När jag stack ut på träningen idag kändes det som kroppen inte alls ville köra MTB. Det ville dock jag, så jag struntade i känslan. Den enda hänsyn jag tog var genom att avstå från backnötning Haléns - Ryssby klint. I stället körde jag bort till I15 och tänkte mig ett par varv. Även det tog emot nå't kolossalt, men jag ignorerade den inre rösten som försökte få mig att bara ta ett lugnt varv och se'n köra hem. När jag slog undan känslan av att inte orka och i stället analyserade vad muskler, hjärta och lungor sa, kom jag fram till att jag skulle köra så hårt jag kunde, åtminstone första varvet. Jag var rätt säker på att det gick långsamt, för så kändes det. När jag hade laddat upp rundan i Strava blev jag därför rätt förvånad. På hela varvet var jag 1(!)sekund från rekordet, på uppförshalvan var jag 14 sekunder snabbare än monstret som har totalrekordet. Detta monster är f.ö. samma person som har rekordet i backen från Haléns till Ryssby Klint - det är en "lite" brantare stigning där jag har betydligt mer att hämta in.
Kanske det händer någon gång, det blir en annan historia. Idag är jag i alla fall väldigt nöjd med att ha presterat bra trots att det inte kändes som jag kunde det. En erfarenhet jag tar med mig.
Och "den lille veklingen" fick storstryk :)
Dagens Garmin-data:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar