Idag var vädret underbart och jag lyckades hinna hem från jobbet i vettig tid, så strax efter kl 18 bar det iväg ut på min Cube. Det blev en tur bort till Björbobacken, 2 vändor uppför vägen och nerför liftspåret (utan OTB) och sedan hem igen. Trodde jag var lite snabbare uppför än tidigare, men missade mitt PB från förra veckan med 4 sekunder. Försökte mig också på ett rekord i min rotbacke, men där gick det för sakta i början. Har inte det där klippet just nu, men det är ju föga förvånande, med tanke på att jag har tränat väldigt sporadiskt sedan chocken på Kransmossen i juni. Får väl se om jag hämtar mig och lyckas plocka tillbaka lite form i vinter. Lite mer knuff i låren och mer flås - det är allt som behövs. Tänk så enkelt det kan verka...
Dagens Garmin:
24 september 2013
22 september 2013
Nu börjar den mörka perioden!
Väntade förgäves på bra väder idag. Blev till slut en säsongspremiär på Crosstrainern. Det var ingen höjdare - den inre rösten som vill att man ska sluta var med från första minuten, men jag vägrade lyssna på honom. Fick ihop en timmes träning med snittpuls över 80% och topp rätt nära max. Känns som det blir en lång vinter...
| Dagens pulskurva. Samma effektkurva i start och slut - svårt att tro... |
19 september 2013
PR och OTB i halvmörker
Tog en liten runda idag. Ville egentligen tagit en längre, men tyvärr kom jag ut för sent. Startade klockan kl 19 och körde sista biten 35-45 min senare halvt på känn. Otäckt värre.
Innan det hann bli för mörkt hann jag i alla fall med en sväng upp i skogen innan Björbobacken, därefter vidare upp. I skogen gick det inget vidare då det redan var rätt dunkelt och svårt att se var man vågade sätta framhjulet. Dessutom har jag fått en negativ trend i den backen - jag tror inte längre på att jag ska klara den och missar därför i mittpartiet så jag får stopp - redan innan det ens är svårt. Irriterande. I sista delen fick jag också stopp, men det var mindre att göra åt - taskigt spårval gjorde att jag plötsligt stod still med framhjulet mot en sten medan bakhjulet gick runt. Så det blev promenad upp där.
Uppför Björbobacken gick det desto bättre - första branten som jag tidigare har mesat uppför på 3:ans växel tryckte jag mig genom på 5:an idag. Se'n höll jag tempot uppe lite bättre än vanligt(men fortfarande alldeles för dåligt) på platten, innan jag åter tyckte att jag jobbade rätt bra uppför. Det tyckte kroppen också - jag flåsade rejält och en koll på pulskurvan efteråt visar att jag i 3,5 minuter har legat på över 190,dvs strax under min maxpuls. Nu betyder inte det att jag är vältränad - tvärtom visar det att jag har tappat lite av konditionen så benen gör åt mer syre än lungor och hjärta klarar att leverera. Nå - upp kom jag och det på en tid som trots allt var personbästa. Men det berodde mer på vilja än form.
Ner tog jag liftspåret - som jag har brukat göra de senaste gångerna. Idag kände jag mig rätt säker och släppte upp farten lite mer än vanligt - vilket straffade sig i brantaste delen. Jag gjorde kardinalfelet att stirra blint på gropen jag inte ville köra i och planterade framhjulet mitt i. För att förstärka effekten panikbromsade jag precis samtidigt som hjulet nådde gropen. Sedan flög jag. En intressant erfarenhet att göra en s.k. OTB(Over The Bars) i brant nerförsbacke - man får en bit att gå tillbaka upp igen...
Nu är det rätt snäll natur precis där jag flög, så jag landade i en massa stora ormbunkar. Bara att klättra upp, hämta cykeln och klättra ner igen. Se'n ställde jag in siktet hemåt i elljusspåret. Det var dock ingen vidare styrka på elljuset - funkar nog OK att springa i då man har mer tid på sig att se stenar och annat, men på cykel är det riktigt otäckt att inte riktigt se vad som ligger framför en på spåret.
Hem kom jag i alla fall till slut, men det gäller allt att komma ut lite tidigare på rundorna i fortsättningen. Är nog inte många veckor kvar som det går att cykla på kvällen, se'n blir det till att börja nöta i källaren igen. Ser inte riktigt fram emot det, men jag vill ge mig själv en chans till att kanske bli lite snabbare. Det var ju det där med 45 sekunder per kilometer som jag konstaterade i juni - skulle jag känna till våren att jag är någonstans i närheten av de tiderna kan det kanske bli ett par race under 2014. Vi får se. Annars fortsätter jag helt enkelt att ha roligt på cykeln - det är inte det sämsta!
Garmin-data för dagens tur:
Innan det hann bli för mörkt hann jag i alla fall med en sväng upp i skogen innan Björbobacken, därefter vidare upp. I skogen gick det inget vidare då det redan var rätt dunkelt och svårt att se var man vågade sätta framhjulet. Dessutom har jag fått en negativ trend i den backen - jag tror inte längre på att jag ska klara den och missar därför i mittpartiet så jag får stopp - redan innan det ens är svårt. Irriterande. I sista delen fick jag också stopp, men det var mindre att göra åt - taskigt spårval gjorde att jag plötsligt stod still med framhjulet mot en sten medan bakhjulet gick runt. Så det blev promenad upp där.
Uppför Björbobacken gick det desto bättre - första branten som jag tidigare har mesat uppför på 3:ans växel tryckte jag mig genom på 5:an idag. Se'n höll jag tempot uppe lite bättre än vanligt(men fortfarande alldeles för dåligt) på platten, innan jag åter tyckte att jag jobbade rätt bra uppför. Det tyckte kroppen också - jag flåsade rejält och en koll på pulskurvan efteråt visar att jag i 3,5 minuter har legat på över 190,dvs strax under min maxpuls. Nu betyder inte det att jag är vältränad - tvärtom visar det att jag har tappat lite av konditionen så benen gör åt mer syre än lungor och hjärta klarar att leverera. Nå - upp kom jag och det på en tid som trots allt var personbästa. Men det berodde mer på vilja än form.
Ner tog jag liftspåret - som jag har brukat göra de senaste gångerna. Idag kände jag mig rätt säker och släppte upp farten lite mer än vanligt - vilket straffade sig i brantaste delen. Jag gjorde kardinalfelet att stirra blint på gropen jag inte ville köra i och planterade framhjulet mitt i. För att förstärka effekten panikbromsade jag precis samtidigt som hjulet nådde gropen. Sedan flög jag. En intressant erfarenhet att göra en s.k. OTB(Over The Bars) i brant nerförsbacke - man får en bit att gå tillbaka upp igen...
Nu är det rätt snäll natur precis där jag flög, så jag landade i en massa stora ormbunkar. Bara att klättra upp, hämta cykeln och klättra ner igen. Se'n ställde jag in siktet hemåt i elljusspåret. Det var dock ingen vidare styrka på elljuset - funkar nog OK att springa i då man har mer tid på sig att se stenar och annat, men på cykel är det riktigt otäckt att inte riktigt se vad som ligger framför en på spåret.
Hem kom jag i alla fall till slut, men det gäller allt att komma ut lite tidigare på rundorna i fortsättningen. Är nog inte många veckor kvar som det går att cykla på kvällen, se'n blir det till att börja nöta i källaren igen. Ser inte riktigt fram emot det, men jag vill ge mig själv en chans till att kanske bli lite snabbare. Det var ju det där med 45 sekunder per kilometer som jag konstaterade i juni - skulle jag känna till våren att jag är någonstans i närheten av de tiderna kan det kanske bli ett par race under 2014. Vi får se. Annars fortsätter jag helt enkelt att ha roligt på cykeln - det är inte det sämsta!
Garmin-data för dagens tur:
13 september 2013
Dags för lite jubel!
Efter en stunds träning på Ymerbanan(mer om det i ett senare inlägg - sitter på jobbet), följt av de obligatoriska torsdagspannkakorna, fick jag lite tid att i efterhand kolla in Livesändningarna från de avslutande tävlingarna i MTB-världscupen. Igår avgjordes grenen XCE, Cross Country Elimination - närmast att likna vid skidåkarnas sprintgren. Inför tävlingen hade vår världsmästarinna Alexandra Engen en skaplig ledning. Hon behövde ta sig till final och i den se till att inte komma efter Kathrin Stirnemann från Tyskland. Vår 19-åriga stjärna Jenny Rissveds hade efter ett trist VM dessutom lite revansch att inkräva, så förväntningarna var höga. Och som de infriades! Våra tjejer tog sig till final på ett förstklassigt vis och i finalen var det inget snack om saken. Jenny lämnade de övriga i dammet, Alexandra gick i mål på en tredjeplats medan Stirnemann hade tappat benen totalt till finalen och inte hade något att säga till om. Därmed var saken klar och Alex var världscupvinnare. JUBEL!!!
Även i herrarnas tävliingar fanns det för ovanlighetens skull anledning till svenskt jubel. Matthias Wengelin hade redan under VM genom en nästsnabbaste kvaltid visat att han ville vara med och slåss. Det blev inget mer där då han slogs ut tidigt, men i gårdagens tävling var det annat ljud i skällan. "Wengan" hade snabbaste kvaltid och tog sig till final på ett förstklassigt sätt, bl.a. genom ett hårresande snabbt spårval nerför en av de värsta passagerna på banan. Det spåret drog han nytta av även i finalen och lyckades ta sig i mål på en andraplats. Fenomenalt bra, och riktigt kul att det höll ända fram.
Grattis till alla tre och tack för en spännande torsdagskväll!
Även i herrarnas tävliingar fanns det för ovanlighetens skull anledning till svenskt jubel. Matthias Wengelin hade redan under VM genom en nästsnabbaste kvaltid visat att han ville vara med och slåss. Det blev inget mer där då han slogs ut tidigt, men i gårdagens tävling var det annat ljud i skällan. "Wengan" hade snabbaste kvaltid och tog sig till final på ett förstklassigt sätt, bl.a. genom ett hårresande snabbt spårval nerför en av de värsta passagerna på banan. Det spåret drog han nytta av även i finalen och lyckades ta sig i mål på en andraplats. Fenomenalt bra, och riktigt kul att det höll ända fram.
Grattis till alla tre och tack för en spännande torsdagskväll!
23 augusti 2013
Skillnad mellan känsla och verklighet...
Den senaste tiden har det inte varit mycket hårdträning för min del. Jag har haft annat för mig, prioriterat familjen osv. Idag kom jag till slut iväg på ett pass. Jag struntade i uppvärmningen och rullade direkt ner till Haléns för ett ryck upp till Ryssby Klint. Kände mig ruskigt stark, stod upp i början och trampade hårt så låren brände, gjorde sedan allt för att inte tappa farten helt när orken tröt. Tyckte verkligen jag jobbade bra men efteråt visar klockan något helt annat. Rekordet är 3:08, min bästa tid är 3:43. Idag tog det 4:13 . Men det är inte så konstigt när man rivstartar på låg puls.
Nå, jag fortsatte kämpa på resten av passet, lyckades hålla en rätt hög puls genom hela. När jag kom till Björbobacken tog jag i där också och lyckades förbättra mitt personbästa från 3:43 till 3:39. Fantastisk höjning, särskilt med tanke på att en raket vid namn Simon Gabrielsson i Juli satte ett nytt rekord på 2:40. Känns helt utom räckhåll. Men om jag bara kan fortsätta bättra mitt eget pb är jag nöjd.
Nerfarten i liftspåret gick idag för första gången utan stopp och avstigningar. Se där - en positiv utveckling!
Totalt var jag ute i lite drygt en timma och snittade c:a 80% av min maxpuls. Får man väl vara lite nöjd med.
Igår var jag ute på en MTB-tur med junior, han har den senaste tiden börjat visa lite mer tåga och vilja att anstränga sig på cykeln än jag sett tidigare. Bl.a. kämpade han igår med en backe som han hade bestämt sig för att klara. Det gick - på åttonde försöket. Sen åkte han ner och skulle klara den igen. Denna gång tog det ungefär 20 försök...
När sonen är så pigg på att cykla får jag ta alla chanser att ta med honom ut - även om det innebär att jag tränar mindre. Spelar inte så stor roll - jag har inget träningsprogram att följa ändå och cyklar för att det är kul. Att ta i så man får blodsmak är ett sätt att få extra krydda på det, ett annat sätt är att njuta av hur sonen utvecklas. Och i valet mellan dessa vinner alltid alternativ 2!
Nå, jag fortsatte kämpa på resten av passet, lyckades hålla en rätt hög puls genom hela. När jag kom till Björbobacken tog jag i där också och lyckades förbättra mitt personbästa från 3:43 till 3:39. Fantastisk höjning, särskilt med tanke på att en raket vid namn Simon Gabrielsson i Juli satte ett nytt rekord på 2:40. Känns helt utom räckhåll. Men om jag bara kan fortsätta bättra mitt eget pb är jag nöjd.
Nerfarten i liftspåret gick idag för första gången utan stopp och avstigningar. Se där - en positiv utveckling!
Totalt var jag ute i lite drygt en timma och snittade c:a 80% av min maxpuls. Får man väl vara lite nöjd med.
Igår var jag ute på en MTB-tur med junior, han har den senaste tiden börjat visa lite mer tåga och vilja att anstränga sig på cykeln än jag sett tidigare. Bl.a. kämpade han igår med en backe som han hade bestämt sig för att klara. Det gick - på åttonde försöket. Sen åkte han ner och skulle klara den igen. Denna gång tog det ungefär 20 försök...
När sonen är så pigg på att cykla får jag ta alla chanser att ta med honom ut - även om det innebär att jag tränar mindre. Spelar inte så stor roll - jag har inget träningsprogram att följa ändå och cyklar för att det är kul. Att ta i så man får blodsmak är ett sätt att få extra krydda på det, ett annat sätt är att njuta av hur sonen utvecklas. Och i valet mellan dessa vinner alltid alternativ 2!
| Den lille kämpen under Hallby-stafetten förra året |
16 augusti 2013
Ny bakbroms monterad och premiärkörd!
Japp, så var den kassa Formula-bakbromsen bortplockad och en Avid Elixir 5 monterad i stället. Jag hade ju planer på Shimano XT, men det gick enklare att få tag på Avid-bromsen. Premiärturen blev en liten upptäcksfärd i skogarna norr om Hestra-området. Nya bromsen kändes kanon. Lite längre slag på spaken från ingrepp till låsning, lite mer kraft för låsning, men skön känsla och lättdoserad efter ett par bromsningar.
Garmin från turen:
Garmin från turen:
13 augusti 2013
Dålig fart...
Just nu är det ingen vidare fart på vare sig mitt bloggande eller cyklande. Bloggandet har jag kommenterat tidigare, det mindre cyklandet har hängt ihop med semesteraktiviteter och tekniska problem.
I lördags skulle vi hälsa på ett par vänner i Viskafors, en liten ort strax utanför Borås. Jag tyckte det kunde passa med en cykeltur dit medan hustru och son åkte bil. Jag har åkt i skogarna två gånger, ledsagad av en annan vän. Tänkte jag skulle klara att hitta stigar på egen hand denna gång. Det gick - nästan... Turen var 17km lång och tog 1h 22min, varav 1.5km tog 30min - en "promenad" genom en blandning av tät barrsnårskog och myr. I båda miljöerna var det bra att ha cykeln med - i snårskogen sköt jag cykeln framför mig för att bana väg, på myren hade jag cykeln som stöd för att inte sjunka ned. Tack vare det tog jag mig praktiskt taget torrskodd över.
Nåväl - fram kom jag, till slut. Det var dock jobbigt då jag endast hade frambroms. Igår tog jag mig därför an uppgiften att än en gång lufta bakbromsen, något jag fått göra lite väl tätt senaste tiden. Nu fick jag förklaringen; ett membran i huvudcylindern har pajat så när jag tryckte i bromsolja nere vid bromsoket läckte det ut vid handtaget. Lite studier på nätet visar att det är ingalunda unikt när det gäller Formula R1. Det tycks dessvärre inte som det är vare sig billigt eller enkelt att åtgärda så det lutar åt en ny bakbroms. Då är frågan vad man ska ha. Tror det blir en Shimano XT - verkar ge bra stopp för pengarna. Återkommer när bromsbytet gjorts.
Avslutar med att bjuda på Garmin-info från min vilse-tur:
I lördags skulle vi hälsa på ett par vänner i Viskafors, en liten ort strax utanför Borås. Jag tyckte det kunde passa med en cykeltur dit medan hustru och son åkte bil. Jag har åkt i skogarna två gånger, ledsagad av en annan vän. Tänkte jag skulle klara att hitta stigar på egen hand denna gång. Det gick - nästan... Turen var 17km lång och tog 1h 22min, varav 1.5km tog 30min - en "promenad" genom en blandning av tät barrsnårskog och myr. I båda miljöerna var det bra att ha cykeln med - i snårskogen sköt jag cykeln framför mig för att bana väg, på myren hade jag cykeln som stöd för att inte sjunka ned. Tack vare det tog jag mig praktiskt taget torrskodd över.
Nåväl - fram kom jag, till slut. Det var dock jobbigt då jag endast hade frambroms. Igår tog jag mig därför an uppgiften att än en gång lufta bakbromsen, något jag fått göra lite väl tätt senaste tiden. Nu fick jag förklaringen; ett membran i huvudcylindern har pajat så när jag tryckte i bromsolja nere vid bromsoket läckte det ut vid handtaget. Lite studier på nätet visar att det är ingalunda unikt när det gäller Formula R1. Det tycks dessvärre inte som det är vare sig billigt eller enkelt att åtgärda så det lutar åt en ny bakbroms. Då är frågan vad man ska ha. Tror det blir en Shimano XT - verkar ge bra stopp för pengarna. Återkommer när bromsbytet gjorts.
Avslutar med att bjuda på Garmin-info från min vilse-tur:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
