Tog en liten runda idag. Ville egentligen tagit en längre, men tyvärr kom jag ut för sent. Startade klockan kl 19 och körde sista biten 35-45 min senare halvt på känn. Otäckt värre.
Innan det hann bli för mörkt hann jag i alla fall med en sväng upp i skogen innan Björbobacken, därefter vidare upp. I skogen gick det inget vidare då det redan var rätt dunkelt och svårt att se var man vågade sätta framhjulet. Dessutom har jag fått en negativ trend i den backen - jag tror inte längre på att jag ska klara den och missar därför i mittpartiet så jag får stopp - redan innan det ens är svårt. Irriterande. I sista delen fick jag också stopp, men det var mindre att göra åt - taskigt spårval gjorde att jag plötsligt stod still med framhjulet mot en sten medan bakhjulet gick runt. Så det blev promenad upp där.
Uppför Björbobacken gick det desto bättre - första branten som jag tidigare har mesat uppför på 3:ans växel tryckte jag mig genom på 5:an idag. Se'n höll jag tempot uppe lite bättre än vanligt(men fortfarande alldeles för dåligt) på platten, innan jag åter tyckte att jag jobbade rätt bra uppför. Det tyckte kroppen också - jag flåsade rejält och en koll på pulskurvan efteråt visar att jag i 3,5 minuter har legat på över 190,dvs strax under min maxpuls. Nu betyder inte det att jag är vältränad - tvärtom visar det att jag har tappat lite av konditionen så benen gör åt mer syre än lungor och hjärta klarar att leverera. Nå - upp kom jag och det på en tid som trots allt var personbästa. Men det berodde mer på vilja än form.
Ner tog jag liftspåret - som jag har brukat göra de senaste gångerna. Idag kände jag mig rätt säker och släppte upp farten lite mer än vanligt - vilket straffade sig i brantaste delen. Jag gjorde kardinalfelet att stirra blint på gropen jag inte ville köra i och planterade framhjulet mitt i. För att förstärka effekten panikbromsade jag precis samtidigt som hjulet nådde gropen. Sedan flög jag. En intressant erfarenhet att göra en s.k. OTB(Over The Bars) i brant nerförsbacke - man får en bit att gå tillbaka upp igen...
Nu är det rätt snäll natur precis där jag flög, så jag landade i en massa stora ormbunkar. Bara att klättra upp, hämta cykeln och klättra ner igen. Se'n ställde jag in siktet hemåt i elljusspåret. Det var dock ingen vidare styrka på elljuset - funkar nog OK att springa i då man har mer tid på sig att se stenar och annat, men på cykel är det riktigt otäckt att inte riktigt se vad som ligger framför en på spåret.
Hem kom jag i alla fall till slut, men det gäller allt att komma ut lite tidigare på rundorna i fortsättningen. Är nog inte många veckor kvar som det går att cykla på kvällen, se'n blir det till att börja nöta i källaren igen. Ser inte riktigt fram emot det, men jag vill ge mig själv en chans till att kanske bli lite snabbare. Det var ju det där med 45 sekunder per kilometer
som jag konstaterade i juni - skulle jag känna till våren att jag är någonstans i närheten av de tiderna kan det kanske bli ett par race under 2014. Vi får se. Annars fortsätter jag helt enkelt att ha roligt på cykeln - det är inte det sämsta!
Garmin-data för dagens tur:
