Ibland spelar det ingen roll hur mycket man har bestämt sig.
Igår kväll proppade jag och hustrun i oss en blandning av lök och vitlök i ett desperat försök att jaga bort den efterhängsna förkylningen. Det hjälpte inte.
I morse var jag på vippen att stanna hemma, men jag tänkte på MTB-premiären. Kan man inte jobba, kan man inte cykla. Alltså tog jag bussen till jobbet. Framåt eftermiddagen började alla möjliga områden i huvud och nacke kännas fullproppade med fetvadd eller nå't. Nej, jag ska INTE ge upp - JAG VILL CYKLA!!!
Klockan 5 när jag hade lämnat grabben på kalas - efter en omväg runt halva sta'n eftersom min dimmiga hjärna inte kom ihåg var kalaset var - fick jag till slut ge upp. Jag insåg att om man är så dålig att man överväger att inte gå till jobbet, ska man inte ge sig ut och träna MTB i regn och 7 plusgrader. Jag åkte till Sportson och köpte cykel till junior i stället. Nu tar vi några träningsrundor när väder och hälsa tillåter så han får vant sig vid handbroms. Se'n kan vi ju köra MTB-premiär nästa vecka eller veckan därpå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar