27 juli 2012

En fråga om inställning

I onsdags var jag ute på en småhård träningstur - se föregående blogginlägg - och var nöjd med att det genomlöpte utan knäsmärtor. Desto ledsnare var jag igår morse när jag cyklade till jobbet med känslan av en instucken kniv i höger knä. Vägen hem var inte bättre - jag drog faktiskt en liten suck av lättnad när jag såg svärmor gåendes i backen så jag fick en anledning att kliva av cykeln.
Ska det behöva vara såhär? Ska jag ha denna smärta efter träning i fortsättningen? Jag har tidigare läst om knäsmärtor och felinställda cykelsadlar, och vet ju att jag har pendlarcykelns sadelhöjd lägre för att känna mig lite säkrare på vintern. Jag såg igår ytterligare ett sådant fall på Funbeat och mindes då att jag har höjt sadeln på skogscykeln sedan första gången jag fick knäsmärtorna - lite mer för varje gång jag varit ute. För varje gång har det känts bättre när jag har tränat, men dagen efter på väg till jobbet har ändå varit smärtsam. Därför höjde jag igår sadeln på pendlarhojen till nästan samma höjd som på skogscykeln. Idag kändes det INGET i knät, inte ens när jag tog i för att hålla farten uppe uppför sista backen mot stadshuset. Kanske jag har en lösning här?

Jag tror nog att det är bra om jag tar det försiktigt ett tag till och inte kör långa träningsturer, men kanske jag kan våga köra mer än en tur i veckan igen. Jag får se. Nu är det en upptagen helg på gång, så det är nog inte aktuellt med någon cykling förrän tidigast på måndag, men om jag tränar då och sedan igen på torsdag så bör jag på fredagen ha en bra idé om hur det har gått.

Det känns hoppfullt just nu i alla fall!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar