Gott slut!

Så är då 2012 inne på sina sista timmar. Det har för mig varit ett mestadels positivt år, jag gjorde t.ex. tävlingsdebut 1 maj i Kvänum och cyklade till mig en 6:e plats i H sport.
Efter det har det varit många härliga pass i skogen, glädjen över dessa har dock förmörkats lite av någon sorts överansträngning som dök upp första gången i juli. Vid hårdare klättringar eller på distanspass kommer en smärta i utkanten av höger knä. Möjligen kan detta bero på ojämn styrka i insida och utsida lår. Jag har börjat träna insida lår för att se om det kan råda bot på problemet. Har även bokat tid hos sjukgymnast den 7/1 för att se om denne kan ha något att komma med.
Än så länge har jag dock inte några problem vid träning på crosstrainer, så ikväll tog jag ett sista pass för året. Då jag har varit lite öm i  knätrakten efter ett pass inomhuscykling på annandagen, ville jag inte köra några höga laster utan det blev ett entimmas pass i lugnt tempo. Mjukade upp med 6 min i 160W, sedan 6 min i 200W innan jag gick in på 48 minuter i 240W. Det gick bra - men svettigt blev det.
Till 2013 blir det inga nyårslöften, då jag har slutat med så'nt för många år se'n. Däremot blir det ett byte av cykelklubb. Nästa år kör jag i Borås CA:s färger. Det kommer inte bli många tävlingar. Hittills har jag tänkt mig Bockaracet i April och BCA-racet i juni.
Det är dock långt till April. Nu är tolvslaget bara några minuter bort. Vi hörs nästa år!
//Hans

Stark efter julmaten!

Idag hade jag tänkt ta en tur i skogen på min trogna Cube. Tyvärr hanns det inte med, så det fick bli en repa på Crosstrainern i källaren i stället. Jag letade fram deltävling #2 i MTB-världscupen 2012 på Red Bull Live och programmerade Crosstrainern. Jag hade inga stora förhoppningar om att orka eftersom jag kände mig rätt däst efter all julmaten, men när starten gick i Houffalize (för ungefär 15:e gången i år...) drog jag i alla fall igång med uppvärmningen. Lagom till Nino Schurter och Julien Absalon hade klarat intro-loopen var mina första 15 min över och jag ställde in det första 10 min långa intervallpasset. Bland de förinställda programmen i Crosstrainern finns ett intervallpass på 40W / 320W, om man drar igång det och skruvar upp effekten på 40W-delen till 120W hamnar lastdelen på maximala 400W. Så gjorde jag, ställde sedan in 10 min vilket innebar att varje intervall blev 60s.

Dagens pulskurva. Snitt 161(80%) max 187(93%)

Dagens effektkurvor. 400W är max för Crosstrainern

10 minuter och 5 intervaller senare kände jag mig förvånansvärt pigg och ställde in en 10:a till. Även denna rasslade på utan större bekymmer, så det blev en tredje också. Jag hade bestämt mig för att köra en timme idag men det var nästan så att jag var sugen på ytterligare någon 10:a. Härlig känsla när kroppen bara levererar utan protester. Jag tror det var en kombination av att jag har vilat i drygt en vecka, samt att julmaten har fyllt på alla depåer så det fanns gott om resurser att plocka av.
Jag har planer på att - om möjligt - ta en cykeltur i morgon, får se om det finns lika mycket energi tillgänglig då.

Hur man ger sig själv möjligheten att orka kämpa

Förra veckan började jag under en ny typ av styrketräning för att försöka få lite balans i lårmuskulaturen - jag nämnde träningen och dess orsaker i mitt förrförra blogginlägg. Som följd av den nya träningen har jag haft trötta lår och fick ge upp mina försök till intervaller på luciakvällen. Vis av detta har jag legat lågt ett par dagar och nöjt mig med att köra mina jägarvilor och plankor. Idag tyckte jag dock det var dags att få lite fart på gubbfläsket igen och gav mig åter på några 90s-intervaller med 380W som toppeffekt. Dock körde jag med lägre viloeffekt för att verkligen ge chansen till återhämtning. Detta funkade fantastiskt bra och jag klarade de 5 passen utmärkt. Pulsen toppade på 197-199 och jag höll en snittkadens på 76. Nästa pass körde jag 40W lägre, dvs på 60/340 W och det gick riktigt bra. Här låg jag lite lägre i kadens - 67 - och fick då lite mera segdragning. Pulsen var ändå uppe och toppade på 193-194, så det var inga mespass.
Den lille veklingen var framme och viskade lite redan under andra 380W- passet, men idag var det inte särskilt svårt att jaga bort honom. Kändes faktiskt riktigt bra!

Dagens pulskurva. Snitt 171 slag/min(85% av max).

Kaputt...

Gick ner i källaren för en tur på crosstrainern ikväll. Efter en 15 minuters uppvärmning tänkte jag köra 90-sekundersintervaller, hade tänkt vara lite snäll mot kroppen med 180W/380W. Pyttsan! Kroppen sa "nej nej nej nej", så det blev ett enda lastintervall och se'n klev jag av.

Svettigt i snösvängen

Idag hade jag lite tid över så jag tog en tur i skogen. Det var ett härligt motstånd i snön. Började på samma sväng som jag brukar köra på sommaren, det var riktigt kul men gick ju i ett helt annat tempo. Tyvärr kom de vid det här laget bekanta smärtorna i höger knä efter bara en halvtimme, så jag fick dra mig hemåt. Är ändå nöjd, för det var så himla roligt. Har hittat en möjlig bot på knäproblemet, då jag läste en artikel på bike189.com om en kille som hade haft samma problem men tränat bort det. Har köpt två mjuka bollar och ska se om samma typ av träning kan hjälpa för mig.

Redo för en tur i snön

Idag vann jag!

När jag började passet på crosstrainern ikväll kändes det inte lovande. Benen kändes väldigt sura - inte så konstigt eftersom dom fått jobba lite hårdare och längre till och från jobbet idag. Det handlar visserligen om mindre än en kvarts cykling, men jag flåsade rätt bra hela vägen hem idag. Det tar liksom emot lite i snön.
Nå - det kändes alltså inte piggt i benen på uppvärmningen. Nu hade jag bestämt mig för att jag skulle köra intervallpass idag, så det var bara att trampa på. Första intervallomgången gav 4 omgångar 90sekunders-intervaller på 400W resp 200W. Sista toppen var motig och den lille veklingen började gnälla. "Nä, det räcker nu va. Vi går direkt på nedvarvningen nu". Men så f-n heller att jag skulle ge mig så lätt! Jag lade in en intervallomgång till, denna gång med topparna på 360W. Den lille veke var sur som ättika och klagade redan på första lastpasset men jag vägrade lyssna. Sista 2 topparna var så tunga att jag knappt orkade med vilolägena efter. Men: jag gav inte upp! Känns riktigt bra. Varmt och skönt i låren och benhinnorna nu. Kommer sova gott inatt.

Dagens pulskurva - de 4 sista topparna är på 198-199 slag.

Vem vann egentligen idag???

Efter en bra helg där jag fått mycket uträttat blev det slutligen en stund på Crosstrainern ikväll. Jag tyckte det var dags att tänja på gränserna lite, trotsa den inre veklingen och försöka pressa mej igenom lite tunga laster. Jag vet ju att jag klarar 90s-intervaller på maxlast, så nu förlängde jag intervallerna. Lastintervaller på 400W i 120s, vila 200W i 60s. Av programmeringstekniska skäl innebär det att man får 3 sådana omgångar på ett pass, som då blir 10 min långt. Efter 20min snäll uppvärmning blev det ett 10min-pass enligt ovan. När det var slut ville den veke förstås att jag skulle lägga av helt, men jag drog då ner lasterna i programmet till 380W resp 180W och körde igång igen. Det blev lite för mycket - när jag kom in på 3:e 380W-passet kändes det först inte alls tungt, så jag trodde verkligen jag skulle klara det. 1 minut senare var det tvärstopp. Jag försökte sänka lasten men hur mycket jag än skruvade ner ville benen ingenting. Bara att gå av, notera värdena och bryta ihop en stund innan jag klättrade upp på maskinen igen för 10 minuters nedvarvning.
Lustigt nog känns det inte särskilt mycket i benen nu, en timme senare. Får väl se hur det känns i morgon :)

Idag vann jag - efter en pytteliten kompromiss...

Idag tänkte jag att den inre veklingen skulle få lida. Jag började med en lite annan uppvärmning - 4 min 160W, 4 min 200W, sedan 12 min 240W. Det var rätt OK - pulskurvan planade ut strax under 180, kändes som jag kunde hållit den nivån rätt länge. Efter ett kort naturbesök en trappa upp drog jag sedan igång själva arbetspasset. 15 min långt ger 90s på varje effekt. En "snäll" startstapel på 240W, sedan 280W och 320W om vartannat i 13:30. Ett snabbt stopp för att notera distans och kalorier, sedan upp igen. Den inre veklingen tyckte jag skulle dra ner på effektnivåerna lite, men jag vägrade lyssna. På andra 320W-stapeln försökte han komma dragandes med håll igen, men denna gången lurade jag honom genom att hyperventilera i några sekunder. Näst sista 280W-stapeln tyckte han jag skulle lägga av, men då sänkte jag till 240W och kunde sedan köra klart enligt plan. Så där fick han ge sig! HA!

Dagens effektkurvor.

Och dagens pulskurva. Snitt 172, max 194 (87% / 97%)

Den vekes seger över optimisten

Idag var det dags för ett långpass på Crosstrainern igen. Jag kände mig pigg och stark och tyckte det var dags att lyfta nivån lite från förra långpasset. Det kunde väl gått om jag inte hade gjort som vanligt och överdrivit. Jag startade som förra passet, men efter den första toppen på 280W gick jag inte ner till 240W utan höjde till 320W i stället. Det höll i 3 minuter, se'n var jag tvungen att sänka till 240W för att överhuvudtaget kunna fortsätta. Efter det varierade jag mellan 240W och 280W, 6 min i taget. Under 280-passen var den inre veklingen i farten igen och tjatade om mindre belastning, men jag vägrade lyssna. I stället funderade jag på att straffa honom genom att fortsätta på 280W när det var dags att sänka. Nu gjorde jag inte det - och tur var väl det. När jag kom in på det sista 280W - passet tog det inte lång tid innan den lille tog fram ett oschysst vapen kallat "håll"! Det var bara att erkänna sig besegrad. Jag försökte sänka till 200W och köra vidare, men det gick inte. Det gjorde för ont. Bara att kliva av.

Så idag vann han. Men jag gav honom en bra kamp - det känner jag i de brännande låren.

Dagens pulskurva. Snitt 178, max 191 (89 resp 95 % av maxpuls).

Vi var förresten på "Gymintro" på Sportlife igår kväll. En timme under vilken vi fick lite tips om hur man använder några av alla maskiner som finns på gymmet. Kändes rätt OK. Frågan är väl när vi ska ha tid att sticka iväg tillsammans och träna. Finns risk att det inte blir så många gånger. Men det är ju kul att ha prövat.

Nå,nu är det dax att duscha och sova så man är redo för jobbet i morgon. Nattinatt!

Långt, lugnt CT-pass

Ville egentligen cyklat idag, men omständigheterna ville annorlunda. I stället blev det ett pass på crosstrainern.  Tog det normala uppvärmningspasset men förlängde det från 15 till 60 minuter. Det innebar att respektive effekt-

Dagens upplägg var en vågkurva på 200W - 280W.

Dagens pulskurva.

stapel blev 6 minuter lång. I praktiken gav det en uppvärmning på 12 minuter, och när effekten sedan gick upp till högsta läget klättrade pulsen raskt över 180slag/min (90%). resten av passet häll sig sedan pulsen över 180, utom vid lägsta effekten. Jag försökte dock kompensera den låga lasten med en högre kadens och lyckades se till att jag bara droppade ner till 177-178. Näst sista passet var jag dock lite ofokuserad och sjönk lite lågt. Avslutade dock med en spurt, sista 5 minuterna gick i 100-kadens utan att det kändes så värst tungt. Totalt sett alltså ett riktigt bra pass med snittpuls på 178.
Jag lovade för ett tag sedan en bild på min träningsplats - här kommer den:

På den kullvälta stolen visar laptop:en världscupen i MTB. Bra inspiration!

Att besegra den inre veklingen...

Körde ett pass på crosstrainern idag. Började med 15 minuters uppvärmning på måttliga 200/240/280 W. Efter 4-5 minuter började den inre veklingen(den där rösten som tycker det är jobbigt och hittar på alla möjliga motiv för att man ska avbryta träningen) tjafsa om att det nog inte var någon bra idé att träna idag, lika bra att sluta. Nu gick jag inte med på det, utan fortsatte oförtrutet. Gick sedan in på ett intervallpass som även det var väldigt jobbigt idag. Fick ta armarna till hjälp för att klara alla intervallen - det var nästan att det blev totalstopp i andra lastpasset. Jag tog mig slutligen igenom och avslutade sedan med en 5 minuter längre nedvarvning än vanligt, bara för att straffa den där inre veklingen. Kanske han är tyst nästa gång!

Dagens pulskurva. 48 av 53 min över 80% av maxpuls. Där fick veklingen!

Tränat i backen

Idag kl 10 skulle frugan ut på promenad med en bekant. Ett perfekt läge för mig att ta en sväng på min trogna aluminiumspringare. Det blev en sväng i halvfart bort mot Björbobacken. Där blev det först en repa uppför stigen till höger om vägen upp till parkeringen. Denna stig gick blandat. Min vana trogen växlade jag ner lite för mycket och tappade därmed farten totalt, vilket gjorde att jag blev för känslig för det dåliga greppet i höstlöven och spann loss när det gick segt över en sten. Fick sparka mig fram ett par steg innan jag kom igång igen, fastnade sedan en gång till på ett ställe jag brukar klara, men nu såg jag inte en hindrande sten under löven. Däremot klarade jag nästan hela sista delbranten, den brukar jag fastna i innan jag kommit halva. Så det var en del positiva toner.
Sedan var det dags för stora Björbobacken. Jag började lugnt, jobbade mig uppåt och gav mig f-n på att jag skulle klara bergshällarna. Det gjorde jag också - däremot tog det stopp efteråt. Någon hade kört bil i den mjuka backen och fixat till en lergrop där framhjulet tvärstannade. Bara att gå av och skjuta cykeln en bit.
När jag var på väg ner igen såg jag att någon hade rensat i gamla liftspåret, så jag rullade nerför där i stället för grusvägen. Härliga spår, dock vågade jag mig inte nerför värsta branten eftersom det mest såg ut som en nyplöjd åker. Ska jag ta mig nerför en vrålbrant sluttning vill jag inte vara rädd att framhjulet ska ställa sig på tvären när som helst.
Nästa sväng upp gick lite bättre, jag tog mig förbi lergropen men fastnade 5 m längre upp. Jag trampade framåt och rullade bakåt - inte mycket att göra där. Tog liftspåret ända uppifrån denna gången, jättefint var det. funderar på att försöka ta det uppför om det blir någon mer tur till Björbo innan vintern.

Hur kändes det annars då? Nja - jag hade flyttat klossarna längre bak för att se om det skulle påverka knäna. Det tror jag nästan det gjorde - men åt fel håll. Fick ont i högerknäet på vägen upp andra gången. Hela vägen hem fick jag ta alla motlut stående med tyngden över styret för att få knäet att jobba utan smärta. Så till nästa körning ska klossarna maximalt framåt i stället, så får vi se om det funkar.
Dagens Garmin-info:

Om den andra träningen

Jag lade ju in en "tease" om att jag hade annan träning på gång. Det hanldade om ett erbjudande om en gratismånad på Sportlife. Kortet är fixat, men av skilda orsaker har det ännu inte blivit något pass. Hoppas komma igång snart.

Färdigvilat!

Här har det varit tyst ett tag nu. Nästan två veckor, närmare bestämt. Det beror på att jag kände att jag behövde vila efter drygt 2 veckors hårdkörning med intervaller. Det verkar som det blev lite för mycket för mig med hårda intervaller 3 ggr / vecka. Jag hade tänkt köra det upplägget i 4 veckor, det blev lite drygt 2 veckor. Får se hur jag orkar denna gången. Nu har jag precis kört ett intervallpass där jag körde intervallerna på lägre kadens. Detta eftersom Crosstrainerns motstånd är elektromagnetiskt och har en maxeffekt på 400W. Med lite enkel fysik/mekanik och en räknedosa inser man att om jag kör 400W på 65 rpm i stället för 85 rpm tvingas musklerna producera 30% mer energi per varv, vilket alltså innebär att den kraft som krävs är 30% mer. På detta viset får jag alltså högre belastning på musklerna och bättre styrketräningseffekt. Det kändes...

Jag har lite annan träning på gång framöver, förhoppingsvis kommer lite info om det i morgon.

Dagens pulskurva. Av 48 min drygt 40 i Zon 4 eller 5.

Ganska stark

Nu har jag kört ett intervallpass igen. Förra året vid ungefär den här tiden var det 90sekunders intervaller på 40/320 W, idag körde jag samma intervaller på 120/400 W. Och det kändes ungefär lika jobbigt - kanske lite enklare idag. Så jag är nöjd.

Hade tänkt jag skulle lagt in en bild på min träningsplats, men det får bli nästa gång. Bättre jag kommer i säng vettigt idag så kroppen får tid till återhämtning. Nattinatti!

En kall men solig söndag

I fredags blev jag klar med lagerbytet i baknavet på min Cube. Med en skinande sol var det ofrånkomligt med en cykeltur idag. Jag hade bestämt mig redan igår och ställt klockan på 8:30. Hade jag kommit ihåg att det var sommartid skulle jag ställt den på 7:30...
Nåväl, efter frukost drog jag på mig dubbla par strumpor, joggingtights+cykelbyxor, dubbla cykeltröjor, mössa under hjälmen och handskar. Rustad för kylan var det sedan dags för MTB-cykling. Dagens mål var 5km-spåret vid I15. Efter 2 veckors styrketräning hoppades jag att backarna skulle kännas lätta och att jag skulle kunna slå mitt personbästa. Så blev det inte. Den kalla luften kändes inte alls bra i bröstet idag, så jag förmådde inte riktigt ta i och plåga mig ordentligt. I stället hade jag en härlig stund i härligt väder, även om det var lite svårt att se stigen under alla löv ibland. Efter ett varv åt vardera hållet kom smärtan i högerknät tillbaka, så jag styrde kosan hemåt med en lätt oro. Ska detta bli ett återkommande problem? Jag trodde smärtan var borta? Har jag kanske fel körställning? Jag köpte nya skor i höstas - har jag fått klossarna för långt fram? När det gjorde för ont att trampa klickade jag ur högerfoten och trampade med hålfoten i stället, då gick det bra. Kanske jag slipper få ont om jag har klossen riktigt långt bak? Får se hur det blir med den saken i vår - jag ska flytta klossarna bakåt och så hoppas jag att en lång vinter utan cykling ska ge det en chans att läka ut ordentligt.
Dagens tur:

Bra styrkepass

Andra veckans andra pass och ett nytt försök att hitta en nivå jag precis klarar. Såg att jag i oktober 2011 hade kört 90 sekunders-intervaller, 5st på 40W/320W, och varit nöjd med det. Med tanke på mina mindre lyckade försök med 2-minuters 400W-intervall i förrgår siktade jag in mig på något mittemellan. Det blev 10 min uppvärming, följt av 5 tvåor på 80W/360W, sedan 5 tvåor på 40W/320W och sedan en liten nervarvning på 10 min. Jag hade funderat på att köra alla tvåor på den högre lasten men den 5:e var såpass tung att jag tyckte det var onödigt. Det kan jag ta i nästa uppbyggnadsfas som nog kommer efter nyår någon gång. Eller kanske i slutet på denna, det är 2 veckor kvar - 7 pass om tiden finns. Mycket kan hända.

Kvällens pulskurva - högsta topparna på 195

Överskattning

Eftersom förra veckan gick så himla bra tänkte jag höja insatsen denna veckan. Det har ju gått så "himla enkelt" med korta intervaller, så jag tänkte jag skulle förlänga dom lite. Sagt och gjort, efter 10 min uppvärmning med lite tempo för att få upp pulsen ställde jag in ett program med 2 min på 100W följt av 4 min på 400W, att upprepa 3 gånger. Det var dock lite skillnad på 48 sek och 4 min...
Efter knappt 2 min av första lastintervallet var jag nästan slut och insåg att min gräns nog låg vid 2 min. Jag stoppade snabbt, ställde om programmet till 2 min / 2 min för respektive last.
Denna variant funkade i ytterligare 2 omgångar, sedan var jag helt slut. Det fick räcka med 3 tvåor. Nästa gång ska jag pröva 48 sek / 96 sek. Det kan bli en variant som funkar länge.
Nu ska jag dock duscha och sedan sova. Häpp!!

Avslutning på bra träningsvecka

Nu har jag avslutat en bra träningsvecka med ett fint pass. samma upplägg som övriga pass denna veckan; först uppvärmning i lite varierande effektnivåer, sedan ett kort intervallpass, därefter en nervarvning. Idag höjde jag nivåerna lite på upp- och nervarvning, liksom lågnivån i intervallpasset, men ändå blev det lägre totalenergi på 43 minuter än det blev på 33 minuter i torsdags, Däremot känns det lika gott i låren idag. Känns som detta är en precis lagom start på träningsperioden. Kan nog köra såhär i 3 veckor till, se'n får jag hitta på ett annat upplägg. Blir spännande att försöka hitta ett annat upplägg. Nu dusch, sedan säng. Natti!

Tredje passet - perfekt balans

Sitter nu och lugnar ner mig efter mitt tredje träningspass enligt vinterplanen. Även detta pass inleddes med 20 min varierande effekt, idag höll jag lite högre takt och fick lite bättre pulslyft. Ska inte vara för snällt - då är ju kroppen inte beredd när det blir dags att ta i.
Därefter blev det 8 min intervall, 80/400 W med ett tempo som låg någonstans mellan söndagens och tisdagens träningar. Det verkar ha varit väldigt lagom - redan det tredje höglastpasset kändes lite jobbigt, efter alla 5 värkte låren så jag nästan trodde jag hade dragit sönder något. Jag fixade snabbt till ett nedvarvningspass, bara 5 min långt men ändå något för att lugna lårmusklerna. Det funkade - när jag nu sitter här och skriver har jag bara den stickande, brännande känslan som talar om att musklerna har fått smaka mjölksyra. Känns riktigt bra.
Får se vad det blir för träning i helgen - det vore nog bra att göra något lite lugnare som varar lite längre. Min Cube är f.n. i bitar, så någon skogstur blir det inte - får se vad vi hittar på.
Nu ska jag i alla fall lägga mig och sova gott - hoppas jag, kan vara lite lurigt att somna ibland när man är hög på endorfin...

Dagens pulskurva

Andra passet - lite lugnare, lite hårdare

Igår kväll körde jag ett litet pass igen. Värmde upp på lite lägre nivå och körde sedan intervallerna i lägre tempo. Tanken var att de 400 watten skulle kännas mer i låren om jag inte hade hjälp av rörelseenergin i crosstrainerns svänghjul och det verkade funka. De sista topparna var rätt jobbiga när jag bara höll 60-kadens i stället för över 80. Däremot blev det ju ingen pulstoppning, men det var ju inte det jag jagade igår. Hoppade över nervarvningen sedan eftersom klockan var lite mycket. Känns bra idag. Nu ska jag dra på regnstället och rulla till jobbet. Häpp!

Första passet på vinterträningen

Idag började jag vinterträningen på vår crosstrainer i källaren. Såhär års sägs det att man ska satsa på uppbyggnad. Alltså ville jag träna styrka och tänkte det var bra att satsa på ett intervallpass. Jag värmde upp med ett 20 minuter långt pass med lite varierad effekt - 200, 240 och 280 W i tio intervaller. Jag startade dock i ett högt tempo och var snabbt uppe i alldeles för hög puls för ett uppvärmningspass, men jag tyckte att jag lika gärna kunde fortsätta när jag väl hade börjat. Alltså blev "uppvärmningen" ett högintensivt pass med en snittpuls på mer än 90% av min maxpuls. Nåja - det kändes bra, så det var nog OK. Sedan ställde jag in 7 minuter med omväxlande 80 och 400 W. Programmet har 10 staplar, så det blev alltså 7/10 min per stapel = 42 sek intervaller. Har läst nå'nstans att 40/40 är ett bra läge.
Även här matade jag på rätt bra tempo och blev rätt snopen när jag i "vilan" efter andra intervallet såg att pulsen låg på 203 slag/min. Jag som trodde min maxpuls låg på 200. Intressant. Nå, jag kämpade mig igenom de 5 intervallerna, där den sista 400-wattaren var lite jobbig men långtifrån omöjlig.
Jag avslutade sedan med 20 minuters nedvarvning som jag från början hade tänkt ha på samma effekter som "uppvärmningen", men jag nöjde mig med 40 W lägre nivåer. Även här blev det högre pulsvärden än tänkt då jag snittade över 180 och toppade på 193.
Totalt idag snittade jag 186 slag/min under 47 minuter. Jag var över 180 i knappt 39 minuter - och det kändes bra!

Som summering kan jag väl säga att det verkar som hjärta och lungor hänger med bra för den effekt jag klarar av att leverera i dagsläget. Målet över vintern får bli att höja den effekten och att då se till att jag klarar av att leverera den högre effekten lika förtjänstfullt. Ett problem är att jag inte har högre nivå än 400 W på crosstrainern, så jag kan inte träna på högre nivå. Och vi har tappat bort kalibreringsmåttet till testcykeln, så jag har ingen aning om hur bra effektsiffrorna stämmer på den. Nåja - om jag kör mina intervallpass på 400W 2 gånger i veckan ett tag nu ska det nog ge resultat. Kör jag dom på lägre kadens, med lägre puls, kan det nog ge lite mer. Sedan får jag hitta andra sätt att lyfta styrkan i benen på ett sätt jag kan mäta. Kanske att vi går på gym någon gång i veckan i vinter. Men det får tiden utvisa.
Det bästa med dagens träning var i alla fall att det kändes riktigt kul och att den gamla vanliga tendensen att foten vill somna inte kom förrän i slutet av nedvarvningen. Det är ju lättare att träna om det inte tar emot :)

Nu har även Junior debuterat!

The Lindahlers

Igår kördes sista deltävlingen i Västgötacupen. Eftersom Cykelgalningen hade lyckats bärga segern i H50-klassen, ville jag gärna se prisutdelningen. Denna hölls i Hallby idag och föregicks av den traditionella avslutningsstafetten. Jag var rädd att det skulle kännas för långt med en timmes bilfärd bara för en prisutdelning, så jag föreslog för min bror att vi skulle ställa upp i stafetten tillsammans med våra söner. Detta tyckte alla var en rolig idé, så idag ställde vi upp mot 31 andra lag. Anders tog startsträckan, som visade sig bli 2 varv lång, sedan körde vi alla i tur och ordning, 1 varv i taget. Det var fantastiskt roligt men otroligt jobbigt.

En äkta Cykelgalning

En Cykelgalnings son

Det blev väldigt intensiva varv, då banan var endast 1,5 km lång. Pulsen hann aldrig upp för att matcha kroppens behov, så man körde på mjölksyra med blodsmak i munnen. Mellan varven hade man tid att vila, så när det var dags igen var pulsen i botten igen och musklerna fick göra vad dom kunde utan syre. Lyckligtvis var banan av rätt snäll karaktär, så det gick bra. Perfekt intervallträning. Ska bli intressant att se Anders pulskurva, för han bör ha hunnit upp i maxpuls på andra varvet.

En cykelgalnings brorson

En Cykelgalnings lillebror

Min käre son kom nog inte upp i några höga pulsvärden, men roligt hade han. Jag tror det precis rätt tävling att köra som första lopp. Nästa år hoppas jag vi kan åka iväg på ett par deltävlingar i Västgötacupen tillsammans. Fram till sommaruppehållet kan han fortfarande köra i nybörjarklassen - det kan vara bra så han får känna på ett par tävlingar där han har en chans mot motståndet. Efter sommaren, när han har blivit för gammal för nybörjarklassen, kan det bli svårare. Men vi får hoppas att våren 2013 blir lite varmare och torrare än årets vår, så kanske han kan få lite styrka i benen.
Han trampade på bra idag i alla fall!


Mina Garmindata och bansträckningen från idag:

Alternativ träning...

Nu börjar den mörka årstiden komma smygande. Är himlen molnig är det inte ett dugg lockande att ge sig ut i skogen kl 6 på kvällen. Därför avstod jag från MTB-träning idag och tog i stället en liten löptur. Det kommer väl att vara så framöver nu - löpning, Crosstrainer m.m. under veckorna och möjligen lite MTB på helgerna. Känns tungt - börjar redan längta lite till våren. Bara drygt ett halvår kvar...

Nej, nu ska jag inte vara dyster. Dags att börja planera vinterns träning, kanske försöka lägga upp ett program med klara mål? Jag vet ju att jag till nästa säsong vill ha mer kraft - konditionen känns däremot inte som ett problem.

Så, hur ska man tänka då? Jag kan börja med några olika varianter:
- Intervallpass Crosstrainer. För benstyrka. Finns bra program.
- Styrketräning med bl.a. jägarvila, utfall, plankan. För styrka i ben och bål.
- "Distanspass" Crosstrainer - längre pass med variation i styrka men inga jättehöga toppar. Finns bra program med lite variation. För att upprätthålla kondition.
- Löpning - kondition och styrka.
- Tja - får se vad jag kommer fram till mer. Det lär väl bli variationer i styrka och tid, liksom kombinationer. Om det blir bra bör jag kunna köra högre effekter i februari/mars än nu i oktober. Men det får vi se.
Dagens löppass:

Underbar helg!

Denna helgen har verkligen varit bra. Igår förmiddags åkte familjens damer till Gällstad för en liten inköpsrunda, då tog jag med mig Junior på en tur i skogen. Vi åkte till min favoritbacke, som jag förra året kallade rot- och teknikbacke. I år känns den inte lika svår, men för en 10-åring som bara precis passerat nybörjarstadiet är den en rejäl utmaning. Döm om min förvåning när han tog den stadigt och fint nerför. Uppför var en annan femma, men tids nog ska han nog klara den.
Idag fick jag chansen att åka ut själv, det blev en tripp till Bjöbobacken. Hade oflyt med greppet idag - kanske delvis för att jag fyllt på lite mer luft - och gick bet på berget vid alla försök. Trots det är jag nöjd med turen. Det var dock lite sent att sticka ut vid kl 18 - det var väldigt skumt och lurigt i skogen framåt slutet. Det märks tyvärr att vi närmar oss slutet på sommartiden.
Dagens karta och puls:

En härlig träningsstund med Ymer

Torsdagkväll och MTB-träning. Cyklade hem från jobbet vid 17-tiden, lastade cyklarna och klädde om, slängde i mig lite nötter och mjölk som energibank. Hade ätit en rätt bra lunch plus både en banan och en apelsin under dagen, så jag kände att det nog skulle gå bra. Iväg till musikskolan för upphämtning av sonen, som fick klä om innan vi åkte vidare. Stannade till vid Verktygsboden för inköp av nya glasögon, då mitt enda par försvann förra torsdagen. Köpte två par nu - ett till mig och ett till junior. När vi kom fram till Ymergården dök en av tränarna upp med mina glasögon. En av de andra killarna hade hittat dom någonstans och känt igen dom som mina. Härligt.
Ut på träning då - den lille mannen åkte med sina gelikar och jag hängde på i det lite tyngre gänget. Vi värmde upp med ett varv på Ymerrace-banan, fast åt andra hållet. Märkligt så obekant en bana kan vara bara man kör den åt ett annat håll! Jag hängde på Ludvig i början - han tog det väl lugnt, antar jag. Efter 1/3 av varvet insåg jag att det var lika bra att släppa honom om jag skulle orka resten av träningen. Jag väntade in Jocke i stället - den stackaren hade det inte så lätt med en misstänkt förkylning som gav honom uselt flås. Så vi körde lite "lugnare" och tog oss runt. Jag tog mig uppför alla backar utan stopp och ropade uppmuntrande till Jocke som hade det lite värre. Inte kul när luften inte räcker till, men han kämpade tappert.
När vi hade kommit runt hela varvet var det dags för intervaller. Uppför en halvlång gräsbacke som var lite brantare än en slakmota, sedan en kort brantare del innan man var uppe. Vi skulle ta i lite över toppen också, var instruktionen. Bra att träna på att inte slå av innan man fått upp lite fart på utförsrullet. Första varvet blev det lite köbildning, så det blev inget riktigt intervall av det. Fick träna på omkörning i stället. Andra och tredje varven kändes bra, hade en yngling(H30, tror jag) framför mig som jag knappade in på i slutet av backen. Sista varvet lät han mig ligga före, vet inte om han ville ha nå'n att jaga eller om han inte gillade att ha mig bakom. Följden blev i alla fall att jag lyckades pressa mig att fortsätta trycka på över krönet, men det var mina sista krafter jag tog till. Hade jag hunnit äta en riktig måltid före träningen hade den nog kommit upp där på krönet...
Efter dessa 4 intervaller rullade vi ner till startplatsen för lite stafett. 3 varv skulle vi köra. Jag startade mot Ludvig och 12-årige Carl. Ludvig försvann som ett möte, Carl var lite snabbare än mig, jag fick kämpa för att komma om honom senare på varvet. 2:a varvet var han också lite snabbare, sedan stannade jag bakom honom hela varvet. 3:e varvet tappade jag i starten då jag inte lyckades klicka i, så jag fick kämpa för att komma ikapp Carl. Kanske var han inte beredd sedan, för jag tog honom rätt lätt i en ytterkurva. Spurtade lite nerför och var sedan i mål härligt mör.
En riktigt kul träning, helt enkelt!
Puls och karta:

Ibland blir det inte som man tänkt...

Idag var det dags för träning med Ymer igen. Efter tisdagens långpass kände jag att det nog skulle räcka bra med att hålla junior sällskap på nybörjarträningen. Han har haft lite problem med att kedjan hoppar av från minsta kransen, så jag ville vara med och hjälpa honom lägga på den om det hände, och också se under vilka förhållanden det inträffade för att om möjligt kunna lista ut varför det sker.
Så långt resonemanget. Hela dagen idag var vädret väldigt omväxlande, så jag var beredd på att det kanske inte skulle bli någon träning. När det sedan dök upp en lite lurig grej på jobbet som drog ut lite på tiden började jag tveka lite till. Cyklade i alla fall hemåt i tid så jag kunde hunnit lasta bilen, klä om och åka upp. När jag öppnar dörren sitter sonen i pyjamas och är inte ett dugg åksugen. Jag känner träningsvärken i mina lår och tänker att "OK, lika bra".
En kvart senare har junior hunnit ångra sig, kommit på att han missar hoppträningen som skulle varit idag, gråtit över det och gått upp och lagt sig i ilskan. Han kom ner igen när maten var kvar, men det var väl rätt tydligt att det var rätt beslut att inte cykla idag. Mina lår är också nöjda med det beslutet...
Vi kör igen nästa vecka. Helgen blir cykelfri, så nästa pass blir distans på tisdag - om vädret tillåter - och nybörjarträning på torsdag.

Distanspass

Ikväll var vädret fint och jag var ute i tid, så jag cyklade upp till Ymergården för träningen. Tog det lite smålugnt för att inte vara för trött under själva träningen - man vet ju inte riktigt vad det kommer att bli för träning innan man är där. Idag blev det en rejäl sväng, bort till Kransmossen och vidare söderut. Vi var en rätt stor grupp med lite spridning i tempo, så det fanns goda möjligheter att variera sin ansträningn hur man ville. Det var kul. Åkte hemifrån kvart över 5 och var hemma igen tio över 8. På hemvägen fick jag sällskap av Lars som bor bara ett stenkast från mig. Han var billös idag, så han hade också cyklat upp. Då han är infödd Boråsare kunde han lite fler vägar än jag och kunde därmed visa på en betydligt lugnare hemväg. Pulskurvan idag är betydligt mer varierad än normalt, med många dippar och ett lägre snitt än vanligt. Ändå känns det ordentligt i benen nu. Jag är ju inte van vid att cykla mer än en timme i taget, så dagens pass på 3 timmar kommer nog märkas i morgon. Härligt! bara inte knäet protesterar - det kändes lite lurigt ett par gånger idag men jag tror det klarade sig. Vi får se i morgon.
Garmin-data:

Snabbt värre...

Vädret var helt underbart idag. Efter listspikning, gräsklippning och -krattning grenslade jag min ädla aluminiumspringare och trampade upp till I15. Tänkte se om jag kunde knäcka mitt rekord runt 5km-banan. Började medurs - åt det hållet blir motluten långa och sega, nedförsbackarna branta men korta. Brukar vara jobbigt och ge lite lägre snittfart än andra hållet. Började åt det hållet för att slippa slakmotan när jag var trött. Det funkade bra - slakmotan kändes riktigt bra, trots att det var lite motigt i början. När varvet var slut tog jag ett par klunkar vatten och vände. Åt andra hållet ska det alltså gå snabbare eftersom backarna är kortare - enligt mitt tidigare resonemang. Döm om min förvåning när jag upptäckte hur långa motluten var även åt detta håll. Det hjälpte inte att jag fick upp ett grymt flyt i nerförsbackarna på slutet, varvet tog 20 sekunder längre tid. Det blev förvisso rekord åt båda hållen - 21,7 rep. 21,3 i snittfart - men jag hade som sagt räknat med att varv 2 skulle vara snabbare. Hade lite dåligt klipp i benen idag. Men det kvittar, jag hade som vanligt alldeles underbart kul i skogen. Siffror och karta som vanligt:

Livet leker!

I tisdags åkte jag upp till Ymergården för en träning med klubben. Jag hade inte tid att cykla dit så jag tog bilen. Det visade sig vara ett lyckat drag - efter 4 minuters cykling skulle jag upp jämsides med Amanda och kommentera hennes cykel. I kanten där jag då körde låg en sten, som jag bara hann lyfta framhjulet över. Pang, så var bakhjulet tomt på luft. Det blev 10 minuters promenad tillbaka. Tänk om jag hade cyklat dit - hur skulle jag då kommit hem?
Onsdagen var jag ledig, så jag lagade punkan och stack ut på en tur. Upp till Ymergården, ett varv på tävlingsslingan och sedan hemåt. Halvvägs hem släppte ena lagningen och vips var däcket tomt igen. Det blev 26 minuters promenad denna gången, till Sportson där dom var vänliga nog att låta mig köpa en ny slang på krita,så jag bytte slang utanför butiken och cyklade hem. Åkte dit lite senare och betalade.
Idag var det så dags för träning med Ymer igen. Vi värmde upp med ett varv på banan, därefter skulle vi köra 30/30-intervaller i 10 minuter, vila 5 och sedan 10 minuter 30/30 igen. Jag började rätt hårt med uppvärmningen och satsade stenhårt i början av intervallträningen. Blev dock lite rädd när bakändan slingrade som om jag hade punktering i en snabb nedförsbacke, så jag slog av på takten. Rullade till viloplatsen och väntade in dom andra. Fick låna en pump och tryckte i lite mer luft bak, så gick det lite bättre sedan. Lite svårt med intervallen bara, då det var svårt att höra tränarens kommandon när man trampade iväg långt framför alla andra, så jag tappade trycket lite ett tag. Totalt sett blev det dock ett rätt bra pass och jag hade fantastiskt roligt. Ser redan fram emot nästa pass på tisdag, hoppas kanske klämma in ett pass på I15 med Jocke i helgen - om han har repat sig efter sin vurpa.
Dagens puls- och GPS-info:

Inspirerad

Efter att ha sett damerna göra upp om de olympiska MTB-medaljerna, kände jag mig idag sugen på en liten tur i skogen. Jag hade tidigare på dagen försökt få med hustrun och sonen på en tur upp till Kyperedssjön. Jag hade hittat en tänkbar väg på kartan jag köpte vid Linnémarschen i våras. Kan de gå den på Linnémarschen kan vi nog cykla den, tänkte jag. Nu blev det inget med familjeutflykten, men framåt kvällen kände jag att jag var tvungen att ta en sväng ut i skogen. Det hade krupit i kroppen ända sedan Startskottet gick i Hadley Farm, så jag tänkte jag kunde testa vägen upp till sjön. Det var tur att jag inte tog med familjen - en snittfart på drygt 10 km/h säger det mesta! Jag började ta i uppför backen från Haléns. men då kändes det lite i högerknäet, så resten av turen gick i lugnt tempo. Inga fler känningar, ska bli intressant att se hur det är i morgon. Men jag hade kul, det var skönt att vara ute en stund.
Rutt- och pulsdata här:

Höstpremiär med Ymer

Som ett säkert tecken på att sommaren börjar närma sig slutet(om den överhuvudtaget började i år...) var det ikväll säsongspremiär på MTB-träningen med Ymer. Tränare Lena hade lagt info om det på hemsidan i förra veckan och jag hade postat en länk till den infon på Facebook. Ändå var vi konstigt nog bara 4 pers idag - förutom mig och Lena var det Amanda(17 år), dagen till ära på lånad cykel, och Jonatan(12 år). Att vi inte var fler kan nog till viss del tillskrivas vädret - det hade regnat hela dagen, men eftersom jag hade kladdat på Facebook kände jag mig tvungen att åka dit. Det ångrade jag verkligen inte! Visst föll det lite regn emellanåt och visst blev vi och cyklarna grymt skitiga, men det var ändå sååå himla kul. Jonatan körde först, jag hängde på, damerna kom sedan. Jonatan hade ett imponerande tempo nerför, däremot märktes det i motluten att jag än så länge har ett övertag. Den allra tydligaste skillnaden kom dock när det blev lite tajt och trixigt mellan stenar eller över en metallspång - där blev jag snabbt efter för att jag är feg. Behöver mer träning, helt enkelt. Därför ska jag försöka vara med på så många träningar jag kan i höst.
Totalt sett en riktigt trevlig kväll med lagom sparring. Ser redan fram emot nästa sväng.
Puls- och GPS-data här:

Tillräckligt bra väder!

Idag har det varit lite kallt och mulet, men emellanåt har solen tittat fram. Efter lunch var det faktiskt så skönt att vi gick ner till sjön och tog ett bad. Jag tog mig en tur tvärsöver "pölen" och tillbaka - 2x100m blev det. Sonen badade lite längre, medan jag låg och torkade i den hastigt försvinnande solen. Så småningom tröttnade han och vi gick hem.
Lite senare på kvällen fick jag chansen att ta en cykeltur. Det var dock inte förrän vid halv 8, så jag ville inte köra för mycket i mörka skogen. Det blev därför en tur på mestadels grus upp till Ymergården och tillbaka. Mysigt. Garmin-data här:

En fråga om inställning

I onsdags var jag ute på en småhård träningstur - se föregående blogginlägg - och var nöjd med att det genomlöpte utan knäsmärtor. Desto ledsnare var jag igår morse när jag cyklade till jobbet med känslan av en instucken kniv i höger knä. Vägen hem var inte bättre - jag drog faktiskt en liten suck av lättnad när jag såg svärmor gåendes i backen så jag fick en anledning att kliva av cykeln.
Ska det behöva vara såhär? Ska jag ha denna smärta efter träning i fortsättningen? Jag har tidigare läst om knäsmärtor och felinställda cykelsadlar, och vet ju att jag har pendlarcykelns sadelhöjd lägre för att känna mig lite säkrare på vintern. Jag såg igår ytterligare ett sådant fall på Funbeat och mindes då att jag har höjt sadeln på skogscykeln sedan första gången jag fick knäsmärtorna - lite mer för varje gång jag varit ute. För varje gång har det känts bättre när jag har tränat, men dagen efter på väg till jobbet har ändå varit smärtsam. Därför höjde jag igår sadeln på pendlarhojen till nästan samma höjd som på skogscykeln. Idag kändes det INGET i knät, inte ens när jag tog i för att hålla farten uppe uppför sista backen mot stadshuset. Kanske jag har en lösning här?

Jag tror nog att det är bra om jag tar det försiktigt ett tag till och inte kör långa träningsturer, men kanske jag kan våga köra mer än en tur i veckan igen. Jag får se. Nu är det en upptagen helg på gång, så det är nog inte aktuellt med någon cykling förrän tidigast på måndag, men om jag tränar då och sedan igen på torsdag så bör jag på fredagen ha en bra idé om hur det har gått.

Det känns hoppfullt just nu i alla fall!

Inspirerande galning

I måndags var jag i Slotttsskogen och såg min bror cykla till sig en 6:e plats i MTB-SM, i "Cross Country"(förkortas XCO, där O står för Olympic". Denna gren innebär cykling på mestadels skogsstigar i varierande terräng. I Slottskogen finns det en kulle på var sida om löparbanan, där hade man kört upp stigar kors och tvärs, upp och ner för backarna. Västra sidan var lite lugnare, mjukare sträckning, medan östra sidan var grym. Jag gick runt där och kollade lite och hade nästan svårt att gå uppför på vissa ställen. Där cyklade min duktige bror överallt, i 6 varv. Ja - han missade någon gång och fick springa lite, men det räknas inte. Jag är väldigt imponerad av hans prestation.
Idag kördes en annan gren, XCE, där E står för Eliminering. Denna tävlingsform påminner om skidornas sprint och innebär alltså fullt ös i ett par minuter i varje heat, där det handlar om att placera sig tillräckligt bra för att gå vidare till final. Brodern var 3:a av 8 i kvalet och fick därmed köra final, där han körde in på en 2:a plats! Helt otroligt bra.
Inspirerad av denna insats tog jag mig en tur i skogen idag. Diverse pyssel och mys med familjen gjorde att jag kom ut på turen sent på kvällen, det fick därför bli en lite kortare tur på 45 min. Det var som vanligt en underbart trevlig tur, och bäst av allt: det gjorde inte ett dugg ont i knät. Känns mycket lovande. Nu blir det 2 dagar jobbpendling, följt av en helg utan cykling, sedan hoppas jag få till en sväng på tisdag igen. Dagens tur finns på Garmin:

Försiktig träning med lätta problem

I lördags var jag ju ute med vännen Calle på en alldeles underbart rolig tur i skogen. Under vissa delar av den turen kände jag lite smärta i högerknät. Inget som hindrade mig, det kändes bara lite ont som en nerv som blev lite klämd. Kände sedan av det när jag cyklade till och från jobbet måndag och tisdag, så när jag igår skulle ut på ett pass tänkte jag det var bäst att ta det lite försiktigt. Jag ville ändå veta hur lång tid det tar att köra upp till Ymergården så jag kan planera kvällarna och slipper ta bilen till tisdagsträningarna i höst, så jag tyckte det verkade som en lagom "mjuk" tur. Det var dock en hel del uppförsbackar ändå, och i varje motlut gjorde det ont. Så direkt det lutade lite grand sjönk farten till nästan ingenting och jag fick dra runt på bara vänsterbenet. I brantaste backarna nära Ymergården var det som en kniv skar i högerbenet om jag försökte ta i. Inte den skönaste upplevelsen direkt.
Idag när jag cyklade till och från jobbet var det i alla fall inte värre än samma tur igår, så det verkar inte som jag förvärrade situationen. Kan kanske ändå vara läge att vänta ett par dagar innan nästa cykeltur, så nästa träning blir väl ett pass löpning i stället.
Infon från Garmin här:

Hurra! Äntligen!

Efter 10 dagars semester i Rom skulle jag i tisdags ut på min första "riktiga" MTB-tur på 2 veckor. Efter 8 minuter trampade jag av kedjan. Ridå! Kom hem precis i tid för att hinna köpa en ny kedja på Henrikssons. På onsdagen skulle jag försöka igen - det gick ju sådär...att kedjan gick av berodde bl.a. på att den var väldigt sliten, något som visade sig även gälla kassetten(bakre drevsamlingen), så kedjan kuggade över direkt jag började trampa. Bara att vända hem igen och ta en ny tur till Henrikssons. Torsdag-fredag var vi iväg till Vimmerby och kollade bl.a. in Astrid Lindgrens Värld, så nästa chans till MTB-träning var idag. Det gick riktigt bra. Vi skulle på grillning hos Annette och Calle i Rydboholm, Calle kom med det utmärkta förslaget att vi skulle ladda upp med en tur i skogen före. Så kl 15:45 trampade jag iväg mot I15 för vidare tur mot Rydboholm. Eftersom jag var lite sen mötte Calle upp tidigare än vid den avtalade mötesplatsen, sedan visade han vägen på härligt blöta stigar i en timme och en kvart. Så fantastiskt mycket roligare det är att vara 2 i skogen än att köra själv. Vi var ganska jämnstarka, så det var ingen som behövde hålla igen eller vänta särskilt mycket - vi hade bara riktigt kul. Det blir definitivt repris på det. Nästa gång är det väl min tur att visa vägen. Här är Garmin-infon:

Ännu en sväng i skogen :)

Ikväll skulle Ymer-gänget åka till Slottskogen och träna på SM-banan. Jag kände inte riktigt för det, så jag tog en tur här hemma tidigare på dagen. Stack ut strax efter kl 15 och öppnade rätt hårt. Det kändes bra, så jag fortsatte hårt. Efter 7,5 km testade jag lite nya spår, bla med en låååång spång som jag klarade galant. Kom en till lite senare som också gick bra. Gäller bara att komma upp på dom. Jag är inte rädd för dom längre i alla fall. Efter en stunds körning på de nya spåren - såg ut att vara en enduro-slinga - blev spåret plötsligt bekant. Det var ett av DH-spåren i Björbobacken. Efter det blev det klättring på gamla bekanta backar bort mot Almenäs. När jag kom runt till foten av slalombacken funderade jag på en sväng upp, men tyckte inte det behövdes idag. Jag ska nog få lite mer kraft i benen igen först.
Summering: ett bra pass på lite under 1½ timme, som kändes bra hela tiden. Tror nog jag ska komma i bra form ganska snabbt igen.

Tur med vädret!

Var uppe och kollade på Ymerracet(IK Ymer's MTB-tävling) en stund under lördagen. Var ju tvungen att se hur det gick för "cykelgalningen". Jodå, han skötte sig riktigt bra idag. Se bara så'n kontroll han har på bilden. En fin andraplats körde han in på. Bra kört!

Äntligen!

Idag har jag äntligen tränat MTB igen, för första gången på drygt 3 veckor. Sedan jag senast tränade MTB den 20/5 och sprang en halvtimma den 22/5, har jag inte kunnat träna någonting p.g.a. en j-a tröttsam förkylning. Jag har väntat och väntat på att det onda i halsen skulle försvinna och äntligen var jag idag frisk nog. Egentligen fanns hälsan redan igår, men jag ville hellre träna med klubben idag än köra ett ensampass igår. Sagt och gjort!
Dagens pass gick på banorna vi röjde för förra måndagen. Efter det dåliga vädret senaste veckan med en del regn (inte jättemycket, men ändå) var jag lite osäker på hur smutsig man skulle bli, men det visade sig helt ogrundat. Banan är inte alls särskilt blöt, det är väl egentligen bara en av uppförsbackarna på 5km-slingan som är lite lerig men inget som ska ge upphov till några problem för de tävlande. Jag klickade ur där, men det berodde på att jag var rätt trött och hjärnan inte fungerade riktigt som den skulle. Det kändes att jag inte hade tränat på 3 veckor. Kolla in min pulskurva på Garmin, det ser nästan ut som jag har kört race. Då ska ni veta att jag större delen av tiden satt och tyckte det gick sakta för jag inte orkade ta i. På Garmin kan man också se hur banan går - lite stökigt men det får duga. Tyvärr funkade inte auto-varven. Hade tänkt dela upp det bättre för hand men det blev för sent på kvällen.

Statusrapport om näs-situationen

Var uppe på sjukhuset idag, på Öron/Näsa/Hals. Dom kände i och på näsan, tittade i och på näsan, kände lite till i och på näsan, tittade lite till i och på näsan. Därefter konstaterade dom att om något är skadat handlar det bara om de mjuka delarna. Näsbenet är oskadat. Snedheten är såpass liten att inte ens de som känner mig tänker på den. Jag hade nog inte ens reagerat själv om det inte var för att jag tyckte glasögonen satt på sned i onsdags kväll. Då inget annat är skadat och jag andas obehindrat, finns det inte så mycket som går att göra. Dessutom vill man i så fall vänta minst 5 dagar så ev. svullnad går ner. Jag fick därför en tid för återbesök på tisdag. Har näsan rätat ut sig innan dess kan jag ringa och avboka.
Jag är inte överraskad. Det är som sagt en vädligt liten snedhet, men jag är ändå säker på att näsan inte såg sådan ut innan. Fast vem vet - kanske har det alltid varit så utan att jag har tänkt på det? Så har jag bara sett det nu för att det gick som det gjorde i onsdags? Jag har ingen aning, men det är inte jätteviktigt. Antingen rättar det till sig, eller så gör det inte det. Jag har i alla fall fått det undersökt. Hade ju varit rätt dumt att inte kolla.

Orienteringsproblem...

Var igår på besök hos en av hustruns kolleger. Vi hade en fantastisk kväll ute på landet med grillning, volleyboll och slutligen lite musicerande. Precis i början på volleybollen slängde jag mig efter en boll och lyckades då sätta näsan i höftbenet på en 8-åring som sprang mot samma boll. Det gjorde duktigt ont och jag hörde ett lite konstigt krasande ljud.
Eftersom inget blodvite uppstod fäste jag inte mer vikt vid händelsen förrän jag efter hemkomsten stod och borstade tänderna. - Oj, glasögonen sitter snett, var min första tanke. Vid närmare kontroll visade det sig att överkanten på bågarna var i perfekt linje med ögonbrynen. - Hmmm, konstigt. Vad är det då som är fel? Efter lite vickande hit och dit på glasögonen kom jag på att det var nästippen som pekade lätt åt höger.
Så idag får jag inte gå dit näsan pekar, för då går jag i cirkel!

Banbygge på Ymer

Igår kväll var vi ett gäng som röjde banan för Ymerracet 16/6. En trevlig stund med mysigt gäng. Banan blir fin, bara förkylningen släpper ska jag försöka få ett par svängar på den. Tyvärr kommer jag inte kunna vara med på tävlingen - varken som aktiv eller funktionär - men banan ser fin ut.
Förkylningen, ja - inget rött i näsan längre men lite ont i halsen nu i stället. Hoppas det betyder att det utvecklas och att jag snart ska bli frisk igen. Jag vill ju ut och cykla!!!

Och vi väntar ännu...

Inte vågade jag cykla i helgen inte. Allt jag snöt och snörvlade fram igår morse var blodrött. Den där förkylningen/influensan (vad det nu är) håller ett hårt grepp om mig. Idag känns det dock lite bättre och är inte rött i pappret, så kanske jag är på rätt väg. Det är väl bara att ta det lugnt och se hur det går. Det kliar dock ordentligt i cykelnerven nu. Prognosen för lördag på yr.no säger 18 grader och halvsoligt - tänk om jag kunde vara frisk nog för ett pass då! Hoppas hoppas...

Snart...

Som misstänkt blev det inget av träningen igår, men nu känner jag att jag är på bättringsvägen. Kanske att det kan bli en försiktig sväng någon dag i helgen. Hoppas, hoppas!

Fortsatt träningsfritt

Börjar kännas trist det här. Senaste träningspasset var löpträning förra tisdagen. 11 dagar sedan senaste MTB-träningen. Blir förmodligen inget ikväll heller. Sonen har avslutning på killkören och det finns nog risk att det drar ut för länge på tiden för att vi ska hinna upp till Ymergården. Jag är inte helt i form heller, så det passar väl rätt bra att ta det lugnt.

Som jag nämnde senaste inlägget har jag haft ont i halsen. I lördags utvecklades det till att även beröra magen. Jag fick väldigt bråttom hem från speedwayen på Ullevi och fick sedan hoppa över Cheer-poängberäkningen på söndagen. Lyckligtvis fanns det folk som kunde ta över. I tisdags drabbades både fru och dotter av samma effekt i magen, hustrun är fortfarande inte i ordning. Dom två har dock inte kräkts, men illa har dom verkligen mått. Jobbig influensa vi har. Jag snyter blodblandat på morgnarna och magen känns orolig emellanåt. Så cyklingen får vänta ett tag till, tyvärr.
Men OM vädret är fint ikväll, och OM körens avslutning ser ut att bli färdig tidigt, så kanske jag åker upp med grabben ändå. Jag kan cykla runt med nybörjarna - det blir en mjuk återstart på tränandet och kansake en puff i rätt riktning för kroppen så den här skiten äntligen försvinner.

Träna? När då?

Jag hade gärna tränat MTB med min son idag men verkligheten vill tyvärr något annat. Kulturskolans kör, som den lille mannen är med i, har uppvisning i Borås City. Där gick torsdagkvällen.
Fredag kväll: förberedelser för RM i Cheerleading som vi i MFC arrangerar i Boråshallen lördag-söndag.
Lördag: RM i Cheerleading från morgon till kl 17, därefter till Göteborg för att se världens tuffaste speedwayåkare göra upp i FIM Swedish Speedway GP. Denna kvällsaktivitet är värd att missa träning för.
Söndag: RM i Cheerleading hela dagen med bortplockning fram till sena kvällen. Blir m.a.o. ingen tid till träning på hela helgen. Lika bra då jag har ett duktigt svidande svalg just nu. Förhoppningsvis hinner det läka ut till måndag, så kan jag ta en repa i skogen när junior tränar fotboll - om inte det kommer nå't annat i vägen...

Löpträning - nödvändigt ont

Igår kväll var det dags igen för idrottsskola. För sista gången var sonen och prövade friidrott i Ryahallen. Jag tog tillfället i akt att ta en löptur på Rya Åsar. Samma upplägg som förra veckan - omväxlande 5 min löpning, 2 min gång. Det blev en extraminut löpning på slutet igår eftersom jag tydligen har svårt med matematiken och började springa en minut för tidigt i sista intervallet. Det lär väl inte ha gjort så mycket.
Det var tungt att komma igång igår - efter ett par minuter av första intervallet kändes det som vadmusklerna hade dragit ihop sig i små knutar, dessutom gjorde det ont i ena knät när jag satte i foten. Jag lyckades dock komma på hur jag skulle springa för att knät inte skulle göra ont, och vaderna knöt upp sig i andra intervallet. Därifrån gick det rätt bra att springa, även om det inte gick särskilt fort. Sista intervallet prövade jag på att förlänga steget lite och det kändes rätt OK. Ska jag göra det mer generellt får jag nog se till att hålla mig på lite mer plan mark. Nästa löpning tar jag nog ett par varv runt Kolbränningen i stället - det är helt plant så där ska jag kanske kunna pröva på att återta mitt gamla löpsteg. Kanske att vaderna trivs bättre om dom slipper massa backar också.

Vältränad men ändå träningsvärk

Visst är det lustigt. Jag har cyklat i skogen i 2 år nu, i snitt en timme per gång, 2 gånger per vecka. Jag har gått ner från knappt 90 kg till drygt 75 kg och känner mig i allmänt bra skick. Ändå har jag nu, 3 dagar efter ynka 4 km löpning, träningsvärk i ljumskarna. Tänk att det kan vara sådan skillnad på löpning och cykling. Tycker ändå man använder ljumskarna i cyklingen, men tydligen inte på samma vis. Det är tydligt att löpningen behövs. Jag får väl se om jag kan få lite kontinuitet i löpandet - jag vill ju inte att det ska ske på bekostnad av cyklingen. Tiden får utvisa hur jag klarar den balansen. Nu är det dock åter till arbetet - jag är en av blott 3 på plats idag. Inte många på plats i övrigt inom Borås Stad verkar det som, så det är rätt lugnt...

Man kan visst springa också...

Idag var det dags för idrottsskola igen. Iväg med sonen till Ryahallen för en timmes friidrott med IK Ymer. Under tiden prövade jag på ett litet löparpass. Med tanke på att mitt senaste pass var i vintras (det där träningspasset som inleddes med mördarstyrketräning och följdes av en veckas träningsvärk) tog jag det försiktigt. Sprang 5 min, gick 2 om vartannat i totalt 35 minuter. Det kändes förvånansvärt bra. Visst - det sprängde emellanåt i bröstet och kändes som jag inte hade någon kondition alls, men det vet jag ju att jag har. Det är bara det där med löpning som kroppen har glömt vad det är. För drygt 10 år sedan kunde jag springa 5 km på 22-23 min, dvs ett snitt-tempo på 4:30 min/km. Idag var snittet på löpintervallen betydligt beskedligare 6:03 min/km. 1:30 per km i skillnad - mitt mer löptränade jag hade alltså varvat det nuvarande jaget på 3 km! Å andra sidan hade nog det löptränade jaget inte hängt med så länge på en MTB i skogen...

Jag tror jag ska fortsätta varva in lite löpning i träningsmängden - bara inte jag får ont i några knän efter detta passet. Går allt bra kanske jag tar en löprunda igen om en vecka eller nå't åt det hållet.

Nästa tisdag är sista gången på idrottsskolan - någonsin. Känns rätt skönt. Tror nästan jag ska ta med mig kameran och ta lite bilder. Sedan är tisdagarna fria - kanhända jag får möjlighet att träna MTB med Ymers elit- och juniorcyklister då, det vore definitivt kul att få göra igen.
Dagens pass:

Man tager vad man haver...

Den senaste veckan har det inte blivit något tränat. Måndag och tisdag blev det kvalitetstid med hustrun i stället, onsdag hände inget alls och torsdag regnade bort så det blev bara städning. Detta gick inte för sig, så ikväll var det dags för lite bot och bättring. Jag gick ner i källaren, satte upp laptopen så jag kunde se repris på världscuptävlingen i XC som gick i Houffalize, Belgien, den 15/4. Se'n drog jag igång med ett pass på crosstrainern. Jag ville se om jag kunde orka intervallprogrammet på högre last och med längre intervall. Det gick bra - jag förlängde passen från 1½ till 2 min och höjde lasten från 320 till 360W. Jag blev dock lite besviken att det inte var svårare. Missförstå mig rätt - det var stor skillnad mot 320W - men jag tror att 2 minintervallen gav för lång vila emellan. Som det var nu kom pulsen inte högre än strax under 190 på sista passet - jag hade räknat med att toppa på 200. Men det kan bero på att jag körde lite för sakta - hade bara en kadens runt 70 i intervallen. tror jag kan få ut ännu lite mer om jag går ner till 1½ min-intervall och ser till att köra på högre kadens - åtminstone se till att ligga över 80. Då ska det nog bli riktigt plågsamt att hålla ut alla 5 passen :)
Nåja - det blev ett rätt bra pass ändå. Totalt 50 min, pulskurvan blev såhär:

-Förresten, har ni sett Alexandra Engens utklassningsseger i XC-sprint i Värsldscupen idag? Helt makalös. Gå till http://live.redbull.tv/events/66/uci-novemesto-xce/, klicka på "Watch again on demand" uppe till höger. Alexandras final börjar strax efter 1:16:44 och är slut vid 1:20. Kolla in det, det är sevärt!

Dåligt ös...

Jag har varit lite dålig på att uppdatera här senaste dagarna, det beror delvis på att jag inte har tränat så mycket. Jag fick till två varv på 5km-slingan vid I15 i lördags, det gick väldigt bra och kan studeras nedan.

I måndags hade sonen fotbollsträning och jag hade tänkt ta mig en tur i skogen. Det blev en tur, men jag hade med kära hustrun så det blev lite lugnare tempo. Det får man ta om man vill lära upp familjen så vi alla kan köra ut tillsammans i sommar. Igår hade sonen idrottsskola - friidrott med Ymer i Ryahallen - så jag hade lite funderingar på att ta med mig min Cube och köra upp i Björbobacken ett par svängar. Det visade sig dock att hustrun inte tänkte jobba så länge denna dag, varvid min tänkta träning i stället blev en gemensam promenad i skogen. Jag gjorde två 1-minuterslöpningar i brata motlut i alla fall, för att få upp pulsen lite och ge benen en liten chock...

Nu sitter jag här och hör regnet mot rutan och känner hur humöret går neråt. Hade verkligen behövt den där kicken som brukar sitta i dagen efter en ordentlig genomkörare. Och inte blir det nå'n träning ikväll, bara en svängom med dammsugaren. I morgon är det MTB-träning med Ymer, får se om jag får med junior i 11 grader och regn...

På lördag är det SM i cheer leading här i Borås, då sitter undertecknad i sekretariatet - med hörselproppar. Söndag ska bli soligt, då ska jag försöka få till en träningsrunda. Längtar redan.

Lite cykellek

Idag fick jag med junior på MTB-träningen. Jag lovade att vara med i hans grupp, det ville han gärna. Det passade mig rätt bra att göra så idag, eftersom jag inte direkt kände mig helt återställd efter tisdagens urladdning i Kvänum. I början gled jag runt långt bak i gruppen tillsammans med sonen, se'n gjorde jag ett mini-ryck för att se vad kroppen tyckte. Den var inte överförtjust...

Efter knappt en timma samlades hela gänget - nybörjare, juniorer, elitåkare, seniorer och motionärer. Anki delade in oss i lag, varpå vi körde lite "stafett". Då kunde jag inte låta bli att ta i lite - hornen kommer alldeles för fort i så'na lägen. Det blev snabbt mjölksyra och turboflås, men det kändes rätt gott efteråt - nästan som om jag fick blåst bort lite slagg ur musklerna. Fantastiskt mycket folk på träningen, flera nybörjare som visade riktigt gott gry. En underbar afton, helt enkelt.

Tävlingsdebuten avklarad!

Jaha, då var det gjort. På Kvänums knixiga rotbana begicks min MTB-tävlingsdebut. Det var en upplevelse, må jag säga!

Jag körde "uppvärmning" på banan vid 8:40. Körde först ett varv, men kom på att det kunde vara bra att se om det gick köra om nå'nstans, så jag tog ett varv till. Tyckte jag tog det ganska lugnt men tävlingsnerverna var nog redan med lite grand. Pulskurvan ser ut som ett träningspass - det var ju inte meningen. Nåv'l - jag kände mig inte särskilt trött efter de 20 minuterna. Tyvärr var det lite paus och väntan innan vi fick starta se'n, så då hann jag tappa ner pulsen till 100-strecket - något som störde mig innan start men som i verkligheten visade sig betyda - ingenting! I starten stod jag i 3:e led och behövde inte oroa mig över tempot - det var mer en fråga om att leta spår att komma förbi. Det fick bli ute i gräskanten. Körde nog om en 7-8 personer under startloopens första 600m. Se'n kom en uppförsbacke där jag lyckades slå trampan i en sten så foten slogs loss från trampan och bakhjulet studsade iväg i sidled. Jag klarade mig med ett par fotstudsningar men tappade 3-4 placeringar igen. det lät som någon bakom blev lidande av min studs - jag hörde lite metalliska ljud och några utrop. Sorry, gubbar - inget jag kunde hjälpa.

När vi kom till slutet av startloopen låg jag runt 10:e, in på singletracken lyckades jag klippa någon men se'n var det bara att haka på tåget. Tog chansen emellanåt och klippte någon men det var segt då en gentleman från H60-klassen hade hamnat som "Pace Karl" i spåret. Jag tog mig så småningom förbi alla vagnar i tåget och den äldre gentlemannen, se'n var det tomt framför mig. Jag matade på och efter en stund dök storebror upp i spåret och ropade att 3:an och 4:an var strax framför mig. Då hade jag nyss blivit omkörd av ett jehu, så jag tänkte att det var nog en av dom. Den andre såg jag ryggen på och kom närmre. Efter ett litet tag var han passerad och jag antog att jag låg runt 4:e. På 2:a varvet paserade jag en kille med hoppad kedja, gissade att han tillhörde tätgänget och räknade ner till en plats runt 3:e. Efter en stund brakade det till i skogen bakom mig och se'n försvann en ryggtavla, där rasade jag väl ner till 4:e igen. Se'n gick det rätt lugnt ett tag, hörde en kille som flåsade en bit bakom mig emellanåt men ut på sista varvet gav jag järnet ut i singletracken för att få lite lucka och det funkade. Tyvärr stod jag på näsan på toppen av banans längsta bergsklättring och killen bakom vädrade mogronluft igen. Jag försökte rycka och tyckte jag blev av med honom men mot slutet av varvet var han nära igen. Jag ökade lite på platten före sista uppförsbacken för att få fart, men när det började ta emot var det som nå'n hade slängt i ett ankare. Svisch så susade han förbi. Framme vid målet höll han på att köra ut på ett varv till, så hade jag haft lite mer ork när han hade kört om mig kunde jag nog spurtat om honom där. Men det spelar ingen roll - hade inte känts som en ärligt vunnen placering ändå. Nu kom han i mål 2 sek före mig och jag rullade in på 6:e plats med blodsmak i munnen.

Den uppmärksamme läsaren får kanske inte ihop det med placeringarna, men antagligen var killen med kedjan från en annan klass och killen som passerade mig var väl en annan som hade startat långt bak. Spelar mindre roll - jag är nöjd med min prestation. Pulskurvan visar att jag antagligen inte kunde gett mycket mer.

Det tog 2 minuter för pulsen att gå upp, sedan har jag i 29:26 legat över 190. Snittet över hela loppet ligger på 187 - 93,5% av min maxpuls, som jag även nådde i sista motlutet när jag hade blivit omåkt.

Vilar mig i form!

På tisdag är det dags för min första MTB-tävling. För att finslipa formen har jag hittills den veckan tränat på...ingenting! Senaste passet var för en vecka sedan. Helgen var tom på träning, tisdagen blev bara promenad eftersom det hände annat på annars lämplig träningstid. Idag ser det inte ut att bli något heller då hustrun uttryckt ett starkt önskemål om en lång promenad. Men det är väl inte fel att vila ibland.

Igår var jag ute hos min vän med alla verktygen igen. Denna gång var det vår lilla Micra som behövde ett generatorbyte. Den satt rätt bra till, så jag kunde nog klarat det på en halvdag eller lite till, men jag valde att ta lite hjälp. Efter en knapp halvtimma var den gamla generatorn ute, efter ytterligare drygt 20 minuter var den nya på plats. Funkade alldeles utmärkt.

Tack Anders - igen !!!

Inget igår...

Det blev ingen träning igår. Däremot blev det lite umgänge med familjen, en shoppingtur med fru och son, en promenad med hustrun och läxhjälp med dottern. Nästa chans till träning är MTB-träningen med Ymer på torsdag. Väderprognosen pekar inte på sol direkt, så det blir väl tveksamt om jag får med grabben. Får se hur det blir då. Vore kul att få lite tips innan min debut den 1:a maj. Ser lovande ut för den tävlingen,
väderprognos för Kvänum 1/5:

Träningsfri helg

Helgen har varit väldigt lugn. En halvtimmes promenad med hustrun i lördags är allt som hunnits med i träningsväg. Jag vilar mig i form för första maj...
I morgon är det tisdag vilket normalt sett innebär MTB-träning men då är det Idrottsskola för sonen. Friidrott med Ymer. Så jag får se om jag kan få till en sväng i skogen ikväll. I så fall tror jag det blir ett försök att hålla något som liknar tävlingstempo i en halvtimma. Antagligen uppvärmning bort till I15, följt av 2 varv runt 5km-spåret. Ska försöka hålla mig över 20 km/h i snittfart runt varvet i så fall. Med min nyförvärvade teknik i motluten tror jag det finns hopp om att klara detta. På torsdag hade jag hoppats få med junior till Ymergården för hans säsongspremiär, men väderprognosen lovar regn, så jag tror inte det blir något då heller. Synd.

Backträning med blandad framgång

Idag är det torsdag, vilket normalt sett betyder MTB-träning med Ymer för mig och sonen. Han har dock inte riktigt tänt på MTB-cyklingen ännu för i år - vill väl ha lite varmare - så han avstod. Då blev jag tvungen att vänta in hustruns hemkomst, vilket i sin tur ledde till att inte heller jag hann upp till Ymergården i tid. Kvart över 6 åkte jag i stället ut på en egen runda. Hade ingen riktigt plan när jag gav mig iväg och benen kändes inte särskilt pigga, men jag trampade ändå iväg uppåt Hestra och över till Rya Åsar. Eftersom det gick så segt tänkte jag att jag lika gärna kunde försöka mig på lite uppförsbackar, så jag svängde in på spåret som leder upp till baksidan av Björbobacken. Det blev stopp direkt. Normalt sett hade jag gått upp men nu blev jag lite sur och rullade ner och tog sats igen. Nu kom jag längre innan jag fick klicka ur, jag nöjde mig med det och tog ett par steg innan jag klickade i och trampade vidare. Lite längre upp blev det stopp igen och nu var varken hjärna eller hjärta inställda på att kämpa, så det blev urklickning och promenad en bit. Samma sak flera gånger på vägen upp. Hittade en stig ner från toppen med lite trånga ställen där jag fegade ur igen, men även ställen där jag vågade. Såg sedan en stig upp mot toppen igen, prövade en bit på den men den var nästan lodrät så efter att ha klättrat lite vände jag och rullade ner igen. Körde sedan runt till foten av slalombacken och tog en sväng uppför den. Kom hela vägen upp för första gången. Vände sedan neråt igen men när jag kom till vägen bort mot Rya Åsar vek jag av och började klättra igen. Här fick jag kämpa för att trotsa rösten som hela tiden ville få mig att sluta och vända om. Tog mig ändå upp och började sedan det härliga rullet ner mot Bredaredsvägen. Började nu bli lite sur på mig själv så när jag kom nerför alla backarna bestämde jag mig för att ändå lyssna på den där rösten och vände således - och tvingade den late jäkeln att kämpa uppför de där backarna som var så härliga att åka nerför nyss. Nu hade han fattat att det var inte lönt att klaga och höll tyst. När jag var tillbaka vid foten av skidbacken började jag rulla hemåt men på något lustigt vis blev det så att varje gång stigen delade sig lyckades jag välja den stig som gick uppåt igen, så efter en go slitstund var jag uppe på ryssby klint. Fin utsikt! Stannade inte och njöt av den utan rullade nerför mot Hestra. Väl där blev det ännu en liten avstickare till skogen vid Byttorps IP och lite backar igen. Kom så småningom hem, efter totalt drygt en och en halv timmes cykling. Känner mig just nu väldigt nöjd med mig själv, trots att jag fortfarande har lite kvar att lära innan jag klättrar lika bra som de värsta dårarna...

Väder för bra för att missa!

Solen sken och trots snålblåst och rätt låg temperatur blev det en skön sväng runt Rya Åsar idag.

Premiärrunda

Har precis cyklat ett varv runt Byttorpssjön med barnen, deras första MTB-tur för i år. Det var  premiär med handbroms och växlar för dottern, det gick bra men för säkerhets skull tar vi nog ett par rundor på detta sättet innan vi åker ut på längre turer. Jag vill att hon ska få in handbromsarna i förlängda märgen så det blir rätt vid ett nödläge.

En härlig stund i skogen igen

Direkt jag kom hem från jobbet idag lastade jag sonens cykel i bagaget och min på hållaren på dragkroken. Lagom till det var dags att åka iväg hade dock sonen ingen lust att träna. Synd jag inte visste det 10 minuter tidigare - då kunde jag cyklat bort till Ymergården. Nu blev det bilen i stället. Hängde sedan på när Felix och Ludvig drog iväg de lite seriösare åkarna till Björbobacken. Känns lite dumt att vara och cykla 10-15 minuter hemifrån, sedan cykla tillbaka i 30 minuter till Ymergården, sätta sig i bilen och köra hem på ytterligare 10 minuter. Nåväl - träningen var kul. Jag och Sandra bröt den lite tidigare än övriga gänget och körde tillsammans tillbaka till Ymer. Var tyvärr tillbaka lite för sent för att hinna hämta dottern på hennes träning så hon valde att gå hem i stället. Så kan det gå...

Snittpuls idag 80% av maxpuls, topp på 100%. Gör susen i kroppen!

I stället för MTB-träning...

Eftersom det regnade och var 5-6 grader varmt var jag idag inte sugen på MTB-träning. För att inte bli helt försoffad och avdankad bestämde jag mig för ett pass på crosstrainern. Värmde upp 15 min, därefter ett 15 min långt pass med 90 sekunders intervaller på 40W resp 320W. Gick lite för lätt, tyckte jag. Kanske för att jag inte var så noga med att hålla upp kadensen. Ville få segdra lite för att träna lårmusklerna mer. Nästa gång ska jag nog höja lasten och öka tiden. Kan bli smärtsamt, men man kommer ingen vart om man inte tänjer på gränserna.
Fin pulskurva idag. Snitt 169(84%), max 194(97%).

Ovärderliga vänner...

I onsdags fick jag de nya skruvarna till skivbromsoken på min Cube. Härligt - nu kunde jag ju byta belägg fram också. Kunde gjort - om jag hade fått loss de gamla skruvarna. Efter diverse försök med bl.a. epoxilimmade Torx-bits gav jag i lördags kväll upp och ringde min gamla kollega från konstruktionstiden. Jag beskrev mitt problem och han sa de förlösande orden: - Släng in cykeln i bilen och kom hit i morgon så får vi se vad vi kan göra.
Sagt och gjort, strax före 11 igår förmiddags lastade jag in cykeln och ett dött bilbatteri och körde ut på vischan. Köpte lite fikabröd på vägen så vi började med en kopp kaffe, efter att vi hade satt batteriet på laddning. En dryg timme senare åkte jag hemåt med nya skruvar och ett batteri som hade börjat ta laddning.

Tack Anders, du är verkligen en tillgång!

Långpass i skogen

Idag var det premiär för MTB-träningen på Ymer. Hann precis dit innan det var dags att dra iväg. Dagens träning började med en tur tvärs över Borås till Rya Åsar, dvs de trakter där jag håller till och tränar emellanåt. Vi tog dock ett annat spår än jag brukar åka - det var bra för jag har funderat på att åka där. Det kommer jag inte att göra...vi gick och bar rätt mycket cykel ett tag. Sen var det mycket avstigningar som vi nog kunde undvikit men har man väl börjat är det svårt att sluta.
Jag hade i alla fall fruktansvärt kul. Försökte emellanåt hänga på Felix, en ung atlet i 20-årsåldern som har betydligt fler cykelmil i benen än undertecknad. I motluten ställde han sig och tog i, jag försökte samma sak men det gick bara inte lika fort. Ändå var det nog jobbigare för mig än Felix...
Fantastiskt nyttig träning, kul också att det blev så länge - mitt längsta MTB-pass innan har väl varit lite över en timme så det var kul att se att orken fanns.
Bakbromsen var GRYM. Bara jag får hem nya skruvar ska jag se till att få bytt fram också.

Pendelcykling med stopp för armträning

När jag cyklade till jobbet igår morse fick jag plötsligt stanna då det var tomt i bakdäcket. Fyllde däcket och kom fram till jobbet. När jag sedan skulle hem fyllde jag däcket med luft - och kom hela vägen. Det, plus att vi hade en massa annat för oss på kvällen igår, gjorde att jag glömde laga punkan. Alltså fyllde jag däcket igen innan jag cyklade iväg idag. När jag var framme vid centralbron var det dags för påfyllning. Tryckte i "lite lagom" så jag skulle klara mig resten av vägen. Pyttsan! När jag var över bron var däcket i det närmaste tomt igen. Hrrmpf! Okej - ett stopp till och så tryckte jag i 120 tag - däcket var nu väldigt välfyllt. Det var ju tur - då kom jag faktiskt nästan 100m. Det blev avsittning och promenad sista biten.
Nu sitter jag här och funderar - kan det vara så att däcket håller luften bättre när det är varmt? Får väl se i eftermiddag när jag ska hem. Får väl se till att inte lämna jobbet för sent - jag kan ju behöva gå hela vägen...

Små skruvars former...

Jag sökte precis på Google efter reservskruvar till mina bromsar.

Hittade en sats på CycleComponents. När jag ser bilden inser jag varför insexnycklarna slirar; det verkar vara Torx...Det är den röda skruven på bilden. Ska ta fram Torx-nycklarna i eftermiddag och se om det fortfarande funkar eller om jag har förstört dom totalt. Jag som hade glasögon på mig - ändå såg jag inte skillnaden. Grr...

Alltid är det något...

Jag gick ut i garaget på kvällen för att fixa hustruns pendlarcykel. Snabbt fixat, passade sedan på att montera skärmarna på hennes nya Trek. Också ganska snabbt fixat. Inte jättesnyggt, men ska väl skydda henne från de värsta vattenspruten när vi är ute på tur.
Se'n hängde jag upp min Cube i mekstället för att smörja upp inför morgondagens planerade träningspass. Lät lite skrapigt från bakbromsen så jag kom på att jag skulle kolla beläggen. Det var ju en intressant upplevelse...ena belägget var helt slut, såpass att även det lilla fjäderblecket som trycker beläggen från skivan hade slitits ner. Det förklarar ju missljudet. Så blev det ingen träning i morrn. Får ta en sväng till lämplig cykelaffär och få tag på belägg i stället. Typiskt. Ringer väl runt under dagen och kollar - kan ju cykla förbi lämplig affär på väg hem från jobbet, så blir det minimal tidsförlust. Vem vet, jag kanske hinner träna också. Beror på hur lätt det går att få dit nya belägg. Har ju aldrig gjort det förut.
Jag kollade beläggen fram också - dom såg bra ut, men låsskruven satt hårt och var i mjuk aluminium så den behöver jag byta ut. SUCK...Det var när jag skulle lossa skruven som det gick illa, med samma nyckel som hade fått ett bra tag i skruven bak. Det var en 2,5mm insex. Jag prövade med 7/64 i stället, den fick jag i så den tog tag. När jag hade kollat beläggen och drog fast skruven igen kändes det dock som den slirade lite igen, så jag får nog försöka få tag på en ny skruv. Typiskt!