Race Report Alingsås MTB Challenge 60km

Jahapp, igår begick jag långloppspremiär. I de kretsar jag tidigare cyklat skojar man gärna om långlopp och antyder att det skulle var enklare än de kortare s.k. XCO-tävlingarna, där man kör med extremt hög intensitet i 45min - 1 timma. Jag vill härmed avrätta alla sådana myter. Den som fortfarande tror att långlopp är en lek har inte kört AMC 60km.

Det började rätt OK, vi rullade ut ur Alingsås i ganska högt tempo efter en MC. Efter 2km lämnade MC:n oss och vi började första klättringen. Började lite lätt men övergick i en elak backe, knappt 100 höjdmeter på strax under 2 km. Sedan kändes det som det bara kom backe efter backe, hela tiden. När det väl gick nerför och började kännas som man fick lite flyt - ja då kom en jäkla uppförsbacke igen.
När jag nu tittar på banprofilen ser jag att det var en sträcka på 2 km som nästan bara gick nerför - den märkte jag aldrig av...
Det var såpass tekniskt att det inte riktigt gick att slappna av i nerförslöporna, så trots att de där 2 kilometrarna innebar nästan 5 minuter som man slapp trampa, sjönk inte pulsen lägre än till 170. Ingen vila där inte!
Runt 15km kom en ny mastodontklättring - 90 höjdmeter på 1 km - som sedan följdes av lite jobbiga nerförsåkningar, från 20 till 30 km är det sedan "nästan platt" så det gick rätt bra. Jag kom runt första 30km på 1 h 21 min, en snittfart på 22 km/h och en fortfarande rätt bra känsla. Pulsen hade dock stadigt legat runt 180, med många toppar uppåt 188-190 vilket inte är långt från min maxpuls på ca 200 och framförallt över min mjölksyratröskel. Jag hade helt enkelt gått lite för hårt hela tiden.

Andra varvet började med kättring igen, denna gång var höjdmetrarna lite mer utspridda men delar var väldigt branta. I en backe såg jag två killar som gick , en kille till framför dom gick också. Jag tänkte först att jag skulle trampa hela vägen, men det tog stopp rätt fort. Blev omcyklad av en riktig bergsget, Magnus Thomasson från Ulricehamn. Jag åkte om honom lite senare och hade honom bakom mig i början av en annan klättring där jag också fick kliva av. Han trampade uppför där med. Magnus kör i H60 när sådan klass finns och är alltså minst 9 år äldre än mig.
Nåväl, efter de jobbiga klättringarna följde åter ett långt parti där det gick ömsom upp, ömsom ner men hela tiden var JOBBIGT. Här åkte vi en bit på samma sträcka som första varvet, inkluderande den 2 km långa nedförsbacken som inte var ett dugg avslappnande. En stund efter denna backe kom vi till ett vägskäl där funktionärerna sade att det var bara 15 km kvar. Här höll jag på att bryta ihop. När jag lite tidigare passerade markeringen som visade att det var 20 km kvar, hade jag på något vis i min trötta hjärna fått det till att det bara var 10 km - så när de då sa "15 km" när jag trodde på 5 - ja då var det inte lätt...

Direkt efter denna chock började en 5 km lång klättring på 120 höjdmeter, på toppen av den började det kännas riktigt tungt. När vi sedan kom ut på en studsig åker och jag var tvungen att stå upp och trampa (går inte sitta när man inte har bakfjädring...) var det kört. Sista 3 km gick pulsen stadigt neråt - finns helt enkelt inget kvar när väggen är nådd.
Efter målgång hade jag svårt att veta om jag skulle stå, sitta, ligga eller dansa - låren värkte av mjölksyra och det gick inte vara still, samtidigt som det inte gick särskilt bra att röra på sig heller. Efter 5-10 minuter stapplade jag iväg till ett tält där man fick en fralla, en banan, en dricka och en pastasallad med kyckling. Lagom till jag fick min mat började det regna ordentligt, så jag stod under ett träd och åt, samtidigt som jag trampade av och an för att på något vis lindra smärtan i låren.

Efter  gissningsvis en halvtimma hade mjölksyran lämnat låren och jag rullade i ösregnet bort till bilen, gick och duschade - i varmvatten!!! - och kunde sedan köra hem.

Resultatet då? Well - jag kom runt på 3 timmar och 16 minuter, vinnaren Emil Lindgren var en timme snabbare. Placeringsmässigt hamnade jag på plats 101 av de 190 män som kom i mål. Jag hade även 5 damer före mig - 4 av de 5 som kom i mål i damelit och en till.

Enligt mina beräkningar bör en tid på 3h 18 min räcka till startgrupp 12 i Cykelvasan - återstår att se om arrangörerna håller med. På hemsidan står det att seedingstabellen ska vara uppdaterad senast på tisdag, så vi får väl se i morgon. Jag bör väl i alla fall lyckas komma fram en bit ifrån min nuvarande startgrupp 58.

Edit: Jag upptäckte nyss att jag har räknat fel på just startgrupp 12. 3:14:45 skulle man nog ha klarat, jag missade alltså med knappt 2 minuter...
Men det gör mig inget, jag kommer ändå köra om många och bli omkörd av många. Bara jag slipper stå längst bak.

Har tyvärr inte hittat några bilder ännu, så det får bli länkar till Strava och Relive i stället.
Strava:
Relive (en liten film som visar bansträckningen)

Det närmar sig - hur laddar man?

Ja, nu närmar det sig verkligen.
Vad som närmar sig? Jo - Cykelvasan! Tänkte jag skulle pröva detta lopp någon gång. Från början var planen att jag skulle köra tillsammans med en kompis som jag cyklat en del med, han har kört den förut och planen var att både han och jag skulle ha med våra fruar upp, hyra en stuga och ha det mysigt tillsammans ett par dagar innan och att damerna sedan skulle njuta av varandras sällskap medan jag och Kalle skulle trampa de 90 kilometrarna från Sälen till Mora. Det upplägget sprack redan rätt tidigt i år då Kalles fru Annette fick förfrågan om att sjunga på en väns bröllop, något hon inte gärna ville tacka nej till - och att byta datum för bröllopet var inte heller aktuellt. Sedan fick Kalle problem med rygg/axel och har inte cyklat många rundor i år. Han ville gärna, och höll in i det längsta dörren öppen, men till slut fick han erkänna sig besegrad. Ingen cykelvasa för honom.

Där stod jag utan resesällskap, och inte hade jag bokat något boende. Jag letade lite efter övernattningsmöjligheter i Mora men det såg lite tunt ut, hittade vänner som ska cykla och har plats över i Sälen så det är så det får bli.

Nu kom hustrun på en idé; vi har bekanta i Huddinge (minns ni min tanke om Lida Loop?) och det är ju "närmre" från Huddinge till Sälen än från Borås(enligt Google maps är det drygt 5½ timmar från Huddinge, 6½ från Borås - så jo visst skiljer det lite). Så frugan tyckte vi kunde åka upp till Huddinge ett par dagar innan Cykelvasan, sedan åker jag själv upp till Sälen på fredagen, kör mina 90 km på lördagen och kör ner till Huddinge på söndag morgon. Hustrun börjar jobba på måndagen, så vi måste åka vidare hem till Borås på söndag eftermiddag/kväll. Det kan bli en småtung söndag för min del med 10 timmar i bil, dagen efter gissningsvis 4 timmar MTB-cykling... Nå - vi vill gärna hälsa på i Huddinge och det är då tillfället bjuds. Bara att gilla läget - jag är ledig veckan efter så jag kan ju ta det lugnt på måndagen.

Hur förbereder jag mig för Cykelvasan då? Well - jag har tänkt skaffa mig en bättre startplats genom att ta mig runt Alingsås MTB Challenge 60km på söndag och förhoppningsvis seeda mig till ett led lite längre fram. I övrigt vet jag inte riktigt vad som kan behövas. Det serveras Enervit-sportdryck under Vasan så jag tänkte köra med det under en lång runda helgen innan, så jag vet att magen klarar det. Har använt Enervit gel och deras små energikickspåsar innan, det har gått bra så drycken bör funka - men det skadar inte att testa en gång.

Det ska bli riktigt spännande det här. Har aldrig kört långlopp innan, så 60km i Alingsås kommer vara en intressant erfarenhet bara det. Återkommer med rapport nästa vecka!

Lida? Nej, inte jag inte...

Rubriken är tvetydig. Dels syftar den på att jag igår var ute på en cykeltur som var allt annat än ett lidande, dels syftar den på att min idé om att kombinera Lida Loop med ett besök hos vännerna i Huddinge föll pladask i hemmet. Fel helg, helt enkelt - plus att hustruns möjligheter att sluta tidigt på fredagar är i det närmaste obefintliga.
Så jag får väl köra mina egna loopar på hemmaplan och hoppas kunna köra en eller flera av Cykelvasan, Bockstensturen och Västgötaloppet.

Bra cykelvecka + säsongsfunderingar

Den gångna veckan blev en riktigt bra cykelvecka - ja, en bra träningsvecka överhuvudtaget.
Det började med en vilodag den första maj, sedan blev det bra.
Tisdag 2/5: MTB-träning med Borås CA - årets först utecykling i kort-kort. Lite sen till träningen så fick mest köra själv men fick i alla fall ihop 20km , varav 5km var av teknisk karaktär med stigar och backar.
Onsdag 3/5: löpträning med en kollega som laddar för Göteborgsvarvet. Fick ihop 2 varv runt sjön hemma, 2 st 2.1-kilometers "intervaller" med ett snittempo under 5 min/km. Med tanke på att jag den 19 april sprang första gången sedan september 2014 får det anses mer än godkänt.
Torsdag 4/5: Hård press på Gädderedsrundan - min näst bästa tid hittills på varvet - 34 km på 1:19 vilket är 2 min över mitt personbästa. Helt OK.
Fredag var vilodag.
Lördag 5/5: Knappt 6 mil MTB-distans där den första delen, drygt 4 mil på 2 timmar,  var stig och grusväg med en kompis i ett ganska högt tempo. Sista 2 milen körde jag ensam och utforskade lite nya stigar som jag länge varit nyfiken på.
Söndag var åter vilodag.

Inalles drygt 7½ timma träning, 125km. En riktigt bra vecka. Hoppas på fler sådana veckor!

När det gäller planeringen av säsongen ser det rätt mörkt ut med alla lopp jag velat köra...
Kommande helg blir en familjehelg. Ville kört Billingeracet, men känner mig inte redo för de distanserna i race-tempo ännu. Tror inte hustrun är redo heller, hon har inte riktigt hämtat sig efter min krasch i Varberg.
Långa Lugnet 28 maj kanske? - well...det är långt till Falun, trist att åka upp ensam. Det är dessutom under Kristi Himmelsfärdshelgen och en söndag - söndagarna är nästan lite heliga i familjen av olika skäl.
Lida Loop 11/6? Vet inte, det verkar vara ett rätt kul lopp. Skulle kanske kunna kombineras med ett besök hos kompisar i Huddinge - de bor c:a 13 km cykelväg från start- och målområdet. Starten går kl 11, lagom uppvärmning är kanske att cykla dit i riktigt lugn takt, lämna kompisarnas bostad vid 9-9:30 så man efter c:a 40 min är på plats och hämtar ut nummerlappar och hittar en startplats osv. 65 km bör jag sedan klara på 3-3½ timmar, då är jag alltså i mål vid 14:30. Lite mat och återhämtning så kan man ta nedrullningen 13 km tillbaka på trekvart och vara "hemma" vid 16-tiden - om benen vill. Annars får man väl ha familjen redo att komma dit och hämta upp...
Hindret för Lida skulle väl vara om vi behöver delta i något studentfirande - är inte säker på när sådana infaller i år.
17-18/6 går BCA-racet, hemmadeltävlingen i Västgötacupen. Hade tänkt köra den, men satsar jag på Lida Loop kanske jag satsar på BCA-racet som funktionär i stället.
Ränneslätt 2/7 kommer mitt i min första semesterperiod och blir stressig att hinna med. Tveksamt.
Mörksuggan 9/7 är inte alls möjlig då det finns andra semesteraktiviteter inlagda.
MTB-SM 19-23/7 sammanfaller med beredskap på jobbet. Svårt att byta bort då de flesta kollegorna har semester då.
Alingsås MTB Challenge 29-30/7 skulle kunna vara aktuellt, någon dag eller båda dagarna. Det ligger dock alldeles för långt bort för att planera. Dessutom bara 2 veckor före Cykelvasan, som jag hoppas köra även om det just nu ser lite mörkt ut med resesällskap.
Bockstensturen 2/9 kan vara aktuell men även det är väldigt långt bort - och långt...
Västgötaloppet 23/9 vill jag gärna köra. Det har jag velat köra ända sedan jag inte kunde vara med på testrundan året innan första officiella loppet. Varje år har något kommit i vägen - vi får se hur det går i år...

Att vara eller inte vara...

...på tävling första maj?

 Ja, det var ju en fråga jag hade att ta ställning till efter förra helgens äventyr i Varberg. Det var inte lätt att bestämma sig - helt. Jag hade nog egentligen bestämt mig redan när jag berättade om kraschen i Varberg, men helt och hållet hade jag inte accepterat det - och det har jag nog egentligen fortfarande inte. 

Jag älskar känslan att åka till en tävling och känna tävlingsnerverna spritta i kroppen, jag älskar känslan när man är på plats och provkör banan, när man träffar alla klubbkamrater och medtävlare. Känslan när man åker runt banan och försöker se var man kan försöka köra fort och var man kan passa på att återhämta sig utan att tappa för mycket fart, var man kan köra om osv - det är en skön kick redan innan själva tävlingen. Att gå runt och prata med folk man bara träffar på tävlingar. Att nåla fast nummerlappen på tröjan och spänna fast nummerplåten på styret. Att värma upp lite, bara för att sedan stå och kallna i startfållan. Och sedan - att köra själva racet.

Och jag tycker verkligen om banan i Kvänum. Men nu blev det inte så. Kanske senare i år - vår egen tvådagarstävling i Borås brukar jag köra, kanske är jag redo för race igen då.

Kanske blir det något längre lopp - planen var att åka Cykelvasan med en kompis men eventuellt kommer det annat i vägen för honom. Då får vi se vad som händer - kanske det inte blir något i år men det lär gå en Cykelvasa 2018 också. 

Kanske jag i alla fall kan få kört Västgötaloppet i år - jag har tänkt köra varje år, tänkte till och med varit med på deras testlopp året innan första "riktiga" loppet, men det har alltid kommit något emellan. Vi får se.

Jag tänker i alla fall fortsätta träna på min MTB, för det är den överlägset roligaste form av träning jag känner till. Se'n får vi helt enkelt se om det blir några mer tävlingar i år.

Kvänum får i alla fall vara utan mig i år. Jag möter våren med familjen i stället - det är inte fy skam det heller!

Säsongspremiär!

Idag var det säsongspremiär i Västgötacupen. Arrangör var Varbergs MTB, en klubb som gillar att fixa tekniska utmaningar som stenkistor, hopp och drops. De är också schyssta med alternativa spår som man kan köra om man inte tror sig klara de tekniska utmaningarna. På träningen testade jag ett dubbelhopp, dvs två hopp efter varandra, på ett nära avstånd så man ska kunna hoppa i det första och landa i det andra. Mitt första försök i dubbeln gick ganska bra, enda problemet var att jag lyckades klicka loss från pedalen i landningen och nästan vurpade. Själva hoppet gick dock rätt bra, så på nästa varv gav jag mig på det igen - denna gången gick det mindre bra. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag landade helt utan kontroll och for rakt in i en ganska kraftig björk. Strax innan träffen var jag säker på att det skulle gå riktigt illa, typ ambulanstransport. Så blev det inte - cykeln tog en del av smällen och jag träffade stammen med bröstkorgen men inte huvudet. Resultatet blev några skrapsår och vad som nog blir en rejäl lårkaka på högerbenet. Jag rullade bort cykeln till BCA-gänget och fick hjälp att vrida styret rätt, sedan ställde jag cykeln och köpte mig en burgare och Cola. Jag hade en dryg timme på mig innan race så jag satt och kände efter så inte något skulle bli värre när  adrenalinet efter smällen släppte. Det blev inte värre, så jag körde tävlingen. Det var jobbigt - jag hade hjärnan full av spöken efter "trädkramarincidenten" så inget gick som det skulle. Orken var inget vidare heller - antagligen var jag tagen av smällen, kanske gick det också åt lite energi till läkning av lårkakan. Hur som helst, jag tog mig runt alla fyra varven, med många småvurpor då huvudet var fullt av spöken efter smällen. Placeringen blev inget att skryta med - sist i H50, men jag körde i alla fall om en av H60-gubbarna. I morgon får jag se hur benet känns. På tisdag är sista anmälningsdag till förstamajloppet - det är en tävling som jag tycker mycket om. Skulle gärna vilja köra, så vi får hoppas att benet är OK till tisdag.

MTB-tempo med skapligt tempo

Målet idag var att försöka ta personbästa på Gädderedsrundan. Det lyckades inte men 4 min ifrån på 34 km är OK så tidigt på året. Jag kände hela tiden att jag inte lyckades plocka fram det sista klippet i benen. Snittfart 25,1 mot 26,5 för gällande personbästa, ändå ligger snittpulsen på 6 slag mer - 174 i stället för 168. Men det kändes bra hela tiden, det var inte jobbigt utan det gick liksom bara inte ta i hårdare. I något motlut lyckades jag hitta känslan där man trycker hårdare, den måste jag hitta mer. Kommer väl längre fram på säsongen. Det är nu jag ser resultatet av att jag kört alldeles för få svettpass på crosstrainern i vinter.