Idag var inte en så'n dag. Redan när jag startade kände jag att låren inte var ett dugg sugna på aktivitet. Nå' tänkte jag - det brukar gå över efter ett tag.
Efter c:a 45 min började det kännas som låren var med på noterna lite grand. Ett par backar som krävde en liten ansträngning verkade väcka musklerna en smula. Glädjen var dock kortvarig, då ett påtvingat mekstopp - som då även blev banan-stopp - sövde låren igen. Se'n vaknade dom aldrig.
![]() |
Mek- och banan-stopp vid Storsjöns sydvästra ända. |
Nu var det kanske inte så konstigt att det var motigt. Första 7km var 23 minuter i motvind, lagom till den var slut kom jag in på grusvägar som var mjuka och praktiskt taget sög fast däcken. Dessutom är det idag 2 dagar sedan jag nötte runt i Ryahallen ett antal intervaller runt tröskeltempo.
Så här års ska det väl vara segt och gnetigt antar jag. Får hoppas jag får tillbaks lite pang i benen framåt våren när vi går upp i tempo.
Det intressanta är att hur tungt och motigt det än må ha varit idag, så njöt jag ändå av turen. Jag älskar helt enkelt att cykla!
Dagens Garmin: