garmin från idag:

Det tar sig!

Jomenvisst, nog börjar det bli lite fart på gubben nu. Det räcker inte så länge i taget bara, men det ska vi nog få ordning på också.
Rullade bort till Kransmossen och tränade med BCA idag. Tidtagning med ungdomarna, 3 varv på en liten 2km-slinga. Personbästa för min del - bland de gånger jag fått loggat min tid. Har kört minst en gång innan med BCA men där Garmin vägrat visa tiden.
Det kändes bra att köra hårt idag, jag tog dock slut väldigt fort. Ser på pulskurvan från första varvet att jag ganska snabbt kommit upp i en puls på 190 - 95% av min maxpuls - och hållit den hela varvet. Jag har legat över 180 i drygt 20 minuter i sträck. Så blir det när man är dåligt tränad - för att få ut någon effekt får man jobba som f-n.
Jag gjorde även två försök i pulkabacken, klarade båda. Det gick sakta längst upp men det gick! Med några veckor till i benen ska nog åtminstone den backe funka fint i juni - när det körs hemmatävling. 18-19 juni är BCA-racet, då tänkte jag ställa upp i H50 och mäta mig mot idolen Benny, världsmästaren Tommy, Thailandskungen Kjell m.fl. Får väl hoppas att jag inte blir varvad i alla fall...

Innan dess ska det dock åkas till Jönköping/Huskvarna. I helgen som kommer är nämligen EM i MTB och ett så'nt tillfälle att se världseliten tävla får man inte missa. Lördag 7/5 tävlar juniorer och U23 Dam (medaljchans för Sverige i form av Jenny Rissveds), söndag 8/5 är det U23 Herr och Elit. Får se vilken dag man åker dit...
Dagens Garmin:

Försiktig nystart!

Hela veckan har jag känt hur förkylningssymptomen avtagit mer och mer. Vädret har varit härligt och det har kliat efter cykling så jag har hållit på och bli galen. Idag kunde jag inte hålla mig längre. Det fina vädret var slut men det struntade jag i, bara att ta rätt kläder. Efter lite fika med hustrun stack jag ut på en liten runda där jag försökte få ihop någon variant på det gamla 5km-spåret vid I15 som förstördes när de drog den nya 27:an mellan 41:an och Viared. Jag gick ut försiktigt och försökte verkligen hålla igen. Det var svårt i uppförsbackarna för benen ville verkligen. Men jag höll kollen på pulsen och när den gick upp över 180 slog jag av ordentligt. Totalt var jag ute precis under en timma och tog mig nästan 15km. Det kändes bra och gör det fortfarande. Den stora frågan som jag nu väntar svar på är: hur känns det i morgon? Mår jag bra eller kommer det ännu ett förkylningsbakslag? I så fall är det raka vägen till Vårdcentralen på måndag och se'n går jag inte därifrån förr'n jag fått en ordentlig utredning med jakt på twar, mykoplasma och alla andra otrevligheter som kan gömma sig bakom ovanligt efterhängsna förkylningssymptom.
Nå, vi får hoppas att det inte blir på det viset. Jag hade i alla fall trevligt idag, det var underbart att cykla igen. Hade sänkt styret på Allebiken 2cm och det var som en ännu nyare cykel. Har tidigare lite haft känslan att jag satt ovanpå cykeln, nu kändes det helt annorlunda. UNDERBART !!!
Garmin från idag:

Långledigt...

Senast jag cyklade var den 13/3 - 3 veckor sedan, 1 timme i smålurigt snölag. Innan dess var det den 6/3, 90 min i jobbig snö. Passet dessförinnan var 28/2, även det en 90-minutersrunda i jobbig snö. Före den 28/2 var det två veckors vila. Det innebär att sedan den 13/2 har jag tränat 4 timmar - på 7 veckor! Och sedan den 14/3 har jag haft problem med luftrören - hosta, astmaliknande tendenser vid ansträngning. I lördags försökte jag mig på en liten joggingtur längs vattenbrynet i Las Palmas - det gick drygt 5 minuter, sedan började det kännas obehagligt med andningen. Jag misstänker att det dröjer minst två veckor innan jag kan återuppta träningen. Det innebär att tävlingsstart den 23/4 i Varberg är uteslutet, liksom troligen Kvänum den 1/5. Möjligen kan det vara aktuellt med en start i Vårgårda den 15/5, annars blir det väl bara hemmatävlingen i Borås den 18-19 juni. Känns för jäkligt, men nu måste jag verkligen bli av med den här förkylningen - eller vad det är.

Surt känns det!

Tufft vinterföre

Efter en hektisk arbetsvecka har det varit en lugn helg. På lördagen var jag med fru och son på Friskis & Svettis på ett gympapass som kallades "Schlagergympa". Det lät ju lagom gulligt - visst, det var 75 minuter men det är nog rätt lugnt - trodde jag. 4 ledare som turades om, och som efter passet var genomblöta av svett. Det var inte lugnt...
Söndagmorgonen kom med träningsvärk i både vader och skinkor. Efter en ganska lugn förmiddag och lunch med svärmor, kände jag mig dock redo för en tur. Då det var Vasalopp idag, funderade jag en kort stund på att åka lite längdskidor, men längtan till Allebiken var för stor så det blev cykling i stället.
Första tanken var den vanliga turen ner till Storsjön, men ganska snart bestämde jag mig för att korta turen lite grann. När jag råkade komma ut på en mindre bilväg och hade svårt att hålla mig på rätt köl, började det kännas otrevligt, så jag ändrade planerna igen. Det var nog tur det. Efter någon kilometer på den obehagliga vägdelen, var jag åter på lite mindre uppkörd väg, kom nerför i ett spår som var två bildäck brett och hann precis tänka "det här går nog lite för fort" - så skar framhjulet i kanten på ena spåret och drog ut åt höger. Jag hade inte en chans, men hann i alla fall klicka loss foten och dämpa fallet. Snön gjorde sitt som dämpare också, så jag slog mig inte alls när jag landade på höften och armen. Upp igen och vidare. Resten av vägen gick bra, det blev till slut drygt 1,5 timme cykling plus en dryg kvarts paus. Mycket balansträning och mycket jobb för benen. En härlig tur!

Tror inte den klubben var ute och tränade idag...

Mina Garmin-data för idag:

Lycklig!

Efter en bra avslutning på 2015 och en likaledes lysande inledning av det nya året, tog det stopp mot slutet av januari. Förkylningar har kommit och gått, emellanåt har jag fått en period med lite träning men sedan har det blivit påtvingad vila igen.
Idag var mitt första pass efter 2 veckors total vila - har inte ens cyklat de 2,5 kilometrarna mellan hem och jobb på morgon och kväll, utan tagit bussen i stället.
Dagens pass blev utepremiär för min nya Allebike, det var lite vågat kanske då den saknar dubbdäck och det är rätt så gott om is ute på de mindre vägarna. Det gick dock bra, bara att ta det lite försiktigt så klarar man sig. I gengäld var det en underbar upplevelse att trampa fram på den nya cykeln. Lite samma känsla som första passet på kolfiber-racern, när man behöver ta i uppför och ställer sig upp så händer liksom allting direkt, det är ingen tvekan någonstans. Vet inte om det är kolfiberramen eller hjulen eller geometrin - antagligen en kombination av alltihop. Det känns bara fantastiskt. Och såhär fantastiskt såg det ut när jag pausade vid Storsjön:

Och mina Garmin-data från idag: